Skrota las-utredningen och fortsätt förhandla

Debattörerna: Nu måste C och L visa politisk mognad

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-10-02 | Publicerad 2020-10-01

C och L bör acceptera att regeringen lägger både las-utredningen och hotet om lagstiftning utan partsöverenskommelse i papperskorgen. Det skulle skapa förutsättningar för en ny möjlighet att förhandla, utan politiska hot, skriver Maria Arkeby och Daniel Färm.

DEBATT. Att las-förhandlingarna strandade beror på att Centerpartiet och Liberalerna drev igenom att förhandlingarna skulle föras under hot om lagstiftning som ensidigt gynnade arbetsgivarna. Det är aldrig en bra utgångspunkt.

Nu borde regeringen och samarbetspartierna dra tillbaka hotet om lagstiftning och uppmana parterna att återuppta mer självständiga och jämbördiga förhandlingar. För frågan bör inte avgöras i riksdagen utan en verklig överenskommelse – ett nytt Saltsjöbadsavtal – mellan parterna.

I natt kom beskedet att arbetsmarknadens parter har misslyckats att nå en uppgörelse om trygghet och omställning på arbetsmarknaden – framför allt reformer av lagen om anställningsskydd (las).

Att det skulle sluta på detta sätt är tyvärr inte särskilt förvånande. I förhandlingarna som ledde till januariavtalet fick Centerpartiet och Liberalerna igenom både hot om lagstiftning och en tidsgräns för partsförhandlingarna om LAS. 

Hela detta upplägg, att under politiskt hot tvinga parterna till förhandling, har varit ett allvarligt misstag, och ett brott mot den svenska modellen. Det skapade en obalans i förhandlingarna som – trots ordentliga ansträngningar – bäddade för att de skulle stranda.

När parterna nu inte lyckats nå en uppgörelse ställs frågan på sin spets politiskt. Ska utredningens förslag genomföras – trots att den bryter mot januariavtalets krav på att inte öka risken för godtyckliga uppsägningar och bibehålla balansen mellan parterna på arbetsmarknaden?

Vi vill föreslå en annan väg framåt.

Pandemin gör att svensk arbetsmarknad befinner sig i ett mycket prekärt läge, med stigande arbetslöshet. Därtill har de otrygga anställningarna bidragit till smittspridningen inom äldreomsorgen.

Nu – mitt i en pågående pandemi- och samhällsekonomisk kris – är inte tid för framforcerade omfattande förändringar av arbetsrätten på ett sätt som inte båda parter står bakom. Däremot vore det angeläget att slopa allmän visstid – för att stärka både de anställdas och de äldres trygghet.

Januariavtalet har många punkter som är bättre än sitt rykte. Förändringarna av arbetsrätten hörde dock redan från början till de mer problematiska.

Problemet på svensk arbetsmarknad är det utbredda användandet av otrygga tillfälliga anställningar – inte turordningsreglerna eller att det krävs saklig grund för att säga upp någon.

Men framför allt drevs denna punkt i regeringsöverenskommelsen igenom i en annan tid. Krisen har trots allt fundamentalt ändrat fokus och behov på ett sätt som har gjort en redan från början dålig idé ännu sämre.

Att i ljuset av krisen ändra eller stryka punkter i januariavtalet bör inte vara någon stor sak.

Det har till exempel signalerats att det inte blir någon stor skattereform för att minska klyftorna och säkra välfärdens finansiering före valet – vilket på många sätt är synd (även om andra delar av januariavtalets skatteförslag drar i helt fel riktning).

Den svenska modellen på arbetsmarknaden har visat sig vara stark både historiskt och under krisen. Sverige skulle förlora mycket på att den undergrävs.

Centerpartiet och Liberalerna bör därför acceptera att regeringen lägger både las-utredningen och hotet om lagstiftning utan partsöverenskommelse i papperskorgen. Det skulle skapa förutsättningar för en ny möjlighet att förhandla, utan politiska hot.

På så sätt värnar vi den svenska modellen och lägger avgörandet där det hör hemma: i händerna på arbetsmarknadens parter. Det skulle möjliggöra en förändring av arbetsrätten som inte leder till fler och mer otrygga anställningar för svenska löntagare. 

Vad Sverige behöver nu är stabilitet och ökad trygghet – inte politisk kris och ökad oro på arbetsmarknaden. Nu är det tid för de liberala partierna att visa på politisk mognad och ledarskap – inte politisk stress och prestige.


Maria Arkeby, bitr chef Tankesmedjan Tiden
Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.