Cancersjuka med låg utbildning dör i onödan

Debattörerna: Den ojämlika vården kostar åtta liv per dag

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-03-21

Att personer med låg utbildning i större utsträckning än högutbildade dör i cancer är ett underbetyg, skriver Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström och överläkare Jan Zedenius.

DEBATT. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska alla som lever i Sverige ha tillgång till den bästa vården om de blir sjuka. En ensamstående förälder som inte gått klart gymnasiet ska ha lika stor möjlighet att överleva en cancerdiagnos som om personen vore välutbildad och levde i en kärnfamilj. Så ser tyvärr inte verkligheten ut.

En ny rapport, som revision- och rådgivningsföretaget EY har gjort på uppdrag av Cancerfonden, visar på oacceptabla skillnader i dödlighet när man jämför cancerpatienter med låg utbildning med de som har en högre utbildning. Skillnaderna är stora. Trots att risken för att drabbas av någon form av cancer i princip är densamma oavsett socioekonomisk status, är dödligheten 35 till 40 procent högre bland patienter med låg utbildning.

Om överlevnaden för cancerpatienter med låg utbildning hade varit lika stor som bland högutbildade skulle 2 900 liv kunna räddas per år. Det motsvarar åtta liv – varje dag.

Vi vet att benägenheten att söka vård i tid och att delta i screeningprogram skiljer sig åt mellan olika grupper. Vi vet också att detta är en förklaring till skillnaden i dödlighet.

Men individuella förutsättningar räcker inte för att förklara de stora skillnaderna som vår granskning visar.

Skillnaderna i dödlighet beror också på att alla patienter inte får samma bemötande och behandling i vården.

Tidigare studier, från bland annat Socialstyrelsen och Umeå universitet, visar att patienter med låg utbildning generellt får mindre tid för frågor och önskemål i mötet med vården. De har också generellt sämre tillgång till de bästa diagnostiska metoderna, till exempel får lågutbildade män med prostatacancer i lägre utsträckning än högutbildade genomgå skelettundersökning.

Lungcancerpatienter med låg utbildning får också vänta längre från remiss till diagnos, och får i lägre grad den behandling som rekommenderas i de nationella vårdprogrammen.

Det är helt oacceptabelt med så stora skillnader i cancervården.

Det är inte rimligt att klyftorna ökar, samtidigt som regeringen säger att de påverkbara hälsoklyftorna i Sverige ska vara borta inom en generation.

Med politisk vilja och rätt åtgärder går det att minska klyftorna. Men då måste regeringen gå från ord till handling. Från Cancerfondens sida vill vi lyfta fram tre åtgärder som skulle utgöra en bra grund för en mer jämlik vård.

  • För det första måste alla landsting få i uppdrag att sätta upp mätbara mål för hur man ska minska klyftorna i cancervården.
    De bästa utredningarna och behandlingarna ska komma alla till godo oavsett bakgrund. Det kan till exempel handla om hur landstingen ska öka andelen barn som genomgår vaccinering mot livmoderhalscancer i grundskolan, eller hur man ska få fler med låg utbildning att delta i screeningprogram som exempelvis mammografi.
  • För det andra behöver regeringen se över den lagstiftning som i dag omöjliggör för landsting, myndigheter och organisationer att få tillgång till nödvändig statistik för att genomföra, analysera och utvärdera insatser för en mer jämlik vård.
  • För det tredje måste alla vårdutbildningar få ett betydligt tydligare fokus på socioekonomiska skillnader i hälsa och vårdbehov, och vad vården kan göra för att minska dem.
    Precis som skolan i Sverige har i uppgift att kompensera för barns olika förutsättningar hemifrån, kan och måste vården kompensera för patienternas olika livssituation och bakgrund.

De här tre åtgärderna kan bryta och vända utvecklingen. De skulle ge framtidens cancerpatienter det dagens inte får – rätt bemötande och den bästa behandlingen, oavsett bakgrund. De skulle rädda liv.

Vår fråga till regeringen och socialminister Annika Strandhäll är därför: När får vi se regeringen agera?


Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden
Jan Zedenius, överläkare, professor och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.