Mejla

Anna Andersson

Pandemin krossar bilden av Sverige – igen

Kanske kan det nu skapas en bild vi kan leva upp till

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: SF

I samband med Maj Sjöwalls död visade SVT en repris av dokumentären ”Sjöwall Wahlöö – berättelsen om ett brott”, om parets enastående framgångar med sin dekalog om Martin Beck. Eller egentligen om Sverige.

Där vittnar några internationella storförfattare om hur de tog intryck och inspirerades av de samhällskritiska böckerna. En av dem, Lee Child, berättar hur redan den första boken, ”Roseanna”, fick bilden av Sverige att spricka – landet var inget välfärdsparadis där ”alla var lyckliga och flickorna vackra”, utan hade också skuggsidor och styvbarn.

”Roseanna” kom ut 1965. Det är 55 år sen och fortfarande talar vi om en Sverigebild som går sönder.

Det är ju inte oviktigt hur vi uppfattas i andra länder. Att ses som ett modernt, innovativt land med liten korruption och där alla medborgare får en god grundtrygghet underlättar förstås för både politiker och näringsliv när de ska ut i världen och bygga de relationer vi är så beroende av.

Men frågan är hur många gånger Sverigebilden kan gå sönder.

Det är lite rörande med den där Bullerby-bilden av Sverige som så länge bitit sig fast, inte minst i Tyskland. Att vi är ett land som tar hand om gamla och barn, som har skön natur där alla får vistas – ja, landet där alla var lyckliga och flickorna vackra.

Smickrande kan man tycka men problemet är att det är upplagt för ständiga besvikelser. Gång på gång går Sverigebilden sönder. Ja, vi har svårt att få bukt med skjutningar och kriminella gäng. Ja, Svenska akademien, vår finaste kulturella institution, höll på att förinta sig själv på grund av en sexbrottsling. För att nämna några saker som fått tyskarna att på sistone undra vad vi håller på med, här mellan Sörgården och Mellangården.

Det är så tråkigt att hela tiden göra andra besvikna och då bara för att de från början har en alldeles för rosig bild av vilka vi är. Man vill liksom ge dem en rejäl reality check.

Oh hallo, vill man ropa, har ni sett vår skola? Vi har systematiskt under tre decennier gjort den allt mer ojämlik, skolföretagen tar ut brakvinster ur vår gemensamma skola och den som vill göra något åt det kallas kommunist. Eller har ni sett våra lagar mot lobbyism? Nein, inte vi heller för vi har i princip inga! För att nämna några saker som fått oss att på sistone undra vad vi håller på med.

På så sätt kanske det är bra det som nu sker med Sverigebilden med anledning av vårt strategival under coronapandemin. Många av de som tidigare sett oss som Bullerbyn undrar nu förfärat varför vi har infört ättestupan. Det är förstås inte mer sant än att alla i Sverige är lyckliga och flickorna vackra men kanske var det den chock som krävdes för en Sverigebild vi faktiskt kan leva upp till.

Av: Anna Andersson

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN