För att banta AF – ställ krav på bidragstagare
Debattörerna: Inför bidragstak och heltidsaktivera bidragstagare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-04-05
DEBATT. Bidragskostnaderna i kommunerna förväntades öka redan innan januariöverenskommelsens villkorslösa löfte om ökad invandring. Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden. Det är en omställning som skulle påbörjats för många år sedan, men som nu genomförs med en hast som väcker oro i många kommuner. För att rusta inför en ny nationell arbetsmarknadspolitik och den kärva tid som ligger framför krävs lokala reformer.
Förslaget om Arbetsförmedlingen i januariöverenskommelsen påminner i betydande delar om Alliansens gemensamma reformförslag inför valet. Arbetsförmedling, utbildningar och andra stödåtgärder ska utföras av privata anordnare, som ska ersättas för resultat. En statlig arbetsmarknadsmyndighet ska sköta kontroll av arbetssökande, beslut om stöd och uppföljningen av utförarna.
M/KD-budgeten återförde myndighetens budget till 2015 års nivåer. Sverige har bland världens högsta utgifter för den aktiva arbetsmarknadspolitiken, men begränsade resultat jämfört med exempelvis Tyskland.
Fackförbund och kommunala arbetsmarknadsförvaltningar känner sig kallade att uppfinna nya insatser. Båda behövs och kan bidra på olika sätt, men bör inte konkurrera med auktoriserade utförare.
Kommunerna har nu goda möjligheter att skapa förutsättningar för kraftfulla, fristående jobbaktörer med en bred verktygslåda. Många företag som tillhandahåller vuxenutbildning och SFI inom auktorisationsmodellerna i våra kommuner är också upphandlade av Arbetsförmedlingen för olika insatser, inte minst Stöd och matchning (STOM).
När arbetssökande inte längre ska gå till Arbetsförmedlingen blir det viktigare att skapa förutsättningar för fristående aktörer att etablera sig i kommunen, än att oroa sig för att myndigheten stänger sitt lokala kontor.
På Moderaternas Sverigemöte presenteras en reformrapport om lokal jobbpolitik. Rapporten bygger på slutsatser från Solnamodellen, Växjölöftet och andra framgångsrika, lokala arbetssätt för fler med jobb och färre med bidrag. Den innehåller bland annat:
- Strama bidrag, låg skatt och heltidsaktivering stärker drivkrafter för jobb. Varje krona som betalas ut i bidrag knuffar jobb och egen försörjning en krona längre bort. Många riskerar att förlora pengar och fritid på att gå från bidrag till jobb. Den som söker bidrag ska söka jobb och delta i praktik, utbildning eller andra åtgärder på heltid som motprestation. Kommunerna behöver vara restriktiva med bidrag och hålla nere kommunalskatten. Nationellt krävs ett bidragstak och sänkta skatter på små inkomster.
- En väg in för arbetsgivare och god service till jobbskaparna. En inkluderande arbetsmarknad förutsätter växande företag. Tillväxthinder som kommunerna själva skapar behöver åtgärdas, exempelvis genom att servicesäkra myndighetsutövningen. Arbetsgivare ska ha en väg in till stöd från offentliga aktörer. Kommun, region och stat behöver samordna stödet till kompetensförsörjningen.
- Låt jobbaktörerna få hela verktygslådan till stöd för arbetslösa. Privata anordnare ska ta över Arbetsförmedlingens åtgärder och ersättas efter resultat. Kommunerna bör genomföra liknande reformer av vuxenutbildningen. Jobbaktörerna kan då sätta ihop individanpassade insatser och ta helhetsansvar för stödet till arbetslösa. Bäst vore ett nationellt regelverk med resultatpeng som även inkluderar SFI och vuxenutbildning.
Kommuner kan välja att förbereda sig med lokala reformer för den nya nationella arbetsmarknadspolitiken. Då behövs arbetslinje, arbetsmarknad och arbetskraft för alla.
Erik Bengtzboe (M), Riksdagsledamot och arbetsmarknadspolitisk talesperson
Lars Rådén (M), Kommunalråd, Solna
Oliver Rosengren (M), Kommunalråd, Växjö
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.