Vad gör Pierre Schori på Kuba?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-06-21 | Publicerad 2015-10-21

Civil Rights Defenders: Sverige borde inte fira att vi gav regimen legitimitet – utan be om ursäkt

DEBATT. Pierre Schori är just nu på Kuba för att söka stöd för Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Tidpunkten är vald för att Schori också ska kunna fira att det var 40 år sedan Olof Palme besökte Kuba.

”Jag var med Palme på resan 1975. Det var den första ledaren från väst som besökte Kuba efter revolutionen”, säger Pierre Schori i en intervju på den svenska ambassadens hemsida.

En mer korrekt beskrivning är att Palme var den förste regeringschefen från ett demokratiskt land som besökte Kuba efter revolutionen, och som gav Fidel Castros regering den internationella legitimitet den sökte.

När Olof Palme och Pierre Schori besökte Kuba hade Fidel och Raul Castro styrt landet i 16 år utan demokratiska val. Flera tusen personer hade avrättats och tiotusentals passerat genom kubanska fängelser på grund av sina politiska åsikter. Många tusen kubaner satt just då i fängelse för att de delade precis samma demokratiska ideal som Palme och Schori hävdade och praktiserade i Sverige.

Olof Palmes besök på Kuba är därför inget Sverige bör fira, utan be om ursäkt för.

Enligt artikeln på ambassadens hemsida är det ”ett helt annat Kuba” som Pierre Schori besöker i dag, när de diplomatiska relationerna till USA har återetablerats: ”En mur, en rest av det kalla kriget, har precis rivits”, säger Pierre Schori.

Men utifrån ett människorättsperspektiv har ingen mur fallit. Kuba är precis lika mycket en enpartistat och pressfriheten är lika inskränkt nu som på 1970-talet. Raúl Castro var nummer två i hierarkin då, men nummer ett nu eftersom Fidel Castro är gammal och sjuk. Förtrycket har ändrat karaktär och antalet politiska fångar minskat, men inte på grund av att den kubanska regeringen ändrat inställning till oliktänkare eller oppositionella utan tack vare kritik från internationella människorättsorganisationer.

De nya diplomatiska relationerna mellan USA och Kuba har inte lett till någon förändring sedan de offentliggjordes i december förra året. Tvärtom har till exempel de godtyckliga gripandena av oppositionella ökat radikalt, från 178 i januari till 882 i september.

Men det är inte bara historieskrivningen som är problematisk med Pierre Schoris besök. Allvarligt är också att Sverige söker stöd från en totalitär regering i kampen om en plats i säkerhetsrådet.

Vad är det Sverige ska ge upp för att få stöd från Kuba? Vad ger det Sverige för kraft att driva en tydlig människorrättslinje, om exempelvis den kubanska regeringen vänligt kan påpeka att det var tack vare den som Sverige valdes?

Den kubanska regeringens ambition tycks vara att skapa en bild av positiv förändring, som kan motivera internationellt stöd för att landet ska utvecklas i samma riktning som Kina, Vietnam och de senaste åren Burma. Där har strategin varit att öppna lokala marknader och bjuda in utländska investeringar för att främja tillväxt, men samtidigt behålla den politiska makten genom förtryck av medborgerliga och politiska rättigheter.

Istället för att delta i skapandet av denna bild av förändring, borde den svenska regeringen föra en politik, såväl bilateralt som genom EU, med syftet att kubanerna först får sina medborgerliga och politiska rättigheter garanterade, för att de sedan själva ska kunna välja hur landet ska utvecklas ekonomiskt.

Robert Hårdh,

chef, Civil Rights Defenders​

Erik Jennische,

programchef Latinamerika, Civil Rights Defenders