XK120 – alla tiders Jaguar

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-13

På gräsplanen stod en XK120 från 1953 tillsammans med en sprillans ny XK8. Och alla som gick förbi ropade: Vilka vackra Jaguarer!

Det finns något i alla Jaguarers linjespel som skiljer dem från resten av bilvärlden. Jag kan inte riktigt förklara var magin sitter. Det kan inte heller min kompis Owe Ståhle, som äger den gamla XK120-vagnen. Bilen var i ett fruktansvärt dåligt skick när han köpte den och renoveringen tog några år.

Över 200 km i timmen

Owe byggde upp vagnen som en kopia av Jaguars rekordbil från 1949. På den tiden var det så ont om långa raksträckor att engelsmännen for till Jabbeke i Belgien för att testa bilarnas toppfart. Och det var den 30 maj 1949 som Jaguars testförare Ron ’Soapy’ Sutton, pressade upp en XK 120 i 132,6 miles per hour (ca 213 km/h). Kärran hade ingen sufflett och i stället för vindruta användes det britterna kallar ”Aeroscreens”, men som vi svenskar benämner ”Brooklandsrutor”. Nåväl, den höga toppfarten var nytt rekord för en massproducerad bil. På så vis fick Jaguar massor av publicitet och XK-namnet blev för alltid synonymt med snabba bilar.

Många olika prototyper

Hela historien började dock så fort andra världskriget gick mot sitt slut. Det var då William Lyons, Jaguars högsta höns, andlige fader och chefsideolog satte igång ett projekt som kallades X. Många olika prototyper avlöste varandra, men Lyons blev inte nöjd förrän projekt XJ visades. Det bestod av två alternativ, en fyra på 2 liter och en sexa på 3,2. Fyran blev aldrig någon succé och sexan utvecklades ytterligare med en längre slaglängd. På så vis föddes XK-motorn med sin klassiska cylindervolym på 3,442 liter.

Runt maskineriet skulpterades slutligen en av 1940-talets vackraste karosser och därmed var även XK-bilen färdig. Siffrorna 120 stod för bilens toppfart, 120 miles per hour, vilket är ungefär 195 km/tim, en mycket respektingivande siffra på den tiden och saken blev ju inte sämre av att många exemplar faktiskt toppade över 200 knyck.

Våren 1949 var produktionen igång och redan i augusti tävlingsdebuterade tre vagnar på Silverstone. Resultatet blev en första- och en andraplats, trots att Jaguar ännu inte satt upp någon riktig tävlingsavdelning. Istället gavs vissa kunder en sorts fabriksstöd. En av dem var Tommy Wisdom som i sin tur lånade ut bilen till en talangfull yngling som hette Stirling Moss. Naturligtvis vann Moss, trots kraftigt regn och mycket meriterade konkurrenter.

Byggdes i 12 000 exemplar

Inför 1951 års Le Mans var Jaguars eget racingteam dock ett faktum. Och då hade man också en bil ”built only for competetion use” - Jaguar C-type. Därmed var XK120:s racingkarriär över. Modellen fick istället börja försvara Jaguars färger på rallysträckorna.

Den totala produktionssiffran hade kommit upp i 12 000 vagnar när XK120 efterträddes av sin mer civiliserade syster XK140. Året var 1954 och den nya modellen hade ett nästan identiskt yttre men var rymligare, snabbare och på alla sätt bättre som bil räknat. Men lika mycket sportvagn som XK120 blev den aldrig och det är inte heller dagens XK8. Ty den moderna kärran är helt enkelt för modern. För att uppleva en riktigt ursprunglig närkontakt med naturlagarna behövs bilar som är minst 50 år gamla.

Jaguar XK 120

XK120 – snygg men inte snål

Gammal eller ny?

Bosse Andersson

Följ ämnen i artikeln