Fetma snart större risk för cancer än rökning

Debattören: Stoppa stigmatiseringen – nu måste vården agera

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-10-23

Fetma är på väg att gå om rökning som den största påverkbara riskfaktorn för cancer. Trots det finns det fortfarande en stark kultur av diskriminering och stigmatisering där den som lever med fetma anses ha sig själv att skylla, skriver Jenny Vinglid.

DEBATT. 2 600 av alla cancerfall varje år har en direkt koppling till fetma (obesitas). Det gäller för mer än tio av våra vanligaste cancersjukdomar, som till exempel bröst- och tarmcancer.

Fortfarande är rökning den enskilt största påverkbara riskfaktorn för cancer. Men medan allt färre röker och allt fler samtidigt utvecklar ett allt högre BMI, dröjer det inte mer än några år innan fetma kommer att vara den största påverkbara riskfaktorn för cancer.

Men majoriteten svenskar (59 procent) känner inte till kopplingen mellan cancer och fetma.

Antalet personer som lever med obesitas ökar konstant, i Sverige beräknas att drygt en miljon vuxna och cirka 150 000 barn har sjukdomen.

Enligt WHO:s prognos från våren 2015, kommer andelen med obesitas i Sverige nästan fördubblas på 15 år – var fjärde man och var femte kvinna beräknas ha sjukdomen år 2030.

En lång rad studier och forskningsresultat har under senare år slagit fast ett tydligt och klart samband mellan obesitas och flera cancerformer.

Relationen är linjär, det vill säga ju högre BMI en person har desto större är risken att drabbas av cancer.

En undersökning från Sifo med 1 200 svenskar, visar att 59 procent inte känner till kopplingen mellan fetma (obesitas) och cancer.

De sjukdomar som 90 procent av de tillfrågade kopplar till obesitas är hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

I dag finns det omfattande ny kunskap som visar på svårigheterna att själv hantera sjukdomen obesitas.

Det finns kraftfulla fysiologiska mekanismer som motverkar alla försök att på egen hand gå ned i vikt. Vi förstår också alltmer kring den komplexa mix av genetiska, miljömässiga, sociala och livsstilsfaktorer som ligger bakom vem som drabbas av sjukdomen.

Trots detta finns det fortfarande en stark kultur av diskriminering och stigmatisering där den som lever med obesitas anses ha sig själv att skylla.

I dag lägger sjukvården 15 gånger så mycket resurser på att behandla följdsjukdomar till obesitas jämfört med att behandla själva sjukdomen.

Det finns en lång rad individuella faktorer som avgör hur utsatta vi är och vem som drabbas av obesitas. Det förekommer många olika uppskattningar av hur stor roll genetiken spelar, uppskattningar mellan 30–50 procent är vanliga.

Obesitas är en svår kronisk sjukdom. De som är sjuka behöver liksom andra som har en kronisk sjukdom få hjälp av sjukvården och få information om vilka risker en obehandlad sjukdom innebär.

Vilka andra patienter skulle vi behandla på detta sätt och tycka att de får ”bota” sig själva? Och varför tar samhället hellre de stora kostnaderna för följdsjukdomar och komplikationer?

Två minimikrav är:

  • Informera på 1177 om att obesitas ökar risken för cancer.
  • Följ utvecklingen av obesitas i befolkningen samt dess koppling till cancerförekomst.


Jenny Vinglid, generalsekreterare Riksförbundet Hobs – hälsa oberoende av storlek


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.