De sena aborterna – en svensk skamfläck

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-05-07 | Publicerad 2015-05-06

Ja till Livet: Lagstifta om sänkt abortgräns

När är man människa? Slutar du och jag att vara människor när demensen slagit in, eller när vi ligger på vår dödsbädd, 97 år gamla? Är min kusin som har en funktionsnedsättning människa? De flesta av oss skulle självklart svara att både äldre och personer med funktionsnedsättning är människor. Men när blir man människa då?

I Sverige har vi valt att kalla de ofödda barnen för människor när graviditeten gått 23 veckor, då anses barnet tillräckligt livsdugligt och bör ha rätt till liv. Enligt praxis kan man utföra abort fram till vecka 22. Men i vårt moderna samhälle är den veckan problematisk, för i takt med att tekniken marscherar framåt kan vi nu födas och överleva så tidigt som i just vecka 22. Eller rättare sagt 21 veckor och 2 dagar, som i Uppsala 2014.

Dessutom slår våra svenska barnmorskor larm om att barn vid sena aborter uppvisar livstecken. De kämpar för att andas och överleva. Vårdpersonalen tvingas göra det otänkbara: lämna barnet i en rondskål, för att kvävas till döds. Ensam, kall och övergiven.

Nyligen anmäldes Gällivare sjukhus till IVO (Inspektionen för vård och omsorg) för en sen abort i vecka 23, där barnet levde i 20-30 minuter efter förlossningen. Aborten var alltså i strid med gällande abortlagstiftning och Socialstyrelsens riktlinjer om livsduglighet efter vecka 22. Anmälaren ifrågasatte lagligheten av aborten samt det faktum att barnet lämnades ensamt att dö, när hon istället borde blivit buren de sista minuterna av sitt liv.

Men om vi börjar bära, ge smärtlindring och omsorg till aborterade, erkänner vi inte då att det är en människa?

Debatten om de sena aborterna kan ta två vägar. Den ena vägen är att riktlinjer stakas ut för att injicera kaliumklorid i det ofödda barnets hjärta innan det drivs ut ur det trygga moderlivet. På så sätt behöver inte barnmorskorna möta det obehagliga – ett litet barn som kämpar för överlevnaden.

Den andra vägen debatten kan ta är att sänka abortgränsen i abortlagen. När det i Norge kom fram att livsdugliga barn hade aborterats efter vecka 22 lades det fram ett lagförslag att helt förbjuda abort efter 21 veckor och 6 dagar. I Sverige finns ingen lagstadgad övre gräns.

Det senare är bättre än det förra. Dock blir det endast en tidsfråga tills debatten behöver komma upp igen. För vad gör vi när vi kan födas och överleva i ännu tidigare graviditetsveckor? Är man inte människa då?

Malin Schelin

Informatör på Ja till Livet