Experimentet i svensk skola måste utvärderas
Debattören: Återgå till lagstiftningen som gällde innan 1992
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-05-23
DEBATT. Regeringens utredare Björn Åstrand har föreslagit ett antal justeringar av friskolereformen för att öka likvärdigheten. Två av förslagen är att kommunala skolor borde få en högre skolpeng än fristående skolor för att kompensera ett större uppdrag, och att skolpengen ska få vara kvar i två månader när en elev byter skola under terminen.
Åstrand föreslår blygsamma reformer för att begränsa några av de värsta konsekvenserna av skolmarknaden. I en ny bok visar jag att skolans problem är mer djupgående och inte kan lösas utan att politiker vågar ompröva sina tidigare ståndpunkter.
”Den svenska skolan har blivit mer av en handelsplats” och ”lärare ses lite som servicepersonal". OECD:s utbildningsansvarige Andreas Schleicher skräder inte med orden när han beskriver friskolereformens effekter på den svenska skolan.
OECD:s uppdrag är att utvärdera och jämföra länders politik med fokus på ekonomisk utveckling. Om man skulle sätta en ideologisk stämpel på dem blir den snarare liberal än socialistisk.
Ökad frihet för elever och föräldrar är bra och att skolor drivs med vinstsyfte är inte per definition något dåligt. Friskolereformen har dock lett till ett antal negativa konsekvenser som tillsammans väger mer än värdet av den ökade valfriheten.
Boken “De lönsamma” visar följande problem med den svenska skolmarknaden:
- Alla skolor får samma grundpeng per elev, men kommunen har ett större uppdrag än de fristående skolorna. När friskolor etablerar sig skapas hål i de kommunala skolornas organisation, som deras rektorer får mycket svårt att anpassa sig till. Samma grundpeng per elev innebär orättvisa villkor, vilket drabbar elever i den kommunala skolan.
- Alla skolor behöver få budget att gå ihop, så det är viktigt att behålla elever. För vinstdrivande skolor är det här incitamentet extra stort, då de behöver tillräckligt många elevers skolpeng för att göra vinst.
- Då det skiljer väldigt lite i skolpeng mellan mer resurskrävande och mindre resurskrävande elever, avgörs skolors lönsamhet främst av hur mycket resurser deras elever behöver. Mindre resurskrävande elever blir således mer lönsamma elever. I boken visar jag att fristående skolor har högre andel mindre resurskrävande elever än kommunala skolor.
- När varumärket blivit viktigt för att attrahera elever, har en tystnadskultur växt fram där lärare och rektorer inte vågar berätta om sina arbetsvillkor. Bilden av hur skolan fungerar har blivit viktigare än hur det faktiskt är.
- Föräldrar och elever agerar som kunder på en skolmarknad. Allt fler lärare upplever att föräldrar försöker att påverka deras betygsättning och hot och våld mot lärare och rektorer har blivit vanligare.
- När vinstdrivande huvudmän får driva skola finansierad med offentliga medel, ökar behovet av kvalitetskrav och av att kontrollera så att kraven följs. Kontrollen av samtliga huvudmän - inte bara de vinstdrivande - har ökat administrationen och skapat en upplevelse hos lärare och rektorer att hela tiden behöva ha “ryggen fri”.
- Det sker stora nedskärningar på skolan. Enligt arbetsmiljölagen ska kraven sänkas när resurserna minskar, men det är svårt att sänka kraven på en skolmarknad där elever och föräldrar ska välja den skola som är bäst. Skolmarknaden skapar en press mot en ohälsosam arbetsmiljö för både lärare och elever.
- Kommunpolitiker på vissa håll har bytt fokus i sitt uppdrag: från att ge förutsättningar för så bra skolor som möjligt, till att få in de fristående huvudmän de önskar sig.
Sverige är ensamt i världen om att tillåta vinstdrivande aktiebolag att verka på en skolmarknad där resurser fördelas genom skolpeng. Det är fullt rimligt att utvärdera i vilken utsträckning det här experimentet varit framgångsrikt.
Att åtgärda de problem jag och OECD ser med den svenska skolan kräver omfattande förändringar. Vi behöver sträva efter en återgång till den lagstiftning som gällde innan 1992 där enbart ideellt drivna skolor med alternativ pedagogisk inriktning tilläts. Då skulle valfriheten finnas kvar, men handelsplatsen regleras.
Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans