Debatt

Jag skäms över Polismyndigheten

Polis och professor: Polisens påståenden måste ifrågasättas mer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Polisens beskrivningar av utfallet och effekterna av olika insatser har varit missvisande och ofta direkt felaktiga, skriver Stefan Holgersson, som bott 19 år i Visättra.
Polisens beskrivningar av utfallet och effekterna av olika insatser har varit missvisande och ofta direkt felaktiga, skriver Stefan Holgersson, som bott 19 år i Visättra.

DEBATT

Jag har bott 19 år i Visättra där de två barnen förra veckan blev skottskadade, och har i mer än två decennier arbetat som polis i området. Dessutom har jag forskat kring gängkriminalitet och sammanställde förra året en rapport om polisens sätt att arbeta med gängskjutningar.

Av den anledningen tillfrågades jag om att skriva denna debattartikel.

Som alla andra är jag upprörd över det inträffade och blir som vanligt matt av höga polischefers yttranden kring denna och andra skjutningar.

Som vanligt ställdes heller inga kritiska frågor till till exempelvis tillförordnade rikspolischefen Mats Löfving om vad han menade med sitt uttalande: ”Vi vet inte varför barnen befann sig på den här platsen”.

Flera av nuvarande höga chefer ignorerade under många år polispersonals varningar om den pågående utvecklingen i socioekonomiskt utsatta områden.

Poliserna har länge påpekat att om Polisen inte ändrar sina arbetsmetoder, strategier och hur dessa områden prioriteras så kommer utvecklingen vara svår att hantera.

Personalen varnade också för att en minskning av personalstyrkan på enheter med specialutbildad personal på narkotikabrott skulle kunna leda till att konflikter mellan grupperingar eskalerade med grova våldsbrott som följd.

Varningarna bortsåg dock dessa chefer ifrån och de flesta av dessa enheter avvecklades. Verksamheten byråkratiserades dessutom till beslutsfattande i råd som förvärrade situationen. Och det framförda behovet av poliser med god personkännedom i de socioekonomiska områdena viftades bort.

Utvecklingen blev ungefär så illa som jag och andra poliser med djup inblick i de utsatta storstädernas förorter varnat för. Som boende och polis har jag på nära håll sett de negativa effekterna av de beslut höga polischefer fattat.

Och jag har samma känsla som integrationspolisen i Göteborg, Ulf Boström, gav uttryck för när han fick tårar i ögonen under en intervju i SVT. Liksom honom skäms jag över Polismyndigheten.

Att initiera insatser, starta projekt eller hänvisa till en ny metod har varit ett sätt för Polismyndigheten att skapa tillit och en föreställning om att Polisen är på rätt väg.

Ett exempel är den nationella insatsen Rimfrost. När den skulle startas upp sa exempelvis rikspolischefen att: ”Det kommer bli otroligt jobbigt att vara kriminell i Sverige”.

Insatsen skulle pågå tills polisen lyckats få ned antalet skjutningar, men upphörde innan de hade minskat.

Trots det sa man från Polismyndigheten när insatsen avslutats: Polisen har sedan tidigare en god förmåga att bekämpa grovt våld. Rimfrost har utvecklat polisens långsiktiga förmåga ytterligare, och effekterna är bestående.” I själva verket ökade dödsskjutningarna. och nivån är enligt Brå en av de högsta i Europa.

För att pröva en ny metod att minska dödsskjutningarna initierade Brå pilotprojektet Sluta skjut i Malmö, med polisen i en nyckelroll. Projektet grundar sig på en utprovad amerikansk modell där den aktiva mekanismen består av att för gängen skapa ett så trovärdigt och starkt hot om straff att de avhåller sig från sina våldsbrott.

Utvärderingen kunde dock inte påvisa några förebyggande effekter. Det svenska rättsväsendet saknar de möjligheter som det amerikanska har för att skapa ett sådant starkt och effektivt tryck. Trots det beskrivs Sluta skjut som framgångsrikt och skall nu spridas till andra områden.

Den gemensamma nämnaren för dessa insatser är att polisens beskrivningar av utfallet och effekterna av insatser varit missvisande och ofta direkt felaktiga. Polisen är inte bara en viktig leverantör av statistik utan också en uttolkare av statistiken.

Om skjutningarna går upp blir ofta budskapet som får genomslag i media att det beror på att polisen genomfört kännbara insatser mot de kriminella gängen. Om skjutningarna istället skulle gå ner blir också slutsatsen att polisen har lyckats. Ändå har Polisen fått hålla på år efter år med samma förfaringssätt.

För möjligheten att effektivt komma till rätta med gängkriminaliteten är nuvarande ordning skadlig. På ett helt annat sätt måste media och politiker kontrollera polisens utsagor och ställa kritiska frågor, särskilt till vissa av cheferna.

Detta skulle gagna polisen på lång sikt och skapa förutsättningar att angripa gängkriminaliteten på ett mer analytiskt och ändamålsenligt sätt.


Stefan Holgersson, polis och professor i polisvetenskap


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Våldsbrott

LÄS VIDARE

DEBATT: Polismyndigheten: Bristande respekt för polisen skadar Sverige

ÄMNEN I ARTIKELN

Våldsbrott

Kriminella nätverk

Brott

Narkotikabrott

Medier

Kriminalpolitik

Polisen (myndighet)