Svenska män måste gå i täten mot SD:s rasism

Forskare: Vi har mest och kommer att tystas sist

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-09-19

Så här blir det när rasister känner medvind. När viss kultur och viss etnisk bakgrund ses som överlägsen andra. Nu måste de som kan säga ifrån och gör motstånd, skriver forskaren Patrik Zapata.

DEBATT. En stor del av mitt vuxna liv har jag ägnat åt att lära mig och lära ut om hur det offentliga organiseras. Men den här texten handlar inte om mig och mina erfarenheter, även om de till stor del formar hur jag tänker och skriver.

Texten handlar om valresultatet 9/11 – Sveriges egna 9/11 – och vad som följer av det. Det är en skyldighet, dessutom en rättighet, att med den bakgrunden säga något.

Sverige är inte förstört, och behöver inte ”göras bra igen”, som Sverigedemokrater med stödpartier påstår.

Tvärtom, Sverige är i toppen av de flesta listor där länders ekonomiska, demokratiska och sociala standarder jämförs.

När jag har intervjuat utsatta personer i eftersatta områden – invånare, tjänstemän, politiker, företagare – i andra länder har de ibland inte velat, vågat, eller kunnat svara av rädsla för repressalier från diktaturen eller från en auktoritär ledare. De har tittat ned eller inte velat svara, men kanske sagt något förstulet senare eller mellan raderna.

Aldrig har någon inte vågat i Sverige. Tills nu.

Nu hör jag kolleger fundera och jag själv tänker över vad som bör och kan säga på föreläsningar, vilka exempel som kanske borde tas bort, slipas ned, bytas ut.

Inte för att exemplen är dåliga eller illa valda, tvärtom. Men eftersom vi befarar att vi nu kommer att bli ifrågasatta, anmälda, beskyllda och kanske också tillsagda att ändra kurslitteratur eller innehåll, eller inte bli inbjudna som föreläsare till nästa tillfälle. Självcensur.

Det är en utsatt position att prata inför studenter i vanliga fall – men också ett privilegium och ett ansvar. Men om du har en har icke-europeisk bakgrund av ”fel” sort, är gay, ser muslimsk ut, eller verkar ha fel åsikt, riskerar du bemötas med tvivel och, i värsta fall, hat.

Det gäller inte bara på universiteten, utan i alla den offentliga förvaltningens organisationer.

Så blir det när rasister känner medvind. När viss kultur och viss etnisk bakgrund ses som överlägsen andra.

SD:s talmanskandidat Björn Söder anger tonen då han protesterar på Twitter emot att Willy Silberstein i SVT upprepar vad som framkommer i SD:s egen vitbok, det vill säga att SD har nazistiska rötter: ”Nu får banne mig SVT skärpa sig och sluta med rena propagandainslag. Kvällens Aktuellt borde omgående anmälas för partiskhet. Och public service ska banne mig reformeras i grunden!”.

Den tonen gör att människor tystnar, slipas ned, bryts ned, säger det makten tolererar, men inte mer.

Sakfrågor avgjorde valet visar de första analyserna. Vi behöver vända diskussionerna om sakfrågor.

Om det ska pratas trygghet, låt oss då utgå från var det är som mest otryggt. Det är i hemmen. Inte på väg till hemmen.

Om det ska pratas kultur, prata då om den samhällsbyggande kraft kultur som ges utrymme har, i såväl rum, uttryck och innehåll. Inte att auktoritärt kräva bara ett visst kulturellt innehåll som ses som ”bättre” än annan, det är en fascistisk tanke.

Klimatförändringarna påverkar våra liv och de kommer att göra det i all framtid, sakfrågan är hur vi ska göra för att påverkan på allt liv på planeten ska bli så små som möjligt, inte hur vi ska låtsas som att vi kan ”få ordning på klimatet”.

Det finns oftast anledning att tro att politiker menar vad de säger, de flesta ljuger trots allt inte så ofta.

När Björn Söder säger att SD vill reformera ”public service i grunden” är det för att de vill det. När de säger att de vill göra universitet och kulturinstitutioner ”mer konservativa” är det för att de vill det.

När de säger att judar och muslimer aldrig kan blir riktiga svenskar, eller för den delen människor, är det för att de tror på det.

När de framför rasistiska förslag är det för att de är rasister och de som röstar på dem stödjer det – de är varken lurade eller har egentligen proteströstat mot något annat.

Sedan åtminstone 2010 har protester mot intåget av SD i debatt, politik och kultur bemötts med att de ”måste talas med”, vi som tycker annorlunda (alltså inte rasistiskt eller i fascistiskt grundade tankefigurer) måste ”ta debatten”.

Debatten är tagen och förlorad, den var från början okontrollerad, till stor del påeldad av troll i sociala mediers kommentarsfält. Nu har partier bjudit in SD till samarbete och därmed förlorat kontrollen över agendan. 

Historielöst likt von Papen svarar de att det är ingen fara, SD kan kontrolleras, hållas inom demokratiska ramar. Det är tveksamt.

Hur det blir återstår att se, men vad som är viktigt är att de som kan säger ifrån, protesterar, gör motstånd mot icke-demokratiska förslag och praktik.

Män, särskilt med vad SD skulle kunna säga ”svensk nedärvd essens”, borde gå i täten – det har vi sannerligen inte gjort hittills. Högt, tydligt och utan att sluta. För vi har mest, är mest privilegierade, och kommer att tystas sist.


Patrik Zapata, professor i offentlig förvaltning, Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.