Corona visar bristerna i svensk äldreomsorg

Göran Johnsson: Jag ser villkor som borde höra hemma i ett annat sekel

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Smittspridningen, med många döda på våra äldreboenden, har satt strålkastarljuset på bristerna inom äldreomsorgen. Statusen på arbetet behöver höjas. Staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar för detta, skriver utredaren Göran Johnsson.
Foto: GETTY, NILS-PETTER NILSSON
Smittspridningen, med många döda på våra äldreboenden, har satt strålkastarljuset på bristerna inom äldreomsorgen. Statusen på arbetet behöver höjas. Staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar för detta, skriver utredaren Göran Johnsson.

DEBATT. Fler måste vilja välja vård och omsorgsarbete, om vi ska få en äldreomsorg av hög kvalitet. Och fler måste vilja stanna.

Statusen på arbetet behöver höjas, och då krävs långsiktiga satsningar på utbildning, trygga jobb, bättre arbetsmiljö och stärkt ledarskap. Staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar för detta.

När regeringen i november förra året gav mig uppdraget att utreda hur vi kan få en hållbar kompetensförsörjning inom vården och omsorgen om äldre så visste jag, med min långa fackliga bakgrund som bland annat tidigare ordförande i IF Metall, att arbetsmiljöfrågorna skulle bli centrala.

Utredningsarbetet började redan innan coronapandemin bröt ut. Smittspridningen, med många döda på våra äldreboenden, har satt strålkastarljuset på bristerna inom äldreomsorgen.

Det handlar om otrygga anställningar, skyddsutrustning som saknats, brist på utbildad personal, otillräckligt ledarskap. För första gången på länge har det talats om daglönare – de timanställda inom äldreomsorgen.

Benämningar och förhållanden som borde höra hemma i ett annat sekel.

Mitt uppdrag är att ta initiativ till och stödja ett arbete i kommunerna som syftar till att rekrytera och behålla personal inom vården och omsorgen om äldre.

Arbetet ska göras i nära dialog med kommunerna. Pandemin tvingade oss att ställa in de möten som planerats med kommuner i samtliga län. Men coronan har inte hindrat oss från att digitalt möta kommuner, pensionärsorganisationer, anhörigföreningar, fackliga företrädare, lokala arbetsgivare och utbildningsanordnare i hela landet.

Vi har också samtalat med myndigheter som har stor kunskap om villkoren i äldreomsorgen – Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Inspektionen för vård och omsorg. Trots att vi bara är i början av arbetet ser vi redan det som hela tiden återkommer.

  • Utbildning är grundläggande. Många av dem som får insatser av äldreomsorgen har flera olika sjukdomar och omfattande behov. Det kräver kunskap och kompetens av personalen – det är så mycket mer än enbart ”fler händer i vården och omsorgen”. Efterlevnaden av hygienrutiner i samband med pandemin visar tydligt på behovet av utbildning. Det är en särskild utmaning att arbeta i en annan människas hem, vilket ställer krav på lyhördhet och flexibilitet. Det handlar också om att två perspektiv – det medicinska och det sociala – behöver finnas tillsammans och i balans. Arbete i äldreomsorgen beskrivs som mognads- och erfarenhetsyrken. Det understryker betydelsen av vuxenutbildning.

  • Att undersköterska blir en skyddad yrkestitel är viktigt för att höja arbetets status och visa på den kunskap och kompetens som krävs.

  • Rekryteringen behöver breddas, exempelvis genom att få fler män att arbeta i vården och omsorgen.

  • Skapa trygga anställningsvillkor och bättre arbetsmiljö. Det är inte acceptabelt att osäkra anställningar gör att människor går till jobbet trots att de känner sig sjuka, att de i praktiken inte har möjlighet att sjukskriva sig. Personalen ska heller inte, som vi har sett under denna vår, behöva riskera sin hälsa i arbetet för att skyddsutrustning inte finns.

  • Coronapandemin har visat hur viktigt det är för personalen att få stöd från chefen i en pressad arbetssituation. Vi får höra om chefer som har 60-70 medarbetare under sig, förhållanden som är vanligare i kvinnodominerade verksamheter än där män är i majoritet. Cheferna i äldreomsorgen måste ges förutsättningar att utöva sitt ledarskap, med ett rimligt antal medarbetare att ta ansvar för.

Äldreomsorgslyftet, med satsning på utbildning för anställda i äldreomsorgen, var ett viktigt steg. Men det krävs ett långsiktigt arbete, med tydliga mål som återkommande följs upp, för att män och kvinnor ska välja att jobba i denna så betydelsefulla del av vår välfärd.

Sektorn måste erbjuda trygga anställningar, en bra arbetsmiljö, möjlighet att utvecklas i jobbet och ett rimligt antal medarbetare per chef.

Kommunerna har huvudansvaret för verksamheten, men staten måste spela en aktiv roll för att åstadkomma förändringar.

Utbildningssatsningar och en effektiv tillsyn har stor betydelse. Bristerna har stått i fokus denna vår, men det finns också goda exempel – kommuner som rekryterar nya medarbetare utan svårighet, som satsar på utbildning, teamarbete och ledarskap. Det är exempel som vi ska dra lärdom av.

Många inom äldreomsorgen ser sitt arbete som meningsfullt och känner stor arbetsglädje. Det är en värdefull tillgång som inte får slarvas bort. Att åstadkomma sådana förändringar att fler ska vilja välja vård och omsorg är en av våra viktigaste uppgifter.


Göran Johnsson, särskild utredare, utredningen Nationell samordnare för kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

LÄS VIDARE

Publicerad: