Läget akut när polisen sviker våldtäktsoffren

Debattören: Myndigheten ska säkra vår trygghet, nu är den i fritt fall

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-09-13

Gränsen passeras när anmälningar, även där barn är involverade, om våldtäkt läggs på hög och att ärenden inte hinner utredas på grund av resursbrist, skriver Roger Haddad.

DEBATT. Svensk polis är underbemannad, de har allt för många uppdrag som de förväntas hantera, samtidigt som de blir allt färre poliser i verksamheten. Liberalerna och alliansen påbörjade ett viktigt arbete under 2014 att kraftigt renodla Polisens arbetsuppgifter, men det första beslutet Socialdemokraterna valde att göra 2015 var att avsluta detta. En majoritet i riksdagen kräver sedan två år att det arbetet ska återupptas.

Vi vet även sedan tidigare att vardagsbrott som cykelstölder skrivs av direkt, personer som anmäler villainbrott får vänta innan någon radiobil eventuellt åker ut. Vi vet att det viktiga brottsförebyggande arbetet gentemot skolor, ungdomar och närvaron ute bland medborgarna får stryka på foten allt mer till förmån för prioritering av mordutredningar och skjutningar.

De flesta medborgare accepterar på kort sikt förklaringen att Polisen måste prioritera på detta vis utifrån de resurser som finns.

Gränsen passeras när anmälningar, även där barn är involverade, om våldtäkt läggs på hög och att ärenden inte hinner utredas på grund av resursbrist. Vi vet också att Polisen dagligen lägger ner våldtäktsärenden.

Parallellt ser vi att antalet anmälda brott inom denna kategori ökar. Det indikerar på två saker. Polismyndigheten lägger resurser på fel saker och det är alldeles för många i denna byråkratiska myndighet som inte arbetar med prioriterade ärenden som grov våldtäkt. Ett brott som kan ge upp till tio års fängelse.

Den andra är regeringens hantering av Polisen som i tre år gått ut på att spara och effektivisera. Liberalerna har kritiserat regeringens verklighetsbild och utsvältningen av Polisen.  Redan hösten 2016 presenterade vi förslag på nästan en miljard extra för fler utredare och fler poliser i motsats till regeringens analys där man ansåg att Polisen i princip inte behövde mer resurser.

Detta har resulterat i fortsatta avhopp från polisyrket, upp mot 1 000 poliser varje år. Det är fler poliser som slutar än tillkommer och anställs, därför menar Liberalerna att vi behöver en lönereform på 1,3 miljarder för att locka tillbaka poliser som slutat men även förebygga fler avhopp.

Regeringen underskattar kompetenstappet som drabbar Polisen men det påverkar direkt antalet uppklarade ärenden men också kapacitet att utreda komplicerade ärenden som grova sexualbrott.

Att stoppa polisavhoppen är en helt avgörande fråga för att upprätthålla lag och ordning, synlighet i samhället men även en nivå på utredningsarbetet. Våldtäktsanmälningar kräver tid, ökade utredningsresurser, bättre analyskapacitet vid Nationellt forensiskt centrum vilket vi också lyft i riksdagsdebatter och i vår budget redan förra året.

Tyvärr valde regeringen då att inte agera.

Konsekvensen blir långa handläggningstider och att domstolarna inte får allt underlag för att avgöra mål. De som drabbas särskilt är brottsoffren och deras anhöriga.

Att Polisen nu går ut och säger att de inte ens hinner utreda anmälda våldtäkter är ett svek gentemot offren från samhällets sida.

Det är en helt fel signal till alla brottsoffer som uppmanas att anmäla men som sedan inte får det stöd de behöver från rättsväsendets sida. Rikspolischefen måste agera omgående för att ändra på detta. Regeringen, som är ytterst ansvarig för att ha försatt svensk polis i fritt fall, måste ta sitt ansvar och agera.

Vi kan inte ha en myndighet vars främsta uppgift är att säkra vår trygghet och frihet som inte klarar av att hantera grova sexualbrott eller upprätthålla ordningen i våra mest utsatta områden. 


Roger Haddad, riksdagsledamot, rättspolitisk talesperson (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.