Vinternjutning i Porsches nya cab

Nya Porsche 911 håller världsklass

Nya Porsche 911 är en av världens ­bästa sportbilar.

Med fyrhjulsdrift blir den ännu bättre – särskilt när asfalten inte längre är sommartorr.

Cabriolet-versionen fungerar i alla väder. Även i snö.

 Det är en kall och rå morgon i södra Österrike. Dimman kommer och går men någonstans där ovan anar jag en blå himmel. Vägen klättrar uppför berget, slingrig och krokig men snabb. Motorljudet studsar mot bergväggen och det låter så underbart att jag inte märker att fingrarna börjar kallna.

Porsche 911 Carrera 4 är första fyrhjulsdrivna versionen av senaste modellversionen som heter 991. 911 hette egentligen bara bilen från födelsen 1963 tills efterträdaren tog vid 1989. Från -89 till i dag har versionerna hetat 964, 993, 996, 997 och nu 991. Men i folkmun har det alltid varit 911, oavsett hur strålkastare, blinkers eller spoiler sett ut.

Och fyrhjulsdrift har funnits i 911 snart trettio år. Den första 911:n med fyrhjulsdrift vann Paris Dakar 1984, den andra kom tvåa.

Tidlösa former

I dag är det en självklarhet att 911 ska finnas i en fyrhjulsdriven version. Lika självklart som att en 911 ska se ut som en 911.

Ingen kan ta miste på vad det här är för en bil. Porsche har på ett snyggt sätt moderniserat grundformerna och bilen är lika tidlös i formen som vacker. Den största skillnaden från ur-911 är att den nya bilen är betydligt bredare. Och bredden är en av få saker som skiljer den fyrhjulsdrivna versionen mot den vanliga bakhjulsdrivna. ­Carrera 4S är 4,4 centimeter ­bredare över baken än vanliga Carrera. Det ger plats åt ännu bredare bakdäck, Carrera 4S har 24,5 centi­meter breda däck fram och 30,5 centimeter breda bak.

Mer kraft till framhjulen

Nattens snöfall har smält bort i solen men när vägen svänger höger in i skuggan ligger flera centimeter tjockt slask över vägen. De smala hjulen som plöjt två spår genom sörjan passar inte alls de centraleuropeiska breda vinterdäcken vi har. Bilen flyter uppe på slasket och i en vanlig Carrera hade jag suttit med hjärtat i halsgropen, i Carrera 4S känns det lugnt. Lite mer gas och framhjulen tar över kraften från bakhjulen. På torr asfalt är Carrera 4 mest bakhjulsdriven men i situationer som nu kan över femtio procent av kraften skickas till framhjulen. Så var det inte förr, då var alltid 911 mer bak- än framhjulsdriven. Den som har sinnesnärvaro kan dessutom se på en display exakt hur kraften fördelas mellan hjulen och den far hela tiden fram och tillbaka.

Starkare upplevelse

Fyrhjulsdriften driver på ­otroligt bra på den halkiga vägen men jag hinner bara få i treans växel innan det är dags att bromsa och gå ned på tvåan igen. En lätt understyrning i ingången motverkas lätt genom lite mer gas. Det går så lätt och okonstlat, jag märker knappt att antisladdsystemet behöver gå in men ser att det blinkar till på instrumentpanelen ibland.

Med taket uppfällt är nya 911 nästan lika tyst och bekväm som den täckta versionen, det går faktiskt knappt att märka någon skillnad. Med taket nere får du ta del av så mycket mer, från den öronbedövande ljudkulissen när man växlar ned och ger full gas i en tunnel till dofterna och närvaron. I kupéversionen hade jag till exempel knappt märkt när dimman plötsligt skingras och solen tittar fram. Och fartupp­levelsen blir så mycket starkare utan tak. Men ibland kan cabbar ge väl mycket fartupplevelse och som tur är finns ett vindskydd över det minimala baksätet. Men, det är inte någon krånglig konstruktion som behöver instruktionsbok bara för att vecklas ut. Vindskyddet i Carrera 4S Cabriolet fäller du ut och in elektriskt med en knapp, ­varför har ingen kommit på det tidigare?

Vägen fortsätter lika vindlade ned på andra sidan berget och vägen torkar upp. Det är nästan ingen trafik och utsikten över dimhöljda dalar och snötäckta toppar är sagolik. Och det finns ingen bil jag hellre hade suttit i än Porsche 911 Carrera 4S ­Cabriolet.