Invandringen dumpas i knäet på kommunerna
SD: Lös frågan om ebo med helhetsgrepp kring asylpolitiken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-02
DEBATT. Lagen om eget boende för asylsökande – ebo – har varit något av ett sorgebarn från dag ett. Intentionerna var goda när den infördes 1994 i hopp om att dåtidens dåliga integration skulle förbättras.
Resultatet blev dock ungefär vad man hade kunnat förvänta sig i ett välfärdssamhälle som vårt. Ebo nyttjades främst för att flytta ihop och bo tillsammans med andra invandrare i områden som redan präglades av trångboddhet, utanförskap och fattigdom.
Ju mer invandringen ökat under 2000-talet, desto tyngre har det blivit för kommunerna att hantera konsekvenserna. Till sist blev pressen så stor att regeringen i höstas tvingades göra inskränkningar i ebo. Kommuner med särskilt utsatta områden skulle nu kunna undanta dessa, så att asylsökande som valde att bosätta sig där skulle gå miste om bidrag från Migrationsverket.
Under våren har dessa utvalda kommuner fått anmäla till Migrationsverket vilka kommundelar som är särskilt utsatta. Föga överraskande visade det sig att en tredjedel av kommunerna – bland andra Malmö och Göteborg – valde att anmäla hela kommunen.
Signalen är tydlig: får kommunerna chansen till självbestämmande utifrån egna förutsättningar, säger många helt nej till fler asylsökande. Märk väl att besluten fattats av politiska styren av olika färg, och i olika delar av landet.
Bångstyriga kommuner som vill välja själva kan förstås inte accepteras av regeringen med dess stödpartier, följaktligen föreslås nu ändringar för att straffa dem. Den begränsade möjlighet som kommunerna hittills haft att välja bort utanförskap och segregation ska bort, och länsstyrelserna – statens förlängda arm – ska ha vetorätt utan möjlighet att överklagas.
Detta är inte första gången regeringen kör över kommunerna. 2014 frångick man frivilliga avtal för mottagandet av ensamkommande, och 2016 tvingade man på kommunerna ett obligatoriskt mottagande av ”nyanlända” för bosättning. Följderna blev som väntat en så stor ekonomisk kris att vissa kommuner i det närmaste är konkursfärdiga.
Sverigedemokraternas uppfattning är att eftersom migrationspolitiken utformas och regleras på statlig nivå bör dess effekter ses som ett statligt åtagande. I förlängningen bör staten vara huvudman för såväl boendesituation som kostnader som kan härledas till invandring. Det är därför orimligt att kostnader – såväl sociala som ekonomiska – ska dumpas i knäet på svenska kommuner.
Vi menar att Sverige måste ta ett helhetsgrepp på hela asyl- och flyktingpolitiken, ända från krisernas närområde ner till svenska kommuner. Närhetsprincipen och att söka asyl i första säkra land måste ersätta dagens sekundärförflyttningar och asylshopping.
De asylsökande som ändå kommer, bör liksom i andra europeiska länder bo i särskilda transitcenter under tiden som asylutredningen pågår. Samla all nödvändig expertis till några få platser, där vi kan sörja för asylsökandes behov och trygghet, och en snabb rättssäker asylprocess som tar dagar eller veckor snarare än dagens fleråriga väntetider.
På så sätt blir även frågan om ebo överflödig. Det är bra att människor som ska leva och bo i Sverige integreras, men det är en process som inte bör inledas innan uppehållstillstånd är klart. Sett till kommunernas remissvar på lagändringen i höstas är vi övertygade om att de flesta skulle välkomna en sådan ordning.
Låt oss flytta makten närmare folket och i största möjliga utsträckning respektera kommunernas rätt till självbestämmande. Politiken skall komma underifrån – från verkligheten och de som berörs av den.
Jonas Andersson, ledamot i Socialförsäkringsutskottet samt representant i migrationskommittén (SD)
Jennie Åfeldt, ledamot i Socialförsäkringsutskottet (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.