Våga erkänna att ni hade fel om vinsterna

Debattören: Socialdemokraterna måste visa ryggrad och stoppa marknadsexperimentet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-04-09 | Publicerad 2017-04-08

Det räcker nu. Det är inte spännande och fräscht med business i välfärden. Det är bara obehagligt, skriver Gunilla Andersson, Nätverket för gemensam välfärd.

DEBATT/S-KONGRESSEN. En alldeles vanlig höstdag år 2000 när jag var på väg hem efter jobbet blev jag stående framför en reklampelare med budskapet: ”I år kommer 9 600 travhästar sist i mål”. Längst ner stod det: ”Gör ditt premiepensionsval i höst”.

Det som gjorde mig förbryllad var att det var en statlig myndighet som var avsändare. Det var millennieskifte, så kanske var det förändringens vindar man var ivrig att signalera. Det Nya Sverige. Landet med vinnare och förlorare.

Kanske var tanken att Sverige blivit lite för tråkigt och förutsägbart med all trygghet. Att det behövdes lite mer bingolottokänsla. Lite mer tävling i tillvaron.

I dag lever vi i det nya, spännande Sverige. Vinnarna ler mot oss på bilderna i tidningen. Det kan de kosta på sig. Det är vi som har betalt deras vinster. Med våra pensionspengar och med våra skattepengar. Men jag är inte så glad, för jag vill inte leva i ett land med vinnare och förlorare.

Mina äldre släktingar kunde vittna om hur det var att leva i ett djupt orättfärdigt klassamhälle. Därför uppskattade jag möjligheten att få växa upp i ett samhälle som tillämpade principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Socialdemokraterna genomförde sin idé om att skapa en fredad zon för livets och samhällets viktigaste funktioner inom den offentliga sektorn, dit marknadens logik om konkurrens och kortsiktigt vinsttänkande inte skulle nå. 

I dag är det marknadens logik som gäller överallt. Det samhällsprojekt som under ett antal decennier formade Sverige är idag historia.

Det var den där reklampelaren från PPM-myndigheten som kickade igång mig, som fick mig att bli aktiv medborgare. Några år senare, vid S-kongressen 2005, uppvaktade jag dåvarande näringsminister Thomas Östros tillsammans med representanter för LO-distriktet i Skåne, Seko, Transport och Jordens vänner.

Vi hade med oss ett upprop för gemensam välfärd (undertecknat av organisationer med sammanlagt 800 000 medlemmar) och vi krävde ett omedelbart stopp för privatiseringar och avregleringar.

Avregleringen av el, tåg och post hade redan då skapat sina vinnare och förlorare. Med vinster till bolagen – på bekostnad av personalnedskärningar, stigande priser för konsumenterna, elavbrott, tågkaos och försvunna brev. Riktigt sorgligt var det att se hur även de statliga bolagen anammade managementtänkandet.  Vi lyckade inte övertyga Östros. Han valde i stället att kämpa för bankernas rättigheter som vd för Bankföreningen.

Sedan dess har vi fått se otaliga exempel på vem som blivit vinnare och förlorare i skola, vård och omsorg, med alltmer absurda konsekvenser. Senaste nyheten är Ultragyn som satt i system att göra omotiverade kirurgiska ingrepp i sina kvinnliga patienter – för då kan den privata kliniken få högre ersättning från landstinget.

Det räcker nu. Det är inte spännande och fräscht med business i välfärden. Det är bara obehagligt.

I helgen möts aktiva socialdemokrater återigen på kongress för att staka ut sin politik. Vinst i välfärden är en av huvudfrågorna. Vi är många som hoppas att S återigen blir ett parti med ryggrad. Skäms inte för att säga: ”Vi gick vilse, men nu ska mammon ut ur välfärden!” Och det räcker inte med några småjusteringar här och där. Hela välfärden måste befrias från marknadsexperimentet. Reepalu-utredningens förslag ska ses som ett första steg mot en demokratisk och jämlik välfärd.

I dag när personalen flyr både privat och offentligt driven välfärd blir det allt mer tydligt vad en god välfärd ytterst är beroende av. Det är välfärdens vardagshjältar som skapar välfärden. Inte konsulter eller direktörer eller aktieägare.

Framtidens generationer kommer att förundras över det historiska systemskifte som ledde till att personer som själva gjorde allt för att inte betala en krona i skatt tilläts plundra den skattefinansierade välfärden.

Förhoppningsvis kommer det ytterligare ett kapitel i historieboken om en ny era, bortom samhället med vinnare och förlorare. Eller…?


Gunilla Andersson, Nätverket för gemensam välfärd


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln