Rasistisk retorik gör inte Sverige tryggare

Debattören: Att härleda allt ont till andra kulturer stoppar inte våldet i förorten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-01-11 | Publicerad 2017-01-10

Att glida över till en rasistisk retorik om att svenska värderingar är under hot är oroväckande. Vill man upprätthålla ordning är det mer fruktbart att hänvisa till lagstiftning än populistiskt tyckande, skriver Sissela Nordling Blanco (Fi).

DEBATT. Anna König Jerlmyr (M) skriver att de värderingar som byggt Sverige är att göra rätt för sig och bidra till samhällets utveckling och att Sverige inte kompromissar med kvinnors rättigheter. Hon skriver om parallellsamhällen och destruktiva kulturer som måste motverkas till varje pris. Som slagträ använder hon affärsinnehavarna i Husby som stängde ner verksamheten en dag före nyårsafton.

Att affärsinnehavare känner sig tvungna att stänga ner under en av årets mest lönsamma dagar på grund av bristande säkerhet är djupt oroväckande och måste tas på största allvar. Där är vi eniga.

Vi är också överens om att polisen måste kunna utföra sitt arbete, oavsett var i Stockholm brott sker. Att lagstiftning ska gälla och att brott ska utredas är en grundbult i en rättsstat.

Däremot är det oroväckande hur Anna König Jerlmyr så lätt glider över till en rasistisk retorik som gör gällande att detta skulle handla om svenskhet och svenska värderingar som är under hot.

Hon borde läsa sin moderate kollega Gunnar Hökmarks blogginlägg från i juli som problematiserar "en alltmer utbredd retorik om att det i Sverige råder några bestämda svenska värderingar. Det är fel. I Sverige råder svensk lag.” Vill man upprätthålla ordning är det mer fruktbart att hänvisa till lagstiftning än populistiskt tyckande.

Det är också häpnadsväckande att König Jerlmyr hävdar att Sverige inte kompromissar med kvinnors rättigheter, när all statistik talar för motsatsen. När vi vet att löneskillnaderna mellan kvinnor och män består, när de fällande domarna i våldtäktsmål är försvinnande få, när mer än varannan kvinna som går i pension blir fattigpensionär.

De rättigheter som kvinnorörelsen uppnått i Sverige har aldrig handlat om svenska värderingar utan rättigheter som kvinnor världen över kämpar för. Feminister över nationsgränser har mer gemensamt än vi har med konservativa partier som gjort allt för att motverka reformer som kvinnlig rösträtt och fri abort.

Att härleda allt gott i samhället till svenskhet och allt ont till andra kulturer hjälper knappast småföretagaren i Husby att känna sig tryggare. Det hjälper inte heller mamman som precis förlorat sin son i en dödsskjutning. Vad som behövs är inte mer demonisering utan jämlika levnadsvillkor och rättssäkerhet.

Polisen ska kunna göra sitt jobb. Men som lösning betraktat är det otillräckligt. Vi ser ett skriande behov av långsiktigt brottsförebyggande arbete, där lokala föreningar som Förorten mot våld tagit fram en rad områden där politiska åtgärder behöver sättas in.

Det handlar om att täcka in grundläggande behov och rättigheter såsom en fungerande och likvärdig skola, arbete, bostäder, psykosocialt stöd. Det handlar om att stoppa flödet av vapen, förbättra representationen i beslutsfattande rum och skapa frihet från diskriminering. Åtgärder som skapar framtidstro och alternativ till ett liv i kriminalitet.

Mycket mer finns att göra men den rödgrönrosa majoriteten har under 2017 påbörjat omfattande satsningar mot segregation, på antivåldsprogram i skolan, ökade resurser till sociala insatsgrupper, arbetsmarknadssatsningar på kvinnor långt från arbetsmarknaden och riktade satsningar mot hedersrelaterat våld och förtryck. För andra året i rad satsar vi också på ungas organisering i orten. Vi ger unga verktyg att själva ta makten över sina liv och få kunskap om feminism, antirasism och mänskliga rättigheter. Det gör vi för att den som vet sina och andras rättigheter kan både kräva sin rätt och sätta gränser där det behövs.

Det är inte normkritiken som raserat förtroende för politiker och myndigheter i socialt utsatta områden, utan den samlade erfarenheten av att ständigt vara sist prioriterad och inte lyssnad på. Att aldrig vara den som det satsas på och att ha utsatts för den sociala nedrustning som moderaterna ägnade sina åtta år vid makten åt.

Det är detta som vi i Feministiskt initiativ tillsammans med den övriga majoriteten ska ägna tiden fram till valet åt att förändra. För att nå ett jämställt, antirasistiskt samhälle med jämlik fördelning av resurser.


Sissela Nordling Blanco


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.