Vi lyckades ställa om vården rekordsnabbt
Irene Svenonius: När regeringen varit otydlig har regionerna fått lösa coronakrisens problem själva
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-07
DEBATT. Det är nu 100 dagar sedan vi fick det första bekräftade fallet av covid-19 i Stockholm. Pandemin har slagit hänsynslöst mot Sverige och särskilt Stockholmsregionen och ställt helt nya krav på vården.
Här har 14 000 människor bekräftats smittade, 6 500 vårdats på sjukhus och över 2 100 mist livet. Men viruset har inte bara tagit liv alldeles för tidigt. Viruset har också slagit mycket hårt mot ekonomin. Tusentals människor har både varslats och permitterats från sina jobb och livsverk har gått förlorade när hundratals företag gått i konkurs.
Det är ingen tvekan om att detta är den svåraste och mest utdragna kris som drabbat Stockholm och Sverige i modern tid.
Pandemin har onekligen ställt helt nya krav på svensk sjukvård. De oroväckande rapporterna om det stora sjukvårdsbehovet från omvärlden – och de tydliga indikationerna på att viruset också skulle komma till Sverige och Stockholm – gjorde att vi tidigt bestämde oss för att hoppas på det bästa, men planera för det värsta. Sedan ställde vi på kort tid och i hög hastighet om vården i Stockholm.
Vi fyrdubblade antalet intensivvårdsplatser. Sköt ej brådskande och planerad vård på framtiden för att frigöra vårdplatser och personal. Utökade den digitala vården kraftigt. Tillsatte ett commad center på Karolinska Universitetssjukhuset med experter på inköp och logistik som dammsög världsmarknaden på skyddsutrustning och säkerställde svensk produktion.
Över 700 medarbetare rekryterades snabbt för att avlasta och stötta upp vården. Vi byggde ett nytt sjukhus i Älvsjö med 600–1 000 vårdplatser och syrgas, vår yttersta reserv som tack och lov inte behövt användas. På bara några dagar sjösatte vi och kommunerna ett bättre samarbete runt äldre – en fråga som försökt lösas av politiker och tjänstemän i många år.
Med facit i hand var därför denna snabba omställning viktig. Våra medarbetare i vården vittnar om att de aldrig varit med om något liknande. De har under okända och svåra omständigheter gjort livsviktiga insatser för vårt land. För detta förtjänar dem allas vår respekt och tacksamhet.
Vid sidan av att snabbt möta ett stort sjukvårdsbehov började Region Stockholm skala upp vår testkapacitet för att testa maximalt inom våra två grupper, patienter med symtom, äldre på särskilda boenden och vård- och omsorgspersonal. Nyligen tog även landets regioner över statens ansvar för att testa grupp tre (samhällsviktig verksamhet) som nu är igång i Stockholm.
Vi har kapacitet att testa 40 000 personer i veckan och kan inom kort även testa alla invånare i Stockholms län med symtom (grupp 4). Regeringens besked i torsdag om att utöka testning går helt i linje med detta.
Vi välkomnar ett tydligt uppdrag till landets regioner och att finansiering följer med. Region Stockholm är redan igång med målet att under lång tid framöver erbjuda hela befolkningen tester, för såväl pågående virus som antikroppar.
Utöver att ställa helt nya krav på vården har pandemin tydligt satt fingret på var bristerna i Sveriges nationella beredskap finns – den nationella krishanteringen och den otydliga uppgiftsfördelningen. Det visar inte minst frågan om testningen, som fram tills för bara några dagar sedan var mycket oklar.
I fråga efter fråga har avsaknaden av tydlig uppgiftsfördelning mellan regeringen och myndigheterna lett till att regionerna till slut löst problemen själva. Det har bland annat handlat om att ordna skyddsutrustning som håller rätt kvalitet, att säkerställa nationell tillgång till läkemedel och nu storskalig testning.
Det är uppenbart att detta måste analyseras efter krisen, liksom att Sverige, likt Finland, måste ha nationella beredskapslager med såväl utrustning som läkemedel. Region Stockholm hade ett stort centrallager som blev oerhört viktigt när länder stängde gränser och lade exportförbud.
Men det var uppenbart att vi hade behövt större lager – något som nu åtgärdas. Men här finns viktiga lärdomar att dra.
Samarbete är viktigt. I en kris kan vi inte agera som 21 olika länder och konkurrera om exempelvis skyddsutrustning. Vi är ett land och måste möta kriser som ett. De här två delarna – nationell ansvarsfördelning och beredskapen - måste utvärderas och åtgärdas i bred politisk enighet.
100 dagar har gått men pandemin är långt ifrån över – över 600 vårdas fortsatt på sjukhus i Stockholm. Samtidigt har vårdköer byggts upp när planerad vård skjutits på framtiden. Dessa börjar nu betas av. Vi ska tillbaka till att ha bland landets kortaste vårdköer som innan krisen.
Men vårdens medarbetare är inte robotar, utan behöver semester, vila och återhämtning efter den här våren. Samtidigt ska alla patienter som behöver livsviktig vård få denna. Folkhälsomyndigheten har nu lättat på bland annat reserestriktionerna i landet, men det gör inte att vi får slappna av.
Hur högt trycket blir på vården de kommande 100 dagarna avgörs nu av oss alla. Därför måste vi fortsätta att hålla i, ut och avstånd och följa myndigheternas rekommendationer.
Irene Svenonius, regionstyrelsens ordförande Stockholm (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.