Gå inte på att gruvan i Gállok är klimatsmart
Debattörerna: Regeringen måste säga nej till gruvplanerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-02-03
DEBATT. I media har frågan om en eventuell gruva i Gállok, utanför Jokkmokk, i mångt och mycket kokats ner till en strid mellan två intressegrupper: rennäringen och gruvnäringen.
Renskötseln och den samiska kulturen ställs emot klimatomställningen och Jokkmokks framtid, som om dessa skulle stå i konflikt med varandra. Inget hade kunnat vara längre från sanningen.
Motståndet mot gruvan i Gállok är stort eftersom anledningarna för regeringen att säga nej till prospekteringsbolaget Beowulf Mining är många.
Den verkliga konflikten står mellan, å ena sidan cirka 300 arbetstillfällen i en gruva i 14 år, och å andra sidan en kulturbärande renskötsel, reell effektiv klimatpolitik, fredande av lokala ekosystem, skydd av biologisk mångfald, livskraftiga näringar som jakt, fiske, turism, bär och svamp, Luleälvs vatten, ren luft och Laponias världsarvsstatus.
Svenska staten har ett ansvar gentemot samerna som urfolk och minoritet.
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och urfolksrätten, Sveriges minoritetslag och grundlag samt Högsta domstolens dom i Girjasmålet talar sitt tydliga språk: den samiska kulturen ska främjas och bibehållas och samerna måste konsulteras i frågor som berör dem.
Sametinget, Svenska Samernas Riksförbund och berörda samebyar har sagt nej till gruvan. Det går inte att bortse från mänskliga rättigheter och det finns inte några genvägar förbi de folkrättsliga förpliktelserna.
Att respektera samernas rättmätiga förvaltarskap över sina egna marker är en nödvändighet också ur ett klimat-och miljöperspektiv.
Samer har levt tillsammans med markerna runt Gállok i tusentals år och de besitter den kunskap som krävs för att bedöma vad ekosystemen och markerna tål, något som är avgörande i miljöpolitiken.
Det går inte att rädda naturen genom att förstöra naturen!
Näringsministern och bolaget har båda uttryckt argumentet som att om gruvan inte byggs i Gállok, så byggs den någon annanstans där förhållandena är värre och miljöregleringarna sämre.
I verkligheten är det svårt att tänka sig en mer skadlig placering för en gruva.
En gruva som äventyrar luft, vatten och ekosystem, som leder till ökade tunga transporter och utsläpp, och som samtidigt innebär att gammelskogen går förlorad är en miljö- och klimatskandal, oavsett vad Beowulf Mining och näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson säger.
Att nya gruvor i vissa fall kan vara en del av klimatomställningen är visserligen sant, men den föreslagna järnmalmsgruvan i Gállok skulle innebära raka motsatsen.
Beowulf Minings finmalda järnmalmspulver är ingen intressant produkt för den inhemska marknaden, inte heller för H2 Green Steel som planerar ett “fossilfritt” stålverk i Boden, eftersom de kommer behöva järnmalmspellets i sin process.
Med andra ord, eventuell malm från Gállok kommer gå på export till stålverk i framförallt Asien och Mellanöstern, och bidra till ökad konsumtion och ökade koldioxidutsläpp.
Märk väl: om metaller i större utsträckning ska utgöra en verklig klimatlösning, krävs det ett nytt cirkulärt system där vi börjar prioritera och säkerställa utvinning av de metaller som redan finns ovan jord genom både så kallad urban mining och återbruk.
Ytterligare en aspekt som förespråkare av gruvan gärna tar upp är hur gynnsam gruvan skulle vara för Jokkmokks kommun.
Men all vinst från gruvan kommer oavkortat att gå till bolagets aktieägare. Den går inte till kommunen eller dess invånare, som i stället kommer att få stå för den långsiktiga kostnaden.
Enligt SCB:s befolkningsstatistik för perioden 1990-2020 i gruvkommunerna Kiruna och Gällivare är det tydligt att inte heller skattebasen stärkts i och med gruvorna. Även Pajala visar på att en sjunkande skattebas trots tillkomsten av gruvan i Kaunisvaara 2012.
Kostnaderna som kommunen kommer att behöva stå för är inte enbart ekonomiska. Ren luft och rent vatten – värden som inte går att prissätta – äventyras av gruvplanerna.
All gruvverksamhet som sker i öppna dagbrott ger upphov till damm så luften i området skulle att bli kraftigt förorenad. Samtidigt riskerar urlakningen från en gruva i Gállok att förorena vattnet i Luleälv, som utgör dricksvattentäkt för 100 000 personer.
Den ökade dieseldrivna trafik som gruvan skulle medföra, måste också beaktas. All dessa 90-tons lastbilar skulle innebära stora koldioxidutsläpp.
FN-organet Unesco uttalar sig mycket kritiskt och menar att gruvplanerna kan få stor negativ påverkan på Världsarvet Laponia, som är ett av Europas största sammanhängande naturskogslandskap, utsett på grund av dess mycket höga naturvärden och stora kulturella betydelse.
Om gruvan blir verklighet riskerar Laponia att förlora sin världsarvsstatus.
Även Länsstyrelsen i Norrbotten var tydliga i sitt yttrande 2017 då man avslog Beowulfs gruvansökan; “samhällsvinsten för en sådan kortvarig exploatering uppväger inte de kostnader som drabbar miljö och rennäring”.
När historierna som berättas av olika parter inte går ihop ska man alltid fråga sig vilken part som har incitament att ljuga.
Om denna gruva faktiskt kunde samexistera med renskötseln och var en verklig del i klimatomställningen hade vi inte skrivit denna text eller demonstrerat mot den.
Till skillnad från det bolag som vill exploatera dessa livsviktiga marker, har vi inget incitament att ljuga.
Vilken historia kommer regeringen välja att lita på? Den som berättas av experter, och de som berörs av beslutet? Eller den som berättas av det utländska bolag som vill göra vinster på att exploatera människor och natur?
Sara-Elvira Kuhmunen, ordförande Sáminuorra
Greta Thunberg, Fridays for future Sverige
Mikael Kuhmunen, ordförande Sirges sameby
Jan Erik Länta, ordförande Jåhkågasska Tjiellde sameby
Tor Tuorda, Nätverket Gruvfritt Jokkmokk
Lars Isaksson, markägare, Björkholmen
Sofia Jannok, artist och renägare i Luokta-Mávas sameby
Johanna Nilsson, Naturskyddsföreningen Norrbotten
Signe Propst, ordförande Fältbiologerna
Lina Burnelius, projektledare och internationell koordinator Skydda Skogen
Robin Zachari, kanslichef på folkrörelsen Skiftet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.