Smittrisken för lärare är ohållbar

Debattörerna: Teknik för distansundervisning finns – använd den nu

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-03-16

Enligt nuvarande policy förväntas vi lärare utsätta oss för en förhöjd smittorisk jämfört med de flesta yrkesgrupper, för att vårdpersonal behöver förvara sina barn. Det är ohållbart, skriver Heidi Henftling och Vanja Morgell.

DEBATT. Alla som haft förmånen att prova läraruppdraget imponeras lätt över vilket socialt arbete detta är. Yrkets fantastiska kärna riskerar nu att bli vår akilleshäl.

Som legitimerade lärare är vi experter och äger kunskap om skolan vardagliga arbete. Vi vet att vi är många som är skeptiska till hur man via media valt att betrakta skolans uppdrag, ibland på ett nästintill uttryckligen nedvärderande sätt. 

Låt oss vara tydliga: Vi har respekt för Folkhälsomyndighetens kunskap om smittspridning, men vi inser också att alla nödvändiga fakta inte finns ännu, då forskning om coronavirus saknas, enligt WHO.

Från experter framkom först att barn inte smittar och att skolor skulle fortsätta som vanligt, då risken ansågs obefintlig, något som senare visat sig vara felaktigt. Det som påstås vara fakta ändras dagligen.

Vi kan konstatera att världen befinner sig i ett helt nytt akut läge och det är omöjligt för någon enskild yrkesgrupp att ha alla fakta. Vi behöver varandra nu! 

Enligt nuvarande policy förväntas vi lärare utsätta oss för en förhöjd smittorisk jämfört med de flesta yrkesgrupper, för att vårdpersonal behöver förvara sina barn. Det är ohållbart.

Vårt samhällsuppdrag är inte förvaring. Vi har ett bildningsuppdrag, en läroplan och kunskapskrav.

Argumentet att barn skulle vara deprimerade av att inte vara i skolan kan möjligen stämma för en del. Ändå finns sommarlov, längre än föräldrarnas semestrar. Långt ifrån alla barn har då tillgång till mor- och farföräldrar.

Inte med ett ord nämns att lärare som extra utsatt yrkesgrupp löper högre risk att drabbas jämfört med andra grupper.

Att lärarbristen är akut har gjort att många lärare som borde gått i pension stannat i tjänst. Det finns även lärare som redan har underliggande grundsjukdomar och är särskilt utsatta; astmatiker, diabetiker och hjärtsjuka.

Lärare som därför går till jobbet med livet som insats, men utan vårdens skyddsmundering.  

Under en lektionstimme utsätts lärare vanligen för närmare kontakt än en meter med fler än 20 personer och under en arbetsdag med upp emot 150 elever och ännu fler i korridorerna.

En skolmatsal innebär en passage på samtliga elever och personal på en begränsad yta under kort tid. På en timme passerar ofta skolans över 500 barn.

Om smitta inte dröjer sig kvar när folk lämnar rummet hade man knappast behövt handtvätt som åtgärd. Inte heller har vi fått några särskilda förhållningsregler kring hur vi bör agera och skydda oss på något annat sätt än tvätta händer.

Det är grundläggande att det utgör större risk att umgås med barn än med vuxna, som kan förväntas ta större egenansvar för stoppad smittspridning.

Vi har därtill stort ansvar för att elever med olika typer av behov ska förstå att tvätta händerna och inte spotta ut mat på borden. Det sker väldigt sällan i yrkeslivet “vuxenvärlden”. 

Låt oss lärare få fokusera på rätt saker!  Redan i dag försvåras läraruppdraget av halvtomma klassrum då många barn väljer att stanna hemma av rädsla eller hålls hemma av föräldrar. De som är på plats tappar snabbt fokus och samtalen är många där vi står utan svar, men ska försöka lugna oroliga elever och få dem att fokusera på annat.

Det här skapar en ohållbar situation även på längre sikt inför betygssättning. 

Vem vill befinna sig i en arbetsmiljö som till synes verkar vara upplagd för att alla ska bli smittade? Låt oss lärare i stället få vara med och ta seriöst ansvar i att förebyggande dra ut den så kallade smittkurvan, med ökad kvalitet.

Lösningen är inte ensidigt att hålla skolan öppet eller stängd. Teknik som möjliggör distansundervisning liksom redskap för att det ska vara genomförbart under längre tid finns redan. Det skulle kunna fortgå under terminen för äldre barn, från årskurs sju till gymnasiet. Närvaro kan tas digitalt.

Vi har därtill en läroplan som bygger på digitalisering. Varför vänta? En positiv bieffekt är att skolan tvingas utveckla didaktiken kring digitaliseringen, vilket i sig är ett mål för skolans verksamhet i enlighet med läroplanen.

Orter där Sverige utsatts för omfattande smittspridning bör högprioriteras. Utsatta regioner är viktigt. De barn som är utsatta hemma ska kunna ha en fristad i skolan, men lärare med underliggande sjukdomar behöver också stöd, förståelse och kunna få arbeta hemifrån!  

Vi bör också ta särskild hänsyn till att skolmatsalar är en utsatt plats. Inför matsäck under begränsad tid och låt eleverna äta förpackad mat i sina klassrum på de skolor som håller öppet.

Låt oss använda all den expertis som finns, utan prestige, och se tillfället till en rejäl kompetensförstärkning inom skolväsendet. Nya villkor kräver förmågan att tänka utanför väggarna. Bokstavligen. 


Heidi Henftling, legitimerad lärare i samhällsvetenskapliga ämnen, SVA och historia
Vanja Morgell, legitimerad lärare i svenska, religion


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här