UR: Kritiken hjälpte oss se våra misstag

VD:n: Vi ska bli tydligare - men att inte spegla Sveriges mångfald är att svika vårt uppdrag

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-11-29

Utbildningsradion har fått hård kritik under hösten - inte minst efter annonsen efter personer med erfarenhet av rasifiering. Debatten om UR:s arbete med mångfald och normkritik visar att det finns många fallgropar på vägen mot ett public service-företag som speglar hela sin publik, skriver i dag vd Christel Tholse Willers.

DEBATT. I dag (29/11) har UR-serien Melanin premiär på SVT1, UR Play och i sociala medier. Melanin är en ungdomsserie där unga afrosvenskar delar med sig av sina berättelser om bland annat kärlek, rasism och skönhetsideal. Namnet Melanin är hämtat från färgpigmentet i människans hud.

Premiären har föregåtts av en intensiv debatt. Det var nämligen till den produktionen som vi på UR valde att annonsera efter personer med erfarenhet av att rasifieras som afrosvensk.

Den formuleringen stred mot diskrimineringslagen, eftersom den kunde uppfattas som exkluderande. Vi hade alltså gjort fel.

När vi uppmärksammades på detta ändrade vi jobbannonsen. Självklart ska ett public service-företag inte utesluta någon från ett jobb på grund av personens hudfärg.

Händelsen illustrerade samtidigt tydligt utmaningarna med att på olika sätt arbeta för att spegla hela Sverige, med den mångfald som det innebär. Debatten om rekryteringsannonsen var dock en västanfläkt jämfört med den intensiva debatt som därefter pågått under hösten, där UR hamnat mitt i diskussionen om det mer och mer ideologiskt laddade begreppet normkritik.

Tyvärr bygger mycket av kritiken mot UR på rena felaktigheter. I flera fall har vi försökt påtala och korrigera de missförstånd som ligger bakom, men vi har inte varit tillräckligt tydliga.

Eftersom felaktigheterna fortsätter att upprepas av medier och debattörer behöver vi förtydliga oss och reda ut frågorna noggrannare.

I centrum för kritiken finns bilden av att vi som ledning har ett synsätt på mångfald och normkritik som medarbetare inte tillåts ifrågasätta. Det har påståtts och antytts att ledningen inte vill låta sig granskas, att vi inte har tillåtit frågor på en temadag för personalen samt att de frågor som ändå ställdes bemöttes med utfrysning av frågeställaren.

Det är alltid bekymmersamt när medarbetare upplever att arbetsplatsen inte har högt i tak eller ett tillåtande klimat. På UR behöver vi ha levande diskussioner där olika åsikter, erfarenheter och perspektiv kan prövas mot varandra.

Vi behöver fortsätta vårt arbete med dialog som verktyg och tillsammans skapa ett klimat där alla känner att de får komma till tals.

Gällande temadagen så var syftet att ge medarbetarna ett stort antal inspel från olika perspektiv på temat mångfald, både från medarbetarna själva och externt inbjudna gäster. Det var ett späckat schema, men det fanns absolut utrymme för frågor. En möjlighet som många medarbetare tog.

Det har också påståtts att anställda har intervjuats om sin sexuella läggning och sin trosuppfattning. Det stämmer inte. Ledningen på UR har självklart inte gjort någon sådan kartläggning av medarbetarna.

I ett utvecklingsprojekt har det genomförts frivilliga samtal om vilka normer på redaktionen som skulle kunna påverka programutbudet. Syftet var att skapa ett underlag för diskussion, och inga detaljer i intervjuerna har heller dokumenterats.

Att minst en anställd verkar ha uppfattat detta som en integritetskränkande kartläggning är ändå ett tecken på att vi behöver anstränga oss ytterligare för att undvika den sortens missförstånd.

En annan allvarlig anklagelse är att vi skulle ha tvingat en medarbetare att sluta på grund av hans kritiska inställning. Inte heller detta stämmer. Den aktuella medarbetaren hade i uppdrag att göra ett utbildningsprogram om normkritik och blev oense med den ansvariga utgivaren om inriktningen. Ansvarig utgivare ansåg att hans programidé – att undersöka normerna på UR och intervjua ledningspersoner om saken – inte låg inom ramen för vårt uppdrag och ville se en utveckling av idén.

Medarbetaren ville inte detta utan föreslog istället att han skulle gå något år tidigare i pension. Han meddelade mig också i efterhand att han var nöjd med lösningen.

Förutom program för den vuxna delen av befolkningen gör UR utbildningsprogram för nära två och en halv miljon barn från förskolan till gymnasiet – alla med olika förutsättningar, erfarenheter och bakgrunder.

I grundskolan är en fjärdedel av eleverna berättigade till modersmålsundervisning. Nära var tionde elev får undervisning i svenska som andraspråk. Många barn och ungdomar lever med rasism, sexism och diskriminering som en del av vardagen. Att föräldrarnas utbildningsbakgrund har stor betydelse för resultaten i skolan är också allmänt känt.

Mångfald, inkludering och spegling i programproduktionen är därför av central betydelse för lärandet. Forskningen visar att hög igenkänningsfaktor gör det lättare för elever att ta till sig kunskapen i program. Därför behöver vi anstränga oss för att komma nära våra målgrupper med ett innehåll som de kan känna igen sig i.

För att arbeta strukturerat med dessa frågor tog vi förra året fram en mångfaldsstrategi. Den innehåller några olyckliga formuleringar, som kan uppfattas som mästrande och detaljstyrande. Det har aldrig varit vår avsikt. Nu revideras denna strategi i dialog med anställda på företaget.

UR:s uppdrag är att göra utbildningsprogram för alla och att spegla hela Sverige. Vi ska bidra till att göra utbildningen bättre, kunskapsnivån högre och lusten till lärande större.

Vi tar vårt uppdrag på allvar. Ibland når vi inte ända fram. Ibland gör vi misstag. Men vi ger inte upp. UR måste spegla hela Sverige.

Debatten om UR:s arbete med mångfald och normkritik visar – trots att den delvis byggt på rena faktafel – med all önskvärd tydlighet att det finns många fallgropar på vägen mot ett public service-företag som speglar hela sin publik. Kritiken har hjälpt oss att se att vi har begått misstag och att vi behöver bli tydligare.

Vi måste ändå hela tiden våga utmana oss själva, pröva nya arbetssätt och få in fler perspektiv i programutvecklingen.

Målet med serien Melanin och med hela vårt speglingsarbete är att bli mer relevanta – och att bli relevanta för fler. Att inte spegla mångfalden i Sverige är att svika alla de barn, unga och vuxna som vi finns till för.


Christel Tholse Willers, vd UR


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.