Vårt parti lever i en fantasivärld, Lööf

C-politiker: Nu måste vi öppna för samtal med det andra regeringsalternativet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-11-25

När C:s ideologiska fantasier krockar med den hårda verkligheten blir det kollaps. Nu behöver vårt parti  kunna föra samtal med alla regeringsalternativ, skriver C-politikern Helena Lundgren.

DEBATT. Genom att hålla borta ytterkanterna från inflytande skulle Centerpartiet få ett historiskt stort inflytande över sakpolitiken och leverera liberala reformer på löpande band. Rent av i större omfattning än under den tidigare Alliansregeringen.

Det var vår partilednings löfte till väljare, medlemmar och politiker som gemensamt gett partiet en unikt stark vågmästarroll efter 2018 års val.

Nu närmar vi oss facit och utfallet av strategin kan väl så här långt beskrivas som att det finns en hel det att fundera på vad avser leverans och nytta.

Nu släpper Centerpartiet fram en socialdemokratisk statsminister som bygger sitt maktinnehav på det tidigare kommunistpartiet Vänsterpartiet. Alltså den vänstra ytterkanten.

Detta samtidigt som Centerpartiet valt att släppa fram en budget som är skriven av M, KD och det SD som utgör den högra ytterkanten i svensk politik.

Strategins återspegling i praktiken är generöst sagt mycket svag.

Jordnära centerpartister har gång efter annan påtalat strategins uppenbara brister, exempelvis att övriga riksdagen måste vara beredd att leva i den breda mittens fantasivärld där ytterkanterna inte existerar.

Kollapsen när ideologiska fantasier krockar med den hårda verkligheten blir smått ironisk. Men, det är dessvärre inte roligt.

För verkligheten är den att Centerpartiet varit hundra procent beroende av att i varje kris komma överens med Socialdemokraterna och Miljöpartiet – samtidigt som alternativet att lämna förhandlingsbordet och förhandla med motsatt sida egentligen aldrig existerat.

Det har de flesta människor förstått, inklusive den part som sitter på motsatt sida om bordet, och det har skapat ett mycket dåligt förhandlingsläge.

Därför har Centerpartiet inte bara kapitalt misslyckats med att ”hålla ytterkanterna från inflytande” utan samtidigt också effektivt underminerat möjligheterna till sakpolitiska framgångar.

Det samlade utfallet är att arbetsmarknadens parter åtagit sig att justera i LAS och att Centerpartiet kommit till en överenskommelse med S och MP rörande strandskyddet och ett antal skogsrelaterade äganderättsfrågor.

Här är det värt att understryka att förändringarna i strandskyddet möjligen inte ens har stöd för att passera riksdagen och att den största vinsten kopplat till skogen var att den omfattande statliga konfiskeringen av fjällnära skog som utredningen föreslog plockades bort.

Men, förslaget om fjällnära skog hade ju faktiskt fallit även om Centerpartiet bara lämnat förhandlingsbordet. Att plocka bort dålig lagstiftning som ännu inte existerar är ingalunda någon förbättring, utan på sin höjd ett sätt att undvika att själv medverka till en försämring.

Huruvida de två senare reformerna ens lever och kan förverkligas är i dagsläget mycket oklart sedan riksdagens mest extrema parti, Miljöpartiet, lämnat regeringen i sedvanligt ”konstruktivt” vredesmod.

Hur det sakpolitiska utfallet hade blivit om Centerpartiet gjort en mer nykter analys av det parlamentariska läget, förhandlat med båda regeringsalternativen och genom det höjt priset på sina mandat, kan man bara spekulera i.

Klart är i alla fall att Moderaterna så sent som i somras erbjöd Centerpartiet avsevärt mycket mer och bättre politik helt utan att några som helst förhandlingar ens påbörjats.

Det tackade Centerpartiets ledning nej till för att i stället försätta sig i en situation där man lyckas ge båda ytterkanterna inflytande samtidigt som det egna sakpolitiska innehållet urholkats till någonting helt annat än vad som utlovats.

Som medlem i Centerpartiet och kommunpolitiker är jag minst sagt besviken och har full förståelse för att även allmänborgerliga väljare som röstat på Centerpartiet med förhoppning om en borgerlig decentralistisk politik känner likadant.

Förhoppningsvis är den senaste händelseutvecklingen nu spiken i kistan för det ideologiska drömmande som dessvärre varit grunden för partiledningens mindre verklighetsförankrade strategier.

Centerpartiet kommer att behöva kunna föra samtal med alla regeringsalternativ och låta det sakpolitiska innehållet vara vägledande.

Det skulle inte minst landsbygden, efter sju år med destruktiv politik dikterad av MP och deras inflytande på S, vara förtjänt av.


Helena Lundgren, oppositionsråd, Vindelns kommun (C)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.