Jag får fortfarande skit för min hiphop-diss
Den här krönikan är den sista jag skriver för Aftonbladet. Det är lite som att förbereda ett tal inför sin egen begravning på något sätt. Jag stirrar på det nya textdokument jag öppnat på datorn, och det stirrar tillbaka på mig. Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva däri. Markören blinkar uppfordrande emot mig. Jag har så mycket på hjärtat och det känns ärligt talat inte som att det är så många som säger just sådant som jag brukar säga och nu har jag min sista chans, men bara därför kommer jag inte på något. Återstår en kort tillbakablick på ett urval av det jag skrev under min tid på Aftonbladet.
Allt började egentligen med att jag i januari år 2008 författade en kort bloggpost om att hiphop är osexigt. Detta uppskattades icke, blev jag varse. Senast på juldagen fick jag veta hur dum den här texten var: Jag var ute på krogen och en ung, rätt berusad, man svajade fram till mig och väste anklagande att han sett att jag minsann dansat på hiphop-dansgolvet hela tiden! Trots att jag en gång skrivit att hiphop är skit.
I anslutning till detta rev jag upp ännu djupare sår i folksjälen med en text om att det är sorgligt att betrakta barn som meningen med livet, att ungar rentav är att jämföra med psykopater. Som bevis för detta citerade jag en “Är din chef psykopat?”-llista från Aftonbladet: “Charmen riktas mot den han/hon tycker är intressant. Kall, ibland rentav elak mot den han/hon inte har intresse av. Manipulerande. Vill vara i centrum. Kontrollbehov. Kan få vredesutbrott.” Det var inte alla som uppskattade den humorn.
bpå Aftonbladet har jag även firat Internationella Penisdagen, vämjts över meningslösa kampanjer mot mord på barn, påpekat att svenska män är bra i sängen, beklagat mig över dem som tycker att muslimer skall anpassa sig till svenska seder, opponerat mig mot tanken om att abort är fel, deklarerat att jag vill vara ett sexobjekt, berättat om att jag blivit våldtagen, propagerat för ett samhälle där det är okej att vara morgontrött, hyllat den onaturliga maten, gnällt på tjejtidningarna, ifrågasatt barnprogrammen som gick när jag var liten, föreslagit att sex mellan vuxna syskon skall avkriminaliseras, understrukit att schyssta killar inte alltid är så schyssta, framhållit att internet är vår tids viktigaste miljöfråga, vänt mig emot kollektivt skuldbeläggande, menat på att barn ser för få nakna kroppar, kommit ut som politiskt korrekt och stolt och mycket mycket mer.
Har jag missat något särskilt? Säg gärna till.
Jag har fått en hel del sagt och än mer har jag att säga, men nu är det tack och adjö. Jag hoppas att vi ses någon annanstans, snart. Kyss!