Skit i partiledarna – gå ut i verkligheten

Debattören: Du kommer att få en helt annan bild av partierna inför valdagen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-08-20

Om du nödvändigtvis vill följa en partiledardebatt på tv, skruva ner ljudet. Ge partiledarna en chans de aldrig haft förut att nå ditt hjärta, skriver Stig-Björn Ljunggren.

DEBATT. Vi politiska proffstyckare (”kommentariatet”) tycker förstås att partiledarna är jätteviktiga i valet. Vi gör det därför att vi är en del av mediesamhället – och medierna hänger upp hela sin föreställning om valrörelsen på personerna.

Det är partiledardebatter, partiledartal, partiledarutspel, partiledare som gör sig bra på bild när de besöker katastrofscener och partiledare som telefonväktar.

Vi analyserar partiledarnas gester, deras retorik och stundtals kläder. Deras nyllen är överallt.

Men forskningen tycks visa att partiledarna inte, egentligen, spelar så stor roll för valresultatet som medierna förespeglar. Statsvetare har sagt ungefär så här, att partiledare kan vara ett dragplåster för sitt parti, om de är mer populära än partiet. De kan också vara sänken om väljarna gillar partiet mer än ledaren.

Men partiledarens popularitet kan också spela mindre roll för valresultatet. Det finns kort sagt ingen lagbundenhet.

En del tyder dock på att detta är på väg att ändras. 

Partiledareffekterna verkar ha ökat en smula under senare val. Men de är inte i närheten av vad vi som politiska kommentatorer enligt medielogiken vill göra gällande.

Det finns också en hel del bra anekdotisk bevisföring som pekar i annan riktning.

När Socialdemokraterna förlorade valet 2006 avgick Göran Persson på valnatten. Och de första opinionsmätningarna efter valet visade då att partiet var tillbaka i topp. Det enda som skilde var att partiledaren avgått.

När Anna Kinberg Batra ersattes med Ulf Kristersson ökade partiet genast med dryga 4 procent.
Om detta kommenterade Lena Mellin i Aftonbladet att det visar att forskarna ändå måste ha fel. Partiledaren spelar roll! 

Mellin menade att det inte går att fråga väljarna om partiledarnas betydelse och förvänta sig ett ärligt svar. De vill inte verka dumma och enfaldiga. I stället låtsas de som om det är andra saker, typ partiprogram, som påverkar dem.

Frågan är om Mellins bevis håller. Vi kan ju konstatera att Moderaterna nu är tillbaka ungefär på den nivå som där diskussionen började om att byta ut Kinberg Batra.

Med detta sagt, är mätningarna av väljarnas förtroende för partiledarna av något värde?

Kanske ändå. Det ger i vart fall upphov till intressanta resonemang som hjälper oss att förstå politikens villkor: Den senaste mätningen visar att förtroendet för nästan alla partiledare ökat under valrörelsens inledning. Är det tack vare/trots valaktiviteterna?

Dagens partiledare har, ungefär, förtroende från en tredjedel av väljarna. Det är lägre än tidigare, där åtminstone några av dem svingade sig upp till nästan två tredjedelar.

Är det andra klassens uppbåd nuförtiden – och är det förklaringen till att de två mest missnöjda partierna (V och SD) ökar?

Hur kan Ulf Kristersson leda förtroendeligan som oppositionsledare, när han var i botten på politikerligan när han var minister? Där han för övrigt trängdes med andra moderata ministrar som nu är partiets toppdoggar.
Är det bättre att ha opponentens fördel av att få gläfsa jämfört med att bära beslutsfattarens tunga ok?

Så hur ska vi som upplysta väljare då hantera partiledarna?

Min rekommendation är att skita i att lyssna på partiledarna under en dag. Läs partiernas program i stället, helst på ett papper, så inte partiledarnunan dyker upp på nätet. Papper gör dessutom att de skarpare delarna av hjärnan aktiveras.

Eller gå ner till en valstuga. Där finns partifolket, sådana de faktiskt är.

Kanske göra någon av valkompasserna? De berättar inte vilka du ska rösta på, men ger en indikation.

Och om du nödvändigtvis vill följa en partiledardebatt på tv, skruva ner ljudet. Och titta på dem i stället.
Ge partiledarna en chans de aldrig haft förut att nå ditt hjärta. Plötsligt kommer du att få en annan känsla för partierna än förut.


Stig-Björn Ljunggren, socialdemokratisk statsvetare som följer valrörelsen på respektfullt avstånd


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.