Vargen dödar deras får – nu ger de upp
Debattören: Regeringen måste se till att rovdjurspolitiken fungerar i praktiken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-05-11
DEBATT. I helgen skedde två vargattacker på gården Molstaberg i Stockholms län. 65 får och lamm dog och ytterligare ett stort antal skadades.
Det var den tolfte och trettonde vargattacken på Molstaberg sedan 2015 och sammanlagt drygt 160 djur har dött. Gården har tillsammans med LRF ansökt om skyddsjakt som i måndags avslogs av Stockholms Länsstyrelse.
Maktlöshet och ständig rädsla för nya attacker gör att familjen i Molstaberg nu tvingas avveckla sin verksamhet. Deras livsdröm går i kras.
Gården driver ekologisk lammuppfödning och bidrar till målet om mer svensk mat i den av riksdagen antagna Livsmedelsstrategin. Molstaberg är också en nyckelbiotop. Genom betande får har bra miljöer kunnat skapas för en rad växt- och djurarter, en förutsättning för riksdagens miljömål.
Vargen fyller sin funktion i ekosystemet. Vi bönder lever i nära samklang med naturen och respekterar detta. Men det är fruktansvärt när våra tamdjur utsätts för onödigt lidande. Vargar ger sig på hela flocken vilket innebär ångest och plågsam död för de sönderrivna djuren.
I det senaste riksdagsbeslutet om en ny rovdjurspolitik konstateras bland annat att: ”Det innebär även att socioekonomisk hänsyn ska tas och att tamdjurshållning inte påtagligt försvåras. Och vidare: ”att vargens förekomst i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada.”
Om en stor fårbesättning år efter år hotas till sin existens av en vargetablering, trots riksdagens beslut, så är det uppenbart att ”vargens förekomst ... i län med … intensiv fårskötsel” inte har begränsats ”till de områden där den gör minst skada”.
Det är i det sammanhanget vi måste se på tillämpningen av den svenska rovdjurspolitiken. Attackerna i Molstaberg visar tydligt att vargförekomsten inte är förenlig med tamdjursuppfödningen i just det här området.
Molstaberg har av länsstyrelsen tidigare lyfts som en mönstergård vad gäller skötsel av både djur och natur. När vargattackerna började 2015 togs ett gemensamt initiativ mellan ägarna och länsstyrelsen om en tidsbestämd stängslingsplan, för att skydda gårdens djur.
Molstaberg har sedan dess följt stängslingsplanen. Ändå anser Länsstyrelsen i Stockholm att det inte är tillräckligt. Resultatet blir att fyra vargar blir kvar och ett lantbruksföretag med tusen får försvinner. Ett unikt beteslandskap riskerar att förvandlas till slyskog.
Vi bönder är stolta över det arbete vi gör och vi vill fortsätta att förse Sverige med livsmedel av hög kvalitet, med stor omsorg om våra djur, låg antibiotikaanvändning och bidra till öppna landskap.
Men då måste vi kunna lita på myndigheternas stöd i svåra lägen. Ett led i detta är att rovdjurspolitiken efterföljs av samtliga länsstyrelser. Olika län kan inte göra helt olika tolkningar.
Det fanns möjlighet inom befintlig lagstiftning att medge skyddsjakt i det så kallade Sjundareviret, men det alternativet valde inte länsstyrelsen.
Nu måste Regeringen se till att den rovdjurspolitik man beslutat om efterlevs och fungerar i praktiken. Annars riskerar de stolta målsättningarna från livsmedelsstrategin om att kunna erbjuda svenskarna mer svenska livsmedel att bli omöjliga att leva upp till.
Palle Borgström, förbundsordförande Lantbrukarnas Riksförbund
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.