Lär av tyskarna - flirta inte högerut, Löfven

Debattören: Vänsteralternativet försvann när SPD satte sig i regeringen med Merkel

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-09-23

Konsekvensen av att de tyska socialdemokraterna satte sig i Merkels regering är att konflikten mellan en nyliberal höger och ett progressivt vänsteralternativ har försvunnit. Allt som återstår är – Angela Merkel. Här har svenska Socialdemokraterna något att lära, skriver Niels Stöber. Bilder är ett montage.

DEBATT. I morgon ska tyskarna rösta fram ett nytt parlament. Den tyska valrörelsen har präglats av en frånvaro av tydliga konflikter mellan Merkels kristdemokrater och Martin Schulz socialdemokrater (SPD).

De två stora partierna tycks mest ha förhandlat om en framtida koalition i stället för att diskutera två olika visioner för samhället.

Det förstärker bilden av ett politiskt läge som inte bara hotar socialdemokratin utan även demokratin i sig.

Detta är dock inget som diskuteras i Sverige. Här, liksom bland liberaler och konservativa i Tyskland, ser man Merkels framgång som ett tecken på en sund mittenväg utan tydliga blockskillnader. I en tid av nyliberal hegemoni betyder det att en progressiv vision för ett bättre samhälle faller bort. Men det lär nog inte vara någonting liberaler oroar sig för.

Det borde däremot socialdemokrater runtom i Europa göra. I stället sonderar den svenska socialdemokratin möjligheten till en mittenregering.

En sådan regering, sägs det, skulle kunna stärka både socialdemokratin och försvaga Sverigedemokraternas frammarsch. Blockpolitiken har varit för stark och den måste brytas för att locka tillbaka väljare från SD, lyder denna analys.

Man borde nog påminna svenska socialdemokrater om att det hela snarare förhåller sig tvärt om.

SPD har suttit i regering åtta av Merkels tolv år vid makten. Man har utan tvivel lyckats genomföra viktiga reformer som lagstiftad minimilön och alla barns rätt till en dagisplats: populära socialdemokratiska reformer som Merkel med stor glädje kapitaliserar på.

Konsekvensen av detta är att den stora ideologiska konflikten mellan en nyliberal höger och ett progressivt vänsteralternativ har försvunnit. Allt som är kvar är personifieringen av den stora koalitionen: Angela Merkel.

Under Merkels dominans och med hjälp av en socialdemokrati som hellre är med i regeringen än att formulera egna visioner för ett jämlikt samhälle har politiken förvandlats till förvaltning av en status quo som till stor del stavas handelsöverskott och arbetande fattiga.

Allt detta gynnar visserligen företagen som får flexibel arbetskraft och som kan exportera på andra europeiska länders bekostnad.

Men ännu tydligare är konsekvensen för det politiska landskapet. Utan en stark opposition i förbundsdagen (Vänstern och Miljöpartiet samlade knappt 20 procent av mandaten i förra valet) är framgången för högerpopulistiska ”Alternativet för Tyskland” (AfD) ingen överraskning.

Många har blivit trötta på den stora koalitionens nollvision för politiska konflikter. I en nisch som den kristdemokratiskt ledda socialdemokratiska regeringen skapade har denna trötthet blivit en egen politisk aktör.

Socialdemokrater borde lära sig av andra partier som inte heller hade någonting att förlora: svenska SD och Nya Moderaterna. I stället för att till varje pris samarbeta med partier som borde uppfattas som hinder för ens egna visioner borde inriktningen vara att skapa och presentera ett progressivt program som betonar socioekonomiska konflikter och som man sedan driver även om man riskerar förlora regeringsmakten.  

Man måste våga tro på att det man vill uppnå är den rätta vägen att gå. I Tyskland borde SPD ha insett att en mittenregering inte är ett vänsteralternativ utan ett sätt att bekräfta och förlänga högerns hegemoni.

För svenska Socialdemokraterna är läget visserligen ett annat: man är det största partiet.

Men om målet är en mittenregering måste Socialdemokraterna erkänna att man varken kommer att göra samhället mer jämlikt tillsammans med partier som föraktar fackföreningsrörelsen eller locka över sverigedemokratiska väljare ur arbetarklassen med en nyliberalt färgad socialdemokratisk regering.

För tyska SPD visar de senaste åren att det nästan alltid är bättre att gå i opposition än att fortsätta säkra Merkels dominans om resultatet inte räcker till en vänstermajoritet.


Niels Stöber, utredare fackliga idéinstitutet Katalys


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.