Publicerad:
Uppdaterad:

Populism att kräva höjda straff för unga

Jurister: Åtgärden riskerar öka brottsligheten

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Politikers oförmåga att ta till sig vetenskapliga och relevanta argument är nedslående. Risken för att fler och längre fängelsestraff leder till en ökad ungdomsbrottslighet är uppenbarligen värd att ta när det finns politiska poäng att vinna, skriver Daniel Nordfjell, Sasha Matic och Pernilla Persson.
Foto: TT
Politikers oförmåga att ta till sig vetenskapliga och relevanta argument är nedslående. Risken för att fler och längre fängelsestraff leder till en ökad ungdomsbrottslighet är uppenbarligen värd att ta när det finns politiska poäng att vinna, skriver Daniel Nordfjell, Sasha Matic och Pernilla Persson.

DEBATT. Frågan om ungdomsbrottslighet i Sverige har blivit en alltmer infekterad fråga i den kriminalpolitiska debatten.

I dag vet vi att förändringar i påföljdssystemet är av begränsad betydelse för den allmänna brottsnivån i samhället. Trots detta är det utspel om "hårdare tag" som dominerar nyhetsflödet när ungdomsbrottslighet diskuteras.

Regeringen arbetar i dagsläget med lagändringar som innebär att den så kallade ungdomsreduktionen, principen att unga personer ska få mildare straff, slopas för personer i åldern 18–20 år vid brottslighet med lägst ett år i straffskalan. Vidare vill regeringen att 18-åringar lika enkelt som övriga vuxna ska kunna dömas till livstids fängelse.

Sådana lagändringar saknar förankring i vetenskapliga studier. Ändå får idéer om skärpta straff för personer under 21 år stöd från flertalet politiska partier.

Tanken på att slopa ungdomsreduktionen kritiserades redan 2018 av regeringens egen tillkallade utredning som hade i uppdrag att utreda den straffrättsliga behandlingen av unga personer. Utredningen, som presenterade sina slutsatser i betänkandet SOU 2018:85, påtalade att det saknas vetenskapligt stöd för skärpta påföljder mot unga personer.

Även en majoritet av de remissinstanser som fick lämna synpunkter på betänkandet ifrågasatte behovet av eller motsatte sig slopandet av särbehandlingen för åldersgruppen 18–20 år.

Anmärkningsvärt nog har varken den statliga utredningens eller remissinstansernas skarpa kritik hindrat regeringen från att fortsätta med planerna på straffhöjningar mot unga personer.

Själva principen att unga personer som begår brott ska få mildare straff har länge funnits i Sverige. Unga personer har en outvecklad ansvarsförmåga och det är först vid 19–21-årsåldern som vi uppnår social och emotionell mognad. Ännu längre tid tar det att få en fullgod förmåga till självkontroll. Denna är inte fullt utvecklad förrän någon gång mellan 23 och 25 års ålder.

Mot bakgrund av detta är det självklart inte rimligt att en ung person som saknar ett utvecklat konsekvenstänkande ska kunna dömas till ett lika hårt straff som en vuxen som fullt ut förstår konsekvenserna av sina handlingar.

I den statliga utredningen påpekas dessutom att den nuvarande 21-årsgränsen för straffrättslig särbehandling av unga lagöverträdare snarare borde gå vid en något högre ålder.

Vidare kan bestraffning försvåra unga personers möjligheter att utveckla den självkänsla som behövs för att kunna leva ett ansvarsfullt vuxenliv utan kriminalitet. Den statliga utredningen lyfter fram att en ökning av fängelsestraff bland unga kan motverka den unges återanpassning i samhället.

I stället fostras den unge in i en kriminell livsstil, vilket medför en klart ökad återfallsrisk.

Även Brottsförebyggande rådet har med stöd av svensk och internationell forskning konstaterat att fängelsepåföljder bland unga personer leder till ökade risker för återfall i brott.

Regeringens planer på lagändringar och andra politiska partiers uppmaningar om ”hårdare tag” mot unga personer riskerar därför att öka ungdomsbrottsligheten, trots att den uttalat önskade effekten är att brottsligheten ska minska.

Att politiker ändå kräver skärpta straff för unga personer visar tydligt att populistiska uppfattningar ges företräde i det kriminalpolitiska samtalet. Att framstå som handlingskraftig i kampen mot kriminalitet tycks vara viktigare än att genomföra välgrundade reformer som förhindrar att unga fastnar i en kriminell livsstil.

Politikers oförmåga att ta till sig vetenskapliga och relevanta argument i det här ämnet är nedslående. Risken för att fler och längre fängelsestraff leder till en ökad ungdomsbrottslighet är uppenbarligen värd att ta när det finns politiska poäng att vinna.


Daniel Nordfjell, advokat, Advokatfirman De Basso
Sasha Matic, biträdande jurist, Advokatfirman De Basso
Pernilla Persson, biträdande jurist, Advokatfirman De Basso


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: