180 mil – utan en droppe bränsle

Uppdaterad 2015-02-23 | Publicerad 2015-01-11

Elbil i snö och minusgrader. Upplagt för misslyckande – eller?

Vi tog hajpade elbilen Tesla Model S på en riktig långtur för att testa den alla pratar om.

Häng med på en 180-milaresa – utan att förbruka en droppe bränsle.

Det är eftermiddag dagen innan nyårsafton. Stressade stockholmare korkar igen utfartslederna och avgaserna bolmar tätt i den kalla luften. Visserligen bidrar även vi till köerna, men inte till växteffekten.

Genom instrumentpanelen meddelar bilen att det finns ström för nästan 40 mil i det i stort sett fulladdade batteriet. Men framför oss ligger ju 60 mil – och resesällskapet har med bestämdhet meddelat att de inte ämnar tillbringa natten i en strömlös bil.

– Ingen fara, vi hittar säkert en laddstolpe längs vägen, någonstans, säger jag i ett

Amerikanskt avdomnad

Vi sitter i Tesla Model S. Världens mest hajpade bilmodell de två senaste åren. Här har vi ett rejält stort batteri med kapacitet på totalt 85 kWh, men också en rejält tilltagen prislapp på en miljon kronor med lite utrustning ur tillvalslistan. Men jag är inte orolig för att behöva putta 2,2 ton elbil. Tesla har nämligen byggt tretton ’Superchargers’ i Sverige, varav två passande nog ligger längs vår väg i Gävle och Sundsvall. Där ska det gå att ladda in knappt 30 mil på drygt 30 minuter i det 85 kWh stora batteriet, vilket lugnar resesällskapet något.

Vi passerar Uppsala, trafiken lättar och nyhetens behag börjar släppa. Den knäpptysta gången har ersatts av dubbdäckens smattrande och en del vindbrus letar sig in i kupén i motorvägshastighet. Trots luftfjädring och styrning ställbar i tre lägen blir körkänslan amerikanskt avdomnad. Här efterlyser vi mer närvaro. Å andra sidan går det tryggt, stabilt och kraftfullt. ”Vår” P85 Performance har 421 hästkrafter och 596 newtonmeter till förfogande, vilket gör den rasande snabb. 0-100 km/h avverkas på 4,4 sekunder

Interiören domineras av den nästan overkligt stora pekskärmen där allt i bilen styrs ifrån, vilket fungerar förvånansvärt bra. Kartor laddas ner i realtid via bilens inbyggda internet, vilket stundtals dock lämnar oss utan kartbild i Jämtlands radioskugga.

Sätena är platta men håller tillräckligt hög komfort för långresor, vilket även gäller baksätet.

Som vilken bil som helst

Vi har bestämt oss för att inte göra avkall på komforten under resan, trots att värmen hämtas ur batteriets energi och därmed inverkar på räckvidden. Luftkonditioneringen är inställd på 20 grader och hastigheten hålls enligt rådande bestämmelser. Och ska sanningen hade vi lika väl kunna sitta i en dyr Mercedes eller BMW – förutom att vi inte gör av med någon bensin, vill säga.

I Gävle Bro välkomnas vi av en armada Tesla-laddare, totalt åtta stycken, som står öde. Hjulspår i snön avslöjar däremot att det faktiskt varit någon där innan oss. Vi kopplar in laddkabeln (som är rejält tung och tjock som en bensinslang) och njuter av att bokstavligen höra strömmen fylla batteriet. Under tiden som vi äter tacotallrik på Dinners laddas bilen med en styrka på 300 ampere och 120 kilowatt – och efter ungefär en timme är batteriet åter fulladdat.

Följande 20 mil till Sundsvall går snabbt och den som uppskattas mer kontinentala hastighet ska veta att energiförbrukningen ökar rejält i takt med hastigheten. I, säg 150 km/h, tar batteriet slut på knappt 20 mil medan man i 100 km/h når 40. Nu gäller det här inte oss eftersom vi följer hastighetsbegränsningen, men en långkörning på autobahn skulle suga ur batteriet väl snabbt. Sundsvall visar sig från sin bästa sida med nyinvigd motorvägsbro. En kaffe på OKQ8 under tiden bilen får sig 20 minuters laddning vid stans Supercharger, vilken med marginal tar oss de sista 20 milen till Östersund.

Under fem dagar kör vi totalt 182 mil och förbrukar 402 kWh. Det motsvarar visserligen den mängd el som jag gör av med i min etta på sex månader, men eftersom Sverige har en förhållandevis grön eltillverkning är miljöpåverkan låg. För även om vi inte orsakat några utsläpp direkt från bilen finns det utsläpp där elektriciteten tillverkas, vilket för 402 kWh i Sverige motsvarar 6,8 kilo koldioxid. Skulle vi gjort samma resa med en bil med liknande prestanda och prislapp, säg en BMW M550d som släpper ut 162 gram kolidioxid per kilometer, hade utsläppet varit 294,84 kilo!

Full tank – för 85 kronor

För även om Model S är något amerikanskt avdomnad i körkänslan är bara det faktum att vi, utan att kompromissa eller göra avkall på komforten, lyckats köra på precis samma sätt som vi hade gjort med en fossildriven bil imponerande– och det med 421 hästkrafter.

Laddat har vi framför allt gjort via offentliga laddstationer som levererat allt från tre till elva mil per timmes laddning. På hemmaplan laddade vi via trefasuttag vilket gav cirka fem mil per timme. Och med ett elpris på en krona per kilowattimme kostar en ”full tank” cirka 85 kronor, förutsatt att batteriet varit helt tomt.  Men även om Tesla uppger knappt 500 kilometers räckvidd är, under vinterhalvåret åtminstone, 35-40 mil mer realistiskt.

Blandade känslor

Trots att det är mer än två år sedan första Model S-bilen levererades är den fortfarande ensam om att vara elbilen med stort E. Visst har elbilen och Model S sina begränsningar. En långresa utanför Supercharger-nätverket innebär i praktiken så långa laddstopp att det är ogörbart utan övernattning. Samtidigt krävs det att man kan ladda hemma över natten, men vi lyckas ändå bränna av 180 mil och besöker bara superladdaren tre gånger. På hemvägen tar vi nämligen inlandsvägen på drygt 30 mil och siktar direkt på Gävle, dit vi kommer via ett kaffestopp under tiden bilen laddades ett par mil i metropolen Åsarna.

Det är med blandade känslor jag lämnar ifrån mig bilen dagen därpå. Som bil har fortfarande Model S en del att hämta. Den rejält stora karossen upplevs väl klumpig i Sverige, styrningen behöver skärpas upp och körkänslan förbättras – men jag ska erkänna mig helsåld på drivlinan. Jag var visserligen lite skeptisk eftersom jag är av uppfattningen att en bil ska kunna användas någorlunda kompromisslöst, men det klarar faktiskt Model S. Trots i vissa fall långa laddningstider. Visst finns det fortfarande hinder som sätter käppar i hjulen, men kom ihåg hur snabbt etanolmackarna byggdes ut för tio år sedan. Och elen har vi ju redan dragit fram. Nu är åtminstone jag redo för elbilen. Är du?

Följ ämnen i artikeln