Lever du med en relationspsykopat?

Experten: De kan fungera bra på jobbet men bete sig som djävulen hemma

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-04-14

Författaren och relationsexperten Eva Rusz menar att det är dags att börja prata om ”relationspsykopater”, personer som kan vara fullt fungerande på jobbet men hotar och kränker hemma.

DEBATT. I Sverige i dag finns det i runda tal 1200 psykologer, psykoterapeuter och psykiatriker vars uppgift är att lindra psykiskt lidande.

Det finns också uppskattningsvis mellan 200 000 och 300 000 personer som bedöms felaktigt av experterna, vilket ökar lidandet hos deras partners.

Personer som är psykopater kan fungera bra i sina yrken men bete sig som djävulen själv bakom hemmets lyckta dörrar, där de fritt kan kränka, manipulera, kontrollera, bryta ner och psykiskt och fysiskt misshandla sin partner som förtvivlat och lönlöst försöker få omgivningen att förstå hur illa det är ställt hemmavid.

Jag ifrågasätter varför de mer än fyrtio år gamla kriterierna för hur man diagnosticerar psykopater fortfarande skall gälla och därmed tillåter relationspsykopater att flyga ”under radarn” så att de kan fortsätta plåga och kränka inom sina parrelationer!

Därmed undgår hundratusentals personer att ringas in. Och offren för deras framfart lika många, ifrågasatta och bryts ner eftersom de inte blir trodda.

Därför kan vi experter bidra med att öka lidandet hos människor i stället för att minska det, eftersom vi måste följa förlegade kriterier som inte beaktar att det finns mängder av människor i samhället som är psykopater – relationspsykopater.

Många sätter likhetstecken mellan kriminella, mördare och psykopater. Mellan hjärnskada och psykopati. Mellan genetik och psykopati. Men det finns många olika tolkningsmöjligheter vad gäller psykopati.

Men man kan mörda utan att vara psykopat. Man kan vara kriminell utan att vara psykopat. Man kan vara kriminell och psykopat. Man kan ha en hjärnskada utan att vara psykopat. Man kan ha en hjärnskada och vara psykopat.

Man kan också vara en välanpassad samhällsmedborgare och vara psykopat, en relationspsykopat.

Psykopater finns överallt omkring oss. Det finns påfallande många människor som inte klassas som psykopater eftersom de inte hamnar i fängelse för sina brott.

Relationspsykopaterna kan fungera väl ute i samhället, ha villa. Volvo, hund och familj samtidigt som de kränker och plågar sina partners, de kan fullfölja långa utbildningar, verkställa långsiktiga mål och bete sig ansvarsfullt i arbetet men ansvarslöst mot sina partners.

Vi experter måste alltså följa de riktlinjer som står i kriterier som är över fyrtio år gamla där hen ska ha förutom alla de ”klassiska” symptomen på psykopati som: empatibrist, manipulation, avsaknad av skuldkänslor, och andra djupa känslor, ljuger beter sig grandiost, vara lögnaktig och sexuellt vidlyftig.

Hen måste också ha varit brottslig som ung, överträtt villkorad frigivning, sakna realistiska, långsiktiga mål, ha blivit upptäckt med brott under ungdomstiden och vara kriminellt mångsidig.

De gamla kriterierna som utvecklades av den kanadensiske psykologen Robert Hare, utgör i dag problemet. De utgår ifrån att man måste ha varit kriminellt belastad och straffad före 18 års ålder, sakna realistiska långsiktiga mål och ha överträtt villkorad frigivning, för att kunna diagnosticeras som psykopat.

I den amerikanska, ursprungliga versionen jag använder i mitt arbete utomlands står dessutom att de ”har lägre socioekonomisk status och oftare bor i storstadsområden”.

Jag säger bara vilken bullshit!

Psykopater ute i samhället lever upp till samtliga kriterier på dessa manualer förutom att de undgått att bli upptäckta om de begått kriminella handlingar, som barn och som vuxna.

De kan komma både från socioekonomiskt ”fina” familjer och vara uppväxta på landsbygden. De är mästare på att dupera sin omgivning.

I dag finns det inte några kriterier för en relationspsykopat eftersom hen är ostraffad, inte kriminellt belastad eller har avslöjats med ”kriminell mångsidighet” som gamla mossiga kriterier för psykopati anger skall uppfyllas.

Många klienter som jag har mött genom åren har berättat att de sökt hjälp och rådgivning hos yrkesmänniskor, psykologer och läkare. Så gott som ingen har fått bekräftat av dessa experter att deras partners beteenden motsvarar de kriterier som finns för att kallas ”psykopat”.

I stället utbryter gissningstävlingar med de numera så populära bokstavsdiagnoserna som förklaring till relationspsykopatens destruktiva beteenden, ”Asperger, adhd, add och borderline” finns bland favoritdiagnoserna, men absolut inte att hen har en psykopatisk störning!

Dessa neurobiologiska störningar kan i dag mildras genom medicinering och psykoterapi men det kan man inte med psykopati.

Offren får ofta höra de klassiska svenska, mellanmjölksfrågor från experter som: ”Man är ju alltid två om hur en relation utvecklas”, “Och vad gjorde du då”. Man borde faktiskt fråga sig vad som mer krävs av dessa experter?

Det kan knappast finnas andra psykiatriska diagnoser som över tid kan mäta sig med den ondska relationspsykopater utsätter sina partners för. Det har, enligt de klienter jag har lyssnat på, inte spelat någon roll hur många kriterier eller symptom de själva har radat upp för experterna eftersom kunskapen kring diagnosen fortfarande vilar på gamla antaganden.

Seriemördaren Ted Bundy var psykopat men kunde fullfölja långsiktiga utbildningar och bete sig ansvarsfullt i sitt yrke och i sina relationer både före och efter han inledde sin mordserie. Han var ostraffad som tonåring.

Så med all den kunskap vi har i dag om förlegade kriterier för att diagnosticera farliga och förtryckande personer: är det inte dags att vi tar vårt ansvar och skyddar alla de som är utsatta?

Det borde rädda ett stort antal offer för relationspsykopater om vi började tala klarspråk eftersom den enda realistiska utvägen för offren, är att våga benämna deras partners ”psykopater” eller en ny diagnos ”relationspsykopater” och hjälpa dem avlägsna sig så långt bort som möjligt från denne.

Kunskapen finns: det är dags att agera.

Eva Rusz, Leg psykoterapeut och psykolog samt författare och relationsexpert.


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.