Parisavtalet är en papperstiger

SD: Att USA drar sig ur är odramatiskt och öppnar upp för en ny diskussion om klimatet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-06-09

Det är inte säkert att USA:s beslut kommer att göra någon egentlig skillnad, men det öppnar upp för att man inleder en ny diskussion om hur man på bästa sätt minskar beroendet av fossila bränslen globalt, skriver Martin Kinnunen (SD).

DEBATT. Att USA nu drar sig ur klimatavtalet från Paris var väntat. Det är något republikanerna lovade inför valet eftersom Obama hade kringgått senaten, och möjligen i strid mot konstitutionen undertecknat en överenskommelse som saknade politiskt stöd.

Detta kommer dock inte att få några dramatiska konsekvenser då Parisavtalet i grunden är en papperstiger utan egentliga krav på de deltagande länderna.

Kina, som nu säger sig vilja ingå en ”klimatpakt” med EU, deklarerar helt öppet att man avser öka sina utsläpp under lång tid framöver, och tvärtemot vad många tror har Kina högre utsläpp per capita än exempelvis Sverige.

Jag vill tydliggöra att vi i Sverigedemokraterna inte har haft något emot Parisavtalet, men vi har motsatt oss att ge den rödgröna regeringen helt fria händer att å hela nationens vägnar ta på sig hur stora utsläppsminskningar som helst.

Vi är nämligen öppna med att Sveriges åtaganden bör stå i proportion våra faktiska utsläpp och vad vi kan genomföra utan att skada industrins konkurrenskraft. Vi anser också att Sverige ska kunna tillgodoräkna sig effekten av att våra växande skogar absorberar en stor del av våra bruttoutsläpp.

Givet att vi står för runt en tusendel av världens utsläpp av växthusgaser är ensidiga åtgärder från Sveriges sida tämligen meningslösa om de inte återspeglas av åtgärder i andra länder.

USA:s utsläpp har en fallande trend, vilket delvis beror på att skiffergas på många håll har konkurrerat ut kol, men om miljörörelsen hade fått bestämma hade satsningen på skiffergas uteblivit.

Vilken den reella effekten av Trumps politik blir är för tidigt att uttala sig om, men någon boom för kol är inte att förvänta, oavsett vad republikanska gräsrötter förväntar sig.

Sveriges rödgröna regering tycker om att mäta sina klimatsatsningar i pengar. Med jämna mellanrum utannonseras hur många miljarder man spenderar på detta område.

Strategin inom ramen för Parisavtalet är svåra att konkretisera i dag, men det mesta pekar på att det kommer innebära mer av kostsamma lösningar i form av bidrag, subventioner och straffbeskattning, vilket varken är en realistisk eller ansvarsfull väg framåt.

Sverigedemokraterna deltar inte i en tävling om vem som är mest oroad över klimatförändringarna, men i en anda av försiktighet förhåller vi oss till att våra utsläpp bör minska, oavsett vilken politik USA för.

En konstruktiv strategi skulle bestå i energiforskning, satsningar på svensk kärnkraft och fortsatt energieffektivisering. Gör vi detta under kanske ett decennium ligger vi faktiskt snubblande nära noll nettoutsläpp, alltså med hänsyn tagen till våra växande skogar.

Det är inte säkert att USA:s beslut kommer att göra någon egentlig skillnad, men det öppnar upp för att man inleder en ny diskussion om hur man på bästa sätt minskar beroendet av fossila bränslen globalt.

Den lösningen måste utgå från att modern fossilfri energi ska bli billigare och bättre än kol. Det är först då konsumtionen av fossila bränslen kommer att kunna minska på allvar.


Martin Kinnunen, miljöpolitisk talesperson (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.