Smått och blandat

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-27

Collin testar tre småbilar med helt olika personligheter

Tre småttingar. Tre helt olika bilar. Peugeot 207, helt nya Skoda Fabia och ”gamlingen” Suzuki Swift. Flärd, förnuft eller sport. Bilarna talar till tre helt olika personligheter. Vem vill du vara?

Småbilarna har utvecklats från något nödvändigt ont till ett fullgott alternativ under de senaste tjugo åren.

I mitten av 1980-talet var småbilarna spartanska, burkiga och totalt livsfarliga att krocka i. De köptes uteslutande för sitt låga pris. Den som hade bättre ställt köpte en större bil, och fick lite flärd, lite komfort och lite säkerhet på köpet.

Nu innehåller småbilarna allt som fortfarande för bara tio år sedan betraktades som värsta lyxen.

De flesta småbilar har antisladdsystem som standard, alla har möjlighet till luftkonditionering, cd-stereo med minst sex högtalare är obligatoriskt, alufälgar, gärna 15-tummare ett måste inför grannarna och självklart minst fyra krockkuddar.

Servostyrning, ställbar ratt, låsningsfria bromsar, centrallås med fjärrstyrning nämner vi inte ens, så självklart har det blivit.

Och motorerna är högteknologiska underverk där datorer styr insprutning och tändning och växellådor med rötter direkt från Formel 1 finns som bränslesparande alternativ till den vanliga växellådan. Precis samma teknik som i de stora, dyra bilarna. men i en liten elegant och miljövänlig förpackning.

Snåla och snälla

De tre småttingar vi valt att testa klassas inte som miljöbilar. Men de borde kanske. För små bilar drar lite bränsle. De är snälla mot miljön även om de drivs med bensinmotor, som vi valt.

Jo, de är så snåla att de vanligaste etanolbilarna är värre miljöbusar om man räknar på de verkliga CO2-utsläppen.

Peugeot 207 är snart året gammal och redan en storsäljande succé. Nya Skoda Fabia ersätter under försommaren gamla storsäljaren med samma namn, och lär bli lika vanlig på svenska gator. Och Suzuki Swift, slutligen, ”gamlingen” i skaran, två år, men fortfarande en doldis. Vi frågar oss varför?

För Suzuki är världsmästare på att bygga småbilar och bilarna bara går och går. De är lika problemfria som Toyota. Ändå så ovanliga i Sverige.

Storbilskänsla i Peugeot

Peugeot bygger vidare på den sportigt eleganta formgivning som slog igenom med 206 och 307. En extrem front med en starkt sluttande vindruta som följs av ett superrymligt kupéutrymme. Och den är stor i klassen, precis över fyra meter lång.

Framsätet är rymligt, det är långt till den stora vindrutan, gott om plats i sidled. Högt i tak.
De tre testbilarna är tre helt skilda karaktärer. Det blir än tydligare när man kliver in i bilarna.

Fabia och Swift är inte lika strömlinjeformade. De är mer fyrkantiga, truliga. Ser mer utrymmeseffektiva ut. Kanske har formgivarna inspirerats av Mini.

Och Lilla Swift är verkligen mini-

liten. För den som är ute efter en småbil, med betoningen på ”liten” känns Swift som ett betydligt klokare val än både original-Mini och Smart.

Nya Fabia slutligen känns riktigt tyskt funktionell. Här är det funktion i varje liten vrå. Varje yta är väl tillvaratagen.

De tre testbilarna är tre helt skilda karaktärer. Det ser man redan utifrån, och det blir än tydligare när man kliver in i bilarna. Och ännu mer uppenbart när man kör iväg.

207 är franskt ombonad med snudd på lyxkänsla i materialvalen.

Stolarna ser inbjudande ut, och är superbekväma att sitta i.

Baksätet är riktigt rymligt men ryggstödet kunde ha varit lite mer bakåtlutat. Men man sitter högt och har bra sikt framåt och åt sidorna.

De märkligt nerdragna spetsarna fram på främre sidofönstren visar sig ha en funktion, baksätespassagerarna har perfekt sikt även snett framåt.

Jättelikt baksätet i Fabia

Fabia är mer funktion än lyx invändigt. Allting känns lite grovt, men rejält. Det känns i alla fall som om det ska hålla.

Förarmiljön är funktionellt stram.

Baksätet är jättelikt. Man sitter högt med fint stöd för låren och har massor av plats för ben och fötter. Det är så man undrar: Hur går det till?

Men det är en mer instängd känsla än i 207. Sidorutornas nerkant är för högt upp och man ser dessutom dåligt framåt.

Men det allra märkligaste trolleritricket är ändå lilla Swift, som också har ett fullt acceptabelt baksäte med massor av benutrymme. Men de trendiga sidorutorna ger precis som i Fabia en instängd känsla, som betonas av vindrutans låga skärning.

Fram är det riktigt avskalat och stramt. Inga onödiga krusiduller. Rent och enkelt. Stolarna är lite mindre men fullt ok.

Nu ska man inte bedöma småbilar efter deras baksäten, ingen köper en liten bil för att få ett baksäte för vuxna, men de här tre bilarna fungerar riktigt bra för fyra, till och med på långresa.

Och i både 207 och Fabia går det dessutom in en hel del bagage. Bara lilla Swift har ett bagagerum som motsvarar uppfattningen om småbilar (men som slår Mini och Smart med väsklängder!).

Suzuki bjuder på gokartkänsla

I stadsmiljö, där de tre småttingarna kommer att vistas mest, känns ingen svårhanterlig. Alla tre är behändiga och lättkörda, men Swift utmärker sig med sina kompakta mått. Smidig som en vessla och den kantiga formen gör att man har råkoll på alla fyra hörnen. Det är som att ratta en gokart.

Och gokartkänslan blir ännu starkare på krokig landsväg. Gasa och styr. Och växla! Swift har en av marknadens absolut rejsigaste växellådor med distinkta lägen och precis rätt motstånd i spaken.

Att 207 är komfortkungen märks redan i stan. Allt är väl dämpat men inte mjukare i fjädringen än att köregenskaperna på landsväg trots allt räcker till med råga.

Det är en gammal Peugeot-klassiker, fin fjädringskomfort trots mycket krispa köregenskaper. Undrar varför inte konkurrenterna försöker ta efter?

Fabia vilar på samma teknik som gamla Fabia och VW Polo. Men i nykomlingen har allting vridits åt ett par varv till. Komforten är fortfarande helt ok men köregenskaperna har blivit ännu bättre.

Vi valde de minsta motorerna i alla tre testbilarna. Det betyder en liten ettrig 3-cylindrig motor på 1,2 liter och 70 hk i Fabia, en 1,3-liters på 91 hk i Swift och en 1,4-liters på 73 hk i 207.

Och nu märks det att 207 är både störst och tyngst. För det är den minst pigga bilen i gänget. Inte slö, långt ifrån, men man får växla flitigt för att hänga med de andra två på krokvägen, eller vid rödljuset i stan, för den delen.

Swifts 91 hk känns perfekta för den lilla kurvkramaren, med gott om kraft på högsta växlarna.

Fabias motor skiljer framförallt ut sig med sitt speciella lite ettriga ljud. Att gilla eller tröttna på. Svårt att veta vilket.

Att Suzuki Swift är äldst i gänget märks på en detalj: Antisladdsystem finns inte. Inte ens som extrautrustning. Men det är på väg, lovar importören Olle Olsson-bolagen. På sportiga värstingen Swift Sport är det redan standard.

207 och Fabia har ESP som standard redan i de billigaste versionerna och 207 har dessutom toppbetyg i Euro Ncap. Fabia är inte testad än men kan få fem stjärnor. Gamla Fabia, som ju nykomlingen delar struktur med fick dock ”bara” fyra stjärnor när den testades år 2000.

Swift har inte heller mer än fyra Euro Ncap-stjärnor.

Läs mer:

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln