Nog nu – Liberalerna måste välja väg

LUF: Nästa partiledare måste stå för modern liberalism, inte locka väljare med konservatism

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-04-04

Det finns företrädare för Liberalerna och politiska tyckare som säger sig vara liberala, men som gärna vill att Liberalerna vandrar högerut i rätts- och migrationspolitiken. Det är helt fel väg, skriver Joar Forssell.

DEBATT. Vad skiljer Liberalerna från en indiebiograf? Inte särskilt mycket verkar det som. Utspelen haglar som från en popcornmaskin, premiärerna är många och ingen vet vad som visas för dagen. Besökssiffrorna dalar och allt sker inför öppen ridå.

Det räcker nu. Vi i Liberala Ungdomsförbundet kräver en klar ideologisk riktning, ett läkande ledarskap och en optimistisk vision. Vi vill att Liberalerna blir ett modernt, liberalt parti som slutar käbbla i offentligheten.

När L för ett par år sedan genomgick en förnyelseprocess där vi bland annat bytte namn till Liberalerna var resultatet ändå slående folkpartistiskt.

Förvisso resulterade arbetet i ett omfattande program med policyförslag på hög detaljnivå. Det politiska innehållet var genomtänkt, smart och har sedan dess i stora delar plockats upp av andra partier.

Problemet är att ingen vet att förslagen kommer från oss och utanför partiet märktes knappt den politiska förnyelsen. Det saknas fortfarande en gemensam, klar och liberal berättelse som fångar upp och förklarar sakpolitiken.

Vi heter Liberalerna, det förpliktigar på ett helt annat sätt än när vi hette Folkpartiet. Det namnet kunde fyllas med vilken politik som helst och för den utan god kunskap om svensk politik var det nog svårt att gissa vad ”Folkpartiet” var för parti.

Det hade lika gärna kunnat vara ett fascist- eller kommunistparti. Sådana partierna brukar ju heta något i den stilen.

Liberal vet däremot de flesta med en grundläggande förståelse för politik vad det innebär, därför ställer namnet också krav på innehållet. För att väljarna inte ska uppfatta Liberalerna som otydliga eller till och med falska måste all ny politik vara och kommuniceras på ett sätt som direkt uppfattas som liberalt.

Det har sagts att ”att vara Liberal är att vara kluven”. Det är delvis sant, liberalism är en dynamisk ideologi och inte ett färdigt politiskt manifest.

Men väljarna röstar inte på kluvet parti, vi behöver välja riktning och hålla oss till den. Vi i LUF kommer verka för att Liberalerna ska bli ett modernt, progressivt, frihetligt och tydligt liberalt parti.

Det innebär ett Liberalerna som i högre grad lyfter klimatet, feminism och mänskliga rättigheter men samtidigt är höger i den ekonomiska politiken och hyser stor respekt för individens frihet. Fritt företagande och låga skatter är en förutsättning för välstånd och därmed välfärd.

Välfärden är i delar nödvändig för att ge varje individ goda livschanser och möjliggöra klassresor. Mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och feminism måste vara centrala värden. Ett sådant val innebär också att välja bort utspel och retorik som inte uppfattas som moderna, frihetliga, progressiva och liberala.

Det finns företrädare för Liberalerna och politiska tyckare som säger sig vara liberala, men som gärna vill att Liberalerna vandrar högerut i exempelvis rätts- och migrationspolitiken. Det är helt fel väg. L kan och bör inte konkurrera med varken KD, M eller SD om de väljare vars viktigaste frågor är stramare migrationspolitik eller hårdare straff.

Vi måste våga säga till de väljare som vill ha konservatism och ”hårda tag” att vi inte är partiet för dem, i stället för att tumma på liberala kärnvärden.

Vi måste våga välja en mittenorienterad väg som kombinerar en fri marknadsekonomi med ett socialt ansvarstagande och ett starkt internationellt engagemang för mänskliga rättigheter.

Liberalerna borde motverka populismens socioekonomiska grund och nationalistiska idévärld, både i retorik och i praktik.

När vi väl har valt linje håller det inte att agera popcornmaskin. I valutvärdering efter valutvärdering har Liberalerna själva kommit fram till att man varit för otydlig.

Samtidigt har vårt parti flera väldigt tydliga och duktiga företrädare. Problemet är att om var och en av dessa är tydliga men i helt olika riktningar – då blir helheten inte särskilt sammanhållen och otydlig.

Hur ska väljarna veta vad de får om en företrädare ena dagen gör utspel som uppfattas som repressivt medan en annan företrädare dagen efter gör utspel som uppfattas som modernt och progressivt?

Valet av ny partiordförande är en möjlighet att inte bara välja en ny ledare utan också att välja politisk riktning. För att detta ska gå krävs kandidater som är glasklara med vilka olika uppfattningar det företräder.

Den nya partiledaren måste få mandat att driva sin riktning, och de av en annan uppfattning måste respektera valet och inte ägna sig åt systematiskt krypskytte och undergrävande utspel mot det långsiktiga arbetet.

Att ge den nya partiledaren ett tydligt och sammanhållet politiskt mandat måste stå i fokus när Liberalerna väljer partiledare. Men enbart politisk vision räcker inte.

En ny partiledare måste också ha en idé och vision om organisationen och ledarskapet. För att partiet ska kunna acceptera den politiska riktning som vinner måste den politiska ledaren på ett moget sätt respektera alla de som inte stöttat hens kandidatur.

En ny partiledare bör kunna presentera en plan för att bygga ett lag med partisekreterare, gruppledare och tunga talespersoner med bakgrund också från sin motkandidats led.

Så har jag själv agerat i Liberala ungdomsförbundet tidigare och det kravet ställer jag och LUF på nästa partiledare. Om vi klarar det gör ni det med.

Slutligen måste partier och ledare leva som de lär och agera demokratiskt och inkluderande.

Nästa partiledare bör till exempel se till att partiets processer för att fatta beslut om ny politik blir mer transparenta, att honnörsborden avskaffas vid nationella kongresser och att Liberalerna kommunicerar sin politik på fler språk än svenska.

Det kommer vara ett tufft arbete att lyfta Liberalerna från de nuvarande opinionssiffrorna. Partiet är medialt sargat och har i del tappat sin identitet och unika vision. Samtidigt finns det enorm potential.

Partiet har de senaste åren sett ett stigande medlemstal, det är späckat med kompetens och har stora kampanjkrafter. Det höga tonläget i den politiska debatten ger utrymme för ett akademiskt tilltal. Polariseringen öppnar upp för ett parti som fångar upp den socialliberala idéströmningen i mitten.

Med en ledare som kan samla partiets grenar i sitt lag och som klarar av att staka ut en modern vision kan vi vara det partiet. Det är vägen framåt för Liberalerna.


Joar Forssell, förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.