Idrottsevenemang ska vara hållbara

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-08-04

Debattören: Stora mästerskap måste vara en fest för invånarna - både på kort och lång sikt

DEBATT. I dag inleds OS i Rio, ett OS som liksom vinterspelen i Sotji för två år sedan, kantats av diskussioner kring usla arbetsvillkor, slöseri med både pengar och natur och umbäranden för en befolkning som råkat komma i vägen för storvulna OS-planer. Med andra ord bristande ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet.

För många framstår det som argument för att Sverige inte ska satsa på att arrangera stora idrottsevenemang. Men för mig är det tvärtom, vi kan i Sverige visa att det går att arrangera även stora tävlingar på ett hållbart sätt.

Som dåvarande ordförande för Svenska Friidrottsförbundet hade jag i samband med VM i Peking äran att ta emot två utmärkelser, det ena från det Internationella Friidrottsförbundet och det andra från det Europeiska Friidrottsförbundet. Båda gällde junior-EM som gick i Eskilstuna och belönade evenemangets hållbarhet: IAAF Sustainable Development Awards och European Athletics Green Inspiration.

Självklart är ett OS väldigt mycket större än ett JEM i friidrott, men hållbarhet handlar i hög grad om ett sätt att tänka, en kompass att rätta sig efter i alla de val en tävlingsarrangör har att göra. Och de är i grunden desamma för alla evenemang.

Exempelvis att...

... så långt det är möjligt använda befintliga arenor, och där det behövs nya ha en plan för deras fortsatta användning.

... minimera transporter och använda fossilfria alternativ för de som är nödvändiga.

... så långt det är möjligt använda lokala entreprenörer och leverantör, och ställa hållbarhetskrav även på dessa.

... alla engagerade i arrangemanget, både anställda och volontärer, ska ha schyssta arbetsvillkor.

... ha en realistisk budget i balans, såväl idrottsligt som samhällsekonomiskt och en transparent uppföljning av den.

Stora internationella idrottsevenemang berör hela världen och ska vara en fest för ortens och landets invånare – även för personer som egentligen inte är idrottsintresserade. Fotbolls-EM i Sverige år 2013 är ett lysande exempel, där utvärderingen lyfte fram den glädje och stolthet folk kände på samtliga matchorter. En viktig orsak var att arrangörerna från början hade engagerat lokalbefolkningen, inte minst idrottsföreningarna, i både matcher och kringaktiviteter.

Dessa, och andra goda exempel som exempelvis skid-VM i Falun, gör att Sverige har ett gott renommé i världen som mästerskapsarrangör. De utgör också en god grund för det arbete Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna utvecklar för att stödja förbund i strävan att skapa hållbara idrottsevenemang. Det sker genom Centrum för Idrottsevenemang (CIE), som i år tillsammans med evenemangsbolaget Göteborg & Co tagit fram en ”Event Impact Calculator”, ett verktyg för att mäta hållbarheten i ett planerat evenemang. Det kommer att testköras under hösten och förhoppningsvis därefter kunna användas i samverkan mellan idrottsförbund och destinationer.

Det finns gott om exempel där stora internationella mästerskap, trots lyckade tävlingar, lämnat en bitter eftersmak. Men idrottsrörelsen, inte bara i Sverige utan också internationellt, har blivit allt mer medveten om nödvändigheten av att välja en hållbar väg. Det kan kännas krångligt och kräver mer eftertanke i alla led. Men den leder framåt såväl idrottsligt som samhälleligt. Eller annorlunda uttryckt: Hållbara idrottsevenemang inspirerar oss alla till livslångt idrottande och är framgångsrika såväl socialt som miljömässigt och ekonomiskt.

Björn Eriksson

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.