Gå inte på myterna om nya pensionen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-03-16 | Publicerad 2016-03-14

Bo Könberg: Mycket av kritiken mot pensionssystemet är rena felaktigheter

Det system som de fem partierna tog fram för 20 år sedan var en innovation i pensionssammanhang, skriver debattören.

DEBATT. Pensionerna har den senaste tiden i olika medier fått ett betydande utrymme. Gott så, med tanke på hur stor betydelse de har för våra två miljoner pensionärer och för samhällsekonomin.

I diskussionen framförs en hel del mer eller mindre korrekta påståenden om det nya pensionssystemet. Låt mig kommentera några.

Det hävdas att lönerna de senaste tio åren har stigit med 20 procent, medan pensionerna stått stilla.

Det stämmer i huvudsak för pensioner som är beviljade, men det som nästan aldrig nämns är att pensionärerna till skillnad från löntagarna fått motsvarande ökning i förskott.

När de borgerliga partierna och Socialdemokraterna tog fram det nya pensionssystemet i början av 90-talet, så gjorde de gemensamt bedömningen att det var bättre att jämna ut den årliga pensionen under 20 pensionsår i stället för att pensionerna skulle vara relativt låga i början och avsevärt högre de sista åren.

Därför förskotteras en framtida tänkt löneökning med 1,6 procent per år när pensionen beviljas. Den dras sedan av under pensionsåren - alltså varje år får pensionären då löneindex minus 1,6 procent.

Detta är ju inte något självklart sätt att lösa frågan om indexeringen under pensionstiden. Under ATP var det ingen löneindexering alls och under några år inte ens en prisindexering. Man skulle för framtida pensionärer helt kunna avstå från förskotteringen eller minska den med exempelvis hälften. Då blir förstås – allting annat lika – ingångspensionerna märkbart lägre.

En av pensionärsorganisationerna har nyligen föreslagit att det årliga avdraget med de 1,6 procenten borde halveras, utan att de framtida ingångspensionerna skulle bli lägre än nu. Så kan man göra, men då ökar naturligtvis kostnaderna för systemet. För en tjugoårsperiod handlar det om cirka 50 miljarder kronor.

Och vill man helt ta bort avdraget på 1,6 procent samtidigt som man behåller nuvarande ingångsregler, så blir kostnaden för tjugo år ju det dubbla, alltså cirka 100 miljarder kronor.

Detta är viktiga frågor. Den statliga Pensionsmyndigheten har föreslagit att Pensionsgruppen med de sex partierna ska resonera med pensionärsorganisationerna om detta.

Ett annat påstående i debatten är att 800 000 personer är beroende av statlig garantipension och att de bara blir fler och fler. Detta är inte korrekt. I fjol var det drygt 770 000 som hade någon garantipension, i år beräknas dem till cirka 725 000 och nästa år till cirka 675 000.

När de nya pensionerna först började betalas ut för runt 15 år sedan var det ca 55 procent som hade någon garantipension – avtrappad eller mer sällan full garantipension. Från och med nästa år beräknas andelen ha minskat till knappt en tredjedel.

Av dem med garantipension har nästan 90 procent en egenintjänad inkomstpension (och ofta tjänstepension) och därför enbart en nedtrappad garantipension, medan knappt 80 000 (av 2 miljoner) enbart har garantipension. 

Vänsterpartiets talesperson i pensionsfrågor har hävdat att nästan hälften av kvinnor födda 1954 kommer att bli det hon kallar fattigpensionärer. Mot detta påstående kan verkligheten ställas: Av de nya pensionärerna i fjol hade färre än 1 av 20 en icke avtrappad garantipension – samt då i de flesta fall också bostadstillägg.

I den allmänna debatten har Kjell-Olof Feldt, som är kritisk mot att pensionssystemet inte har mer pengar, sagt att det nya pensionssystemet när det skapades sågs som en världsnyhet. Ett starkt ord, men gärna för mig! Det system som de fem partierna med hjälp av goda experter tog fram för 20 år sedan var en innovation i pensionssammanhang – det fjärde i världen på drygt ett sekel.

Intresset utomlands är fortfarande stort. Hittills har ett tiotal länder stimulerats till att införa något liknande. Bland dem finns Lettland, Italien, Polen, Norge och delvis Ryssland och Kina.

Bo Könberg

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

.