Lita inte på Anders Borg – illusionisten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-04-13
Martin Ezpeleta: Regeringens finanspolitik raka motsatsen till den regeringen säger sig föra
Regeringen är en skugga av sitt forna jag. Idag har svenskarna större förtroende för de röda på praktiskt taget alla områden: arbetsmarknad, sjukvård, omsorg, utbildning, klimat.
Det finns egentligen bara ett område där regeringen inte förbrukat sitt förtroende: Ekonomi.
Där styr Anders Borg våra hjärnor med järnhand. Det är honom de borgerliga väljarna tror på.
Han är våra plånböckers helgon. Ett ekonomiskt orakel som alltid har rätt.
Men är det verkligen så? Är denna minister, som fick en etta i matematik i skolan, det ekonomiska snillet som media fått oss att tro?
Journalisten Paul Frigyes har i tidningen Arena skrivit ett granskande porträtt av den man han beskriver som en "illusionist", med förmågan att få oss att tro att han gör något han egentligen inte alls gör.
Det är både en intressant och skrämmande läsning om en man som kan trolla med siffror och begrepp, utan att bli granskad eller ifrågasatt.
Som kan övertyga folk att han gjort precis tvärtemot vad statistiken säger.
Arena visar att regeringen fört en finanspolitik som i mångt och mycket är raka motsatsen till den som regeringen utgett sig för att föra.
Men svenskarna har varit mer benägna att tro på Anders Borg än på sanningen. En sann illusionist!
Argentina hade också en sådan finansminister. Domingo Cavallo. Han styrde enväldigt den argentinska ekonomin under hela 90-talet.
Han helgonförklarades redan 1990, när han knöt peson till dollarn och stoppade därmed den skyhöga inflationen. Han privatiserade de statliga bolagen, gjorde arbetsmarknaden mer flexibel (läs: underlätta avskedningar) och höll tillbaka lönerna.
Ingen vågade säga emot. Människor hade belånat sig upp över öronen och Cavallo var stabilitetens enda garant. Precis om Anders Borg, som utsågs till EU:s främsta finansminister, blev Cavallo geniförklarad av de internationella kreditinstituten.
Han var nyliberalernas kelgris och Argentinas lyftes fram som skolexempel på hur utvecklingsländer borde bete sig.
Men allt var en bluff, ett luftslott. En illusion.
Han hade finansierat stabiliteten med lån och hållit kvar vid en övervärderad peso, som slagit ut konkurrenskraften.
Men det är märkligt - ju hårde det blåste kring den argentinska ekonomin, desto mer krampaktigt höll man fast i skutans kapten.
Tills den övervärderade peson, det gigantiska skuldberget och den politiska och sociala krisen blev för mycket.
Cavallo styrde landet in i en ekonomisk katastrof 2001. Först då bröts förtrollningen. Först då insåg argentinarna faran med att ge en finansminister oinskränkt makt. Något för svenskarna att ta lärdom av.
Anders Borg har fått oss att tro att finanspolitiken är den svarta hatt ur vilken han drar fram den vita kaninen: arbetslinjen.
Men var försiktiga med illusionisten… hatten kan visa sig vara en säck och kaninen, en vanlig gris.
Martin Ezpeleta