Våra mobiler leder till våldtäkterna i Kongo

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-05-20 | Publicerad 2015-05-18

Malin Björk (V): EU sätter ekonomi före kvinnors liv

Förra veckan hade jag möjligheten att personligen träffa doktor Denis Mukwege. Han har på sjukhuset i Panzai i östra Kongo opererat tusentals svårt skadade våldtagna kvinnor och barn. Mukwege är djupt engagerad i kampen mot det sexuella våld som sker i östra Kongo och berättade att det ytterst handlar om att kontrollera gruvorna.

I morgon, onsdag, ska EU-parlamentet rösta om hur vi ska hantera handeln med de mineraler som bryts i dessa gruvor. Konfliktmineraler.

Det finns en direkt koppling mellan de mineraler som används i våra mobiltelefoner och det extrema sexuella våldet i östra Kongo. Krigsherrar och väpnade grupper kontrollerar gruvor där tenn, wolfram, coltan och guld bryts. De företag som köper dessa mineraler finansierar därför ett krig där hittills sex miljoner människor dödats och miljontals kvinnor har våldtagits och stympats. Därav namnet konfliktmineraler.

Dennis Mukwege fick förra året EU-parlamentets Sacharovpris för mänskliga rättigheter. Alla applåderade då hans oförtrytliga kamp för att återställa kvinnors kroppar och värdighet. Men när man nu får möjlighet att fatta ett konkret politiskt beslut som kan minska dessa konflikter och hindra våldtäkter, då struntar man i Mukweges viktiga krav: en obligatorisk certifiering där företag måste bevisa att de får mineraler på ett korrekt sätt.

Det lagförslag som EU-parlamentet nu ska besluta om handlar i stället om en frivillig certifiering. Det är helt oacceptabelt och jag blev rent ut sagt arg när inte bara Christoffer Fjellner (M) utan också EU-parlamentets liberala grupp (där C och FP ingår) i det ansvariga utskottet röstade för detta. De är tydligen beredda att offra kvinnors kroppar på handelns altare.

Vi har fortfarande chans att ändra och förbättra denna EU-lag i omröstningen i morgon. Jag har därför ställt mig bakom vänstergruppens ändringsförslag som kräver obligatorisk certifiering och dessutom klargör att det måste handla om hela produktionskedjan från brytning till färdiga produkter. Jag stöder också förslagen som vill att lagen inte bara ska gälla konflikten i Kongo, utan vara generell för andra konfliktområden i världen; i dag och i framtiden.

En lag om obligatorisk certifiering skulle leda till att företag och du och jag som konsumenter inte bidrar till att finansiera krig och våldtäkt när vi köper datorer och mobiltelefoner. Jag tror att de allra flesta skulle tycka att det vore bra.

Massor av företag motsätter sig dock en obligatorisk certifiering eftersom det skulle innebära ökade kostnader. De har lyckats få politiker på högerkanten, och nu liberaler, med sig. Det handlar om enorma ekonomiska intressen och då väger kvinnors liv och mänskliga rättigheter med all tydlighet lätt.

EU säger sig vara ett fredsprojekt. Nu är det upp till bevis! I USA har man en betydligt skarpare lag än den som nu föreslås i EU. Den amerikanska lagen tvingar företag att bevisa att de inte använt konfliktmineraler. Det sätter press på tillverkare av hårddiskar och mobiltelefoner. FN har redan konstaterat att lagen fått positiv effekt i östra Kongo.

Om man menar allvar när man säger sig vilja stoppa det sexuella våldet som vapen i konflikter, och försvara mänskliga rättigheter, kan man inte stödja det lagförslag som nu lagts fram i EU-parlamentet.

I morgondagens omröstning måste vi därför sätta ner foten och välja sida. Så min fråga är: vad väljer svenska högerns och liberalernas EU-parlamentariker att stå upp för i morgon – storföretagens intressen eller mänskliga rättigheter och kvinnors friheter?

Malin Björk

Följ ämnen i artikeln