Fler flyktingar gör oss inte mer medmänskliga
Debattören: Frågan vi bör ställa är om vi hjälper så många som vi kan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-05-30
DEBATT. I helgen höll Miljöpartiet kongress i Västerås. En fråga som tog och som även tagit mycket av partiets fokus de senaste åren är flyktingpolitiken. Ju fler flyktingar Sverige tar emot desto mer moraliska som land är mantrat man har upprepat. Det finns dock ingen logik i detta påstående.
Efter valet 2006 engagerade jag mig tillsammans med Maria Ferm, numera Miljöpartiets talesperson i migrationspolitiska frågor, för att Vellinge kommun skulle börja ta emot flyktingar.
Ett utspritt flyktingmottagande är bättre för integrationen och skapar ett mer fungerande samhälle. I efterhand är jag stolt över det arbete vi gjorde och att Vellinge till slut öppnade upp för ett visst mottagande.
Vad gäller flyktingmottagande i övrigt skiljer sig Ferms och mina ståndpunkter fundamentalt.
Ferm och Miljöpartiet förespråkar ett ökat flyktingmottagande och sätter ett likhetstecken mellan detta och medmänsklighet. Även stora delar av den svenska vänstern och den liberala mittfåran delar denna syn.
Frågan man bör ställa sig är dock om vi genom detta system hjälper så många som möjligt på ett så bra sätt som möjligt. Och är det ett rättvist system?
Miljöpartiet och den svenska regeringen har de senaste åren tagit omkring en femtedel av våra biståndspengar för att finansiera flyktingmottagandet. Sida har tidigare flaggat för att detta kan få ödesdigra konsekvenser för utsatta grupper.
Tusentals flickor och pojkar kan bli utan skolgång, hundratusentals människor kan bli utan tillgång på rent vatten och tusentals personer som flytt sina hem på grund av strider kan förlora sina försörjningsmöjligheter.
På vilket sätt ser denna omfördelning av våra biståndspengar till alla människors bästa?
De allra flesta flyktingar är i dag fast i sina hemländer eller i jättelika flyktingläger i närområdet där många får det allt sämre på grund av bristande resurser. Många av dem som lyckas ta sig till Sverige är unga män som knappast har större skyddsbehov än de som är kvar i lägren eller oroshärdarna.
För att använda våra skattepengar så effektivt som möjligt borde vi i stället för ett ökat flyktingmottagande bidra än mer till en utbyggnad av UNHCR:s hjälp i närområdet. De som bor där måste kunna få tillgång till sjukhus, skolor och en fungerande infrastruktur och känna att det på sikt går att bygga upp ett liv i området.
Det är inte etiskt att låta vissa, ofta fysiskt och ekonomiskt starkare asylsökande, ”hoppa före i kön”, på bekostnad av andra flyktingar som i flera år suttit fast i läger.
Det nuvarande asylsystemet skapar även oönskade incitament för människor att ge sig ut på farliga resor i strävan efter att nå bättre platser där de vill söka asyl. Eventuell ansökan om asyl till länder i Europa borde i stället kunna göras direkt från flyktinglägren.
I Sverige kostar en flykting flera tusen kronor per dygn de första åren. I flyktinglägren lever man på några kronor. Över hälften av Sveriges arbetslösa har i dag utomeuropeisk bakgrund. Många av dessa skulle kunna göra en stor insats i flyktinglägren och vara med att bygga upp sina hemländer när väl konflikterna där är över. För många etniska minoritetsgrupper i ett och samma land är heller inte bra, då det kan skapa onödiga konflikter och blir en grogrund för rasism.
Miljöpartiets hållning i flyktingfrågan är varken rättvis, effektiv eller långsiktigt hållbar. Vill man överleva valet i höst och på längre sikt krävs ett rejält nytänk.
Ludvig Lindström, ordförande Global Happiness Organization
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.