Outlander kan ge kombin en match

Mitsubishi är tillbaka med besked – nya Outlander imponerar

Mitsubishi har fått lite ökenstämpel. Inte främst för alla succéer i Paris-Dakar, med fler segrar än någon annan, utan för dålig ekonomi och bristen på bra personbilar.

Men nya Outlander kan bli vändningen!

Mitsubishi Pajero är ikonen. Bruks-jeepen som blev salongsfin på 1990-talet men aldrig släppte sina rötter där ute i myllan. Som fortfarande uppskattas av entreprenadföretagen för sin framkomlighet och sin pålitlighet och som vunnit ökenrallyt till Dakar de senaste sju åren, och många gånger före det.

Men personbilarna som höll jämn takt med konkurrenterna under 1980-talet tappade fart på 90-talet. Få anade att slätstrukna Carisma var tvilling med Volvo S40. Senaste modellen av Lancer är en sällsynt misslyckad historia. Och nya Colt har floppat.

Bottenplattorna är urgamla och saknar oftast modern teknik som antisladdsystem. Krocksäkerheten är inte heller i topp. Och komfort och utrymmeseffektivitet brister.

Nya pengar – nytt resultat

Mercedes köpte in sig i märket, bytte ut alla chefer mot tyskar, tog i med hårdhandskarna för att få ordning på produktion och ekonomi, men gav upp och lämnade Mitsubishi åt sitt öde. Det låg ännu fler lik i källaren än

vad tyskarna fruktat. Och det såg ut att bli slutet.

Men nu har japanskt kapital blåst liv i biljätten och nu kommer de första resultaten.

Först ut är den nya generationen Outlander. Till min förvåning en riktigt bra bil!

Ren och funktionell form

Bilen är en så kallad Cross over, en blandning av personbilskombi och stadsjeep. Typiskt är den höga och lite upprätta sittställningen, den höga markfrigången och fyrhjulsdriften. Men utan typiska jeepattribut som lådform och reservhjulet på bakluckan.

Formgivningen är knappast macho utan mer kvinnlig och familjesnäll med rena funktionella linjer.

Insteget är smidigt, inte lågt som i personbilen, inte två steg upp som i många jeepar. Förarmiljön är hyfsat ergonomisk utan att vara perfekt. Att ratten inte kan justeras i längsled är snålt (men vanligt bland japanska bilar) och varför knappen till färddatorn inte sitter vid ratten är ett mysterium (men inte heller helt ovanligt).

Komforten är bra och köregenskaperna mycket bra.

Fjädringen är fast, utan att vara obehagligt hård. Ojämnheter i asfalten känns, men på ett kontrollerat och väl avvägt sätt och det styva chassit håller ordning på bilen i kurvor och extrema situationer.

Styrningen är ovanligt exakt för biltypen.

Men ljudnivån kunde vara lägre, framför allt vägljudet.

Baksätet är extremt rymligt, men dynan är alldeles för fast.

Bagagerummet är mycket rymligt, bakluckan tvådelad med en liten nederdel som funkar som sittplats, men som också gör det svårt att nå längst in i bagaget, samma som i Volvo XC90, för övrigt.

Diesel från Volkswagen

Testbilen har fem sittplatser, men Outlander finns också i en sjusitsig variant. De två bakre stolarna är nödsäten och med sätena nerfällda blir det liksom ingen riktig ordning på golvet där bak med vinklar och vrår och täcklappar som ska försöka göra ett ”plant” golv.

Än så länge finns bara en motor, en diesel från Volkswagen som har en ovanligt spetsig karaktär. På lågvarv är det hela tiden risk för kärringstopp, på lite högre varv är motorn fortfarande alldeles för orkeslös, och så kommer all kraft på en gång när vanliga dieselar redan nått sitt maximum. En omprogrammering av mjukvaran är en bra idé.

Men den sexväxlade lådan är smidig, så det är bara att vänja sig och växla ner ett eller två steg till.

Fyrhjulsdriften är en sådan som vi slarvigt kallar Haldex-typ med elektronisk inkoppling av bakhjulen när de främre börjar spinna loss. Men tekniken är betydligt enklare än hos Haldex, vilket kräver en liten ratt med tre olika lägen och att föraren engagerar sig. Där finns 2-hjulsdrift, 4WD och lock.

Budgetsystem som funkar

Hos Haldex, som ju sköter allt automatiskt är minsta inkopplingen av bakhjulen 5 procent och sen låser systemet blixtsnabbt upp till 50 - 50 mellan fram- och bakaxlarna.

Hos Outlander är minsta inkopplingen hela femton procent, vilket ju påverkar bränsleförbrukningen. Dessutom går inkopplingen inte lika snabbt som hos Haldex, därför finns lock-läget för tuffa förhållanden (även om lock inte alltid är låst läge, utan inkoppling mellan 38 och 50 procent till bakhjulen).

Ett budgetsystem som trots allt verkar funka riktigt bra.

Läs också:

Robert Collin