Våra partier måste ta ansvar för migrationen

Stjernkvist och Littorin: S och M är ense på avgörande punkter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-05-27

Det är inte rimligt att partier som bara ser problem, alternativt bara ser fördelar, med invandringen ges ett dominerande inflytande. Därför behöver M och S återigen finna varandra i migrationspolitiken, skriver Lars Stjernkvist och Sven Otto Littorin.

DEBATT. Den pågående coronakrisen har visat att politik vid sidan om kamp och konflikt också måste handla om ansvarstagande. Det finns situationer och frågor som kräver en förmåga att kraftsamla. Och kravet gäller i särskilt hög grad partier med ambitionen att vara stats- och regeringsbärande.

När detta skrivs kämpar politiker och myndigheter och alla vi andra för att återvinna vardagen. En vardag, som säkert inte kommer att vara sig helt lik, men ändå innehåller vardagens vanor och rutiner.

Vi hoppas emellertid att förmågan att kraftsamla finns kvar även efter krisen. För det finns onekligen områden där det även till vardags krävs breda lösningar. Migrationspolitiken är definitivt ett sådant.

Den migrationspolitiska kommittén har ingen lätt uppgift. Det finns stora skillnader mellan partiernas synsätt. Samtidigt borde det finnas en stor enighet om behovet av breda lösningar, som håller över tid. Migrationspolitiken utgår ifrån mänskliga rättigheter och våra relationer med omvärlden, och därmed frågor där det traditionellt har funnits en ambition att forma en tydlig och brett förankrad svensk linje.

Under lång tid formades politiken i samarbete mellan våra partier. Mycket har förändrats under senare år och det är alltid farligt att fatta beslut med blicken i backspegeln, men vi menar trots det att det finns starka skäl för Moderaterna och Socialdemokraterna att ta huvudansvaret för framtidens migrationspolitik.

För det första därför att en hållbar och långsiktig politik i praktiken kräver att våra båda partier står bakom den förda politiken. Vi har båda en bakgrund som partisekreterare och är därför väl medvetna om att opinioner kan svänga snabbt. Men inom överskådlig framtid är det svårt tänka sig en regeringsbildning utan att något av våra partier är inblandat.

När politiken lades om 2015 så var det inte första gången i modern tid som svensk flyktingpolitik kraftigt och hastigt förändrades. Det är i och för sig inget konstigt att politiken justeras när verkligheten förändras, men de snabba kasten har utan tvekan skadat trovärdigheten. Det måste finnas en ambition att forma en politik som i sina grunddrag håller i alla väder.

För det andra, och viktigast, finns det mycket som i sak förenar våra partier. Jo, vi är självfallet medvetna om skillnaderna när det gäller synen på arbetskraftinvandring med mera, och vi båda har för övrigt också olika uppfattning om en hel del inom migrationspolitiken. 

Trots det, våra partier är ense om några helt avgörande utgångspunkter, som borde ligga till en grund för en framtida migrationspolitik.

Moderater och Socialdemokrater är i grunden positiva till rörlighet över gränserna och internationellt samarbete.  Vi är övertygade om att världen blir bättre när människor och idéer tillåts röra sig fritt och vi inser behovet av en välfungerande integration. Samtidigt kräver vår typ av välfärdssamhälle att vi har kontroll över vilka som har rätt att vara här tillfälligt och permanent. Våra partier står för en reglerad invandring, och menar att staten behöver starkare instrument för att påverka migrationens omfattning.

Samtidigt ser vi asylrätten som en grundbult. Självklart måste det vara möjligt att anpassa migrationen efter vad vi klarar i vårt land, men ett försvar av asylrätten gör att det inte går att fastställa ett exakt antal, ett exakt volymtak för invandringen.

Det får emellertid inte hindra oss ifrån att, som inom andra områden, ange en ambition, en nivå, som är rimlig i förhållande till vad andra länder gör och vi själva klarar.

Åter igen, vi är väl medvetna om att våra partier har olika åsikter i en rad enskilda frågor inom migrationspolitiken. Vi underskattar inte dessa skillnader, men menar att det finns tillräckligt mycket som förenar för att det borde vara möjligt forma en kompromiss.

Det är inte rimligt att partier som bara ser problem, alternativt bara ser fördelar, med invandringen ges ett dominerande inflytande.

Därför är det vår förhoppning att Moderaterna och Socialdemokraterna återigen finner varandra i migrationspolitiken.


Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. Partisekreterare för Socialdemokraterna 1999–2004
Sven Otto Littorin, rådgivare. Partisekreterare för Moderaterna 2003–2006


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs mer i ämnet här