Därför har jag ändrat mig om invandringen

Anna Kinberg Batra: Jag förstår att de som varnade och blev utfrysta känner ilska

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-11-24 | Publicerad 2016-11-22

Det är tydligt att Sverige inte klarar uppgiften att ge nyanlända en riktig möjlighet att själva etablera sig i det svenska samhället, skriver Anna Kinberg Batra.

DEBATT. För femton år sedan skrev jag under en riksdagsmotion med rubriken Fri invandring. Mitt motiv var ideologiskt. ”Om vi menar allvar med talet om människans rätt till frihet måste detta innebära fri rörlighet även för människor.”

I dag tänker jag annorlunda.

Jag kommer alltid att vara fast övertygad om att öppenhet mot omvärlden är en överlevnadsfråga. Handel och utbyte över gränser har gjort Sverige till ett rikt land, oavsett om man mäter i pengar eller på annat sätt. Min egen familj hade inte funnits utan rörlighet från en kontinent till en annan.

Men öppenhet betyder inte samma sak som kravlöshet. Att bejaka öppenhet mot omvärlden är inte detsamma som oreglerad invandring.

Varje land måste ha kontroll över vilka människor som lever i landet. Ett öppet samhälle ger människor möjlighet att själva forma sina liv, men lämnar dem inte att fastna i utanförskap.

Under flera år valde Sverige en migrationspolitisk väg som avvek från såväl våra nordiska grannar som resten av Europa. Under kort tid har Sverige i förhållande till vår storlek tagit emot fler människor från andra länder än något annat jämförbart land.

Samtidigt är det tydligt att Sverige inte klarar uppgiften att ge nyanlända en riktig möjlighet att själva etablera sig i det svenska samhället.

Bara en av fyra nyanlända som kom till Sverige 2008 har en helårsanställning i dag. Det är uppenbart att alliansregeringen misslyckades med integrationen. En del menar att med reformer för att stärka integrationen skulle en omprövning av migrationspolitiken inte vara nödvändig. De har fel. Behovet av integrationsreformer är stort. Men de kan inte göras i stället för att säkra en kontrollerad invandring, utan behöver göras samtidigt.

Därför har jag omprövat Moderaternas migrationspolitik, med skärpt kontroll över Sveriges gränser, tillfälliga uppehållstillstånd och tydligare krav på egen försörjning.

Jag har drivit på så att dessa förslag har blivit verklighet. Ett anständigt samhälle ska hjälpa människor på flykt – men inget land kan hjälpa alla. De som kommit till Sverige måste också komma in i samhället, på riktigt.
Det finns de som tror att jag har omprövat av taktiska skäl. Andra tror att jag har ändrat mig tillfälligt. Båda har fel. Jag vill inte tillbaka till den gamla politiken. Den var inte hållbar.

Läs också:
Härifrån kommer flyktingarna nu – och så många får stanna

Den som motiverar viljan att strama åt migrationspolitiken med en generell misstro mot främlingar har inget att hämta i det parti jag leder.

Moderaterna menar allvar med öppenhet, välkomnande och tolerans. Det är viktigare vad en människa vill göra i framtiden än vad hon har gjort tidigare.

Samtidigt finns det människor som på seriös grund har varnat för en ohållbar situation, men som inte har blivit lyssnade till, ibland rent av motarbetade eller utfrysta. Jag förstår att de känner ilska eller besvikelse.

Migrationspolitiken är beroende av omvärlden, av beslut i såväl EU som FN och andra länder. Men i Sverige måste vi fatta egna beslut om hur en långsiktigt hållbar migrationspolitik ska se ut. Vi behöver en egen tydlig linje och kan inte bara hoppas på att EU – eller någon annan – ska lösa våra problem. Den politik jag tar ansvar för kombinerar öppenhet och kontroll.

Min utgångspunkt är att Sverige ska värna öppenheten mot och nyfikenheten på omvärlden. Ett land som sluter sig inåt blir fattigt. Det vore farligt för Sveriges möjligheter att värna jobb och välfärd. Men vi ska också värna rätten och möjligheten att kontrollera hur många som kommer hit och vilka som får stanna här.

En långsiktigt hållbar och ansvarsfull migrationspolitik innebär att tillfälliga uppehållstillstånd är huvudregel, att det är tydliga krav på att försörja sig själv och sina anhöriga, och tydliga krav för att bli svensk medborgare.

Och den ställer dessutom stora krav på en integration som fungerar, där utanförskap byts mot jobb, utbildning och trygghet.


Anna Kinberg Batra


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.