Stockholm är även glesbygdens motor
Finansborgarrådet: Regeringens förslag om att förändra kostnadsutjämningen är ren populism
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-09-10 | Publicerad 2019-08-30
DEBATT. Regeringens förslag om att förändra kostnadsutjämningen är ren populism. Stefan Löfven blundar helt för den kraftiga befolkningsutvecklingen i Stockholm och att utanförskap även finns i landets största kommun.
I direktiven till den utredning om kostnadsutjämningen, vars förslag regeringen nu vill realisera, står det att översynen av systemet ska fånga upp större samhällsförändringar. Men när det gäller Stockholm tycks detta fullständigt ha tappats bort.
Stockholmsregionen är Europas snabbast växande storstadsregion. Den kraftiga befolkningstillväxten är en stor samhällsförändring, som innebär att vi står inför likaledes kraftigt utökade ekonomiska åtaganden för välfärd, bostäder och infrastruktur.
Stockholm har tagit sin del av flykting- och migrantmottagandet, trots en skriande bostadsbrist. Vi behöver på såväl kort som lång sikt bredda våra insatser för integration och mot utanförskap.
Om Stefan Löfven inte tror att utanförskap finns i Stockholms kommun är han välkommen på ett besök till de områden polisen definierar som särskilt utsatta.
Sett över tid har utjämningssystemet fått till effekt att Stockholms kommun år 2011 fick ett bidrag med drygt 800 miljoner kronor. År 2018 betalade i stället staden ungefär 4 miljarder kronor inom ramen för samma system. Den drastiska skillnaden illustrerar en utveckling där förutsägbarheten i nuvarande modell är obefintlig.
I stället för att ta ett helhetsgrepp och analysera hela utjämningssystemet och dess konsekvenser, väljer nu Socialdemokraterna att peta i kostnadsutjämningen, som är en del av en större och komplex helhet.
Det här skapar osäkerhet i kommunernas budgetarbeten och ingriper i det kommunala självstyret. Det blir en absurd situation när en kommun som Stockholm inte kan arbeta med sin budget utifrån de vallöften och de beslut som fattats.
Utjämningssystemet har kontraproduktiva konsekvenser, då inga krav ställs på mottagarkommunerna om att öka tillväxt och effektivitet. Systemet är ingen Robin Hood-skatt, utan slår likt en Pomperipossa-skatt, då det finns kommuner, som Trelleborg, där ett större skatteunderlag skulle leda till mindre skatteintäkter.
Hela Sverige ska leva. Jag, och säkert alla stockholmare, ser självklart glesbygdens utmaningar. Min mamma är från Medelpad, min pappa från Dalarna och själv kommer jag från Uppsala.
Vi stockholmare har rötter runt om i Sverige — och världen — och värnar vår landsbygd. Men ansvaret för att hela Sverige ska leva är regeringens, med statens resurser.
Vi har länge krävt att regering ska axla sitt nationella ansvar för att säkerställa alla medborgares trygghet. Likaså har vi upprepat fäst regeringens uppmärksamhet på att det behövs ett nationellt ansvarstagande för den dysfunktionella bostadsmarknaden.
Men i stället skjuts mer och mer av ansvaret över till kommunerna. För Stockholms del innebär detta även att tillväxt och utveckling straffas ytterligare genom den förändrade kostnadsutjämningen. Vi vill se ett system som bättre tar hänsyn till storstadens utmaningar.
Går det bra för Stockholm, så går det bra för Sverige. Stockholm är även glesbygdens motor. Hur Stefan Löfven kan se innovation, urban utveckling och att Stockholm lockar människor från hela landet och från utlandet som ett problem, avslöjar en destruktiv uppfattning om tillväxt och utveckling.
I stället för att se Sverige som en helhet eldar regeringen under populistiska strömningar som skapar polariseringar mellan stad och landsbygd.
Det är det sista Sverige behöver.
Anna König Jerlmyr, finansborgarråd i Stockholms stad (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.