Gymnasielagen visst, men hur blir det sen?
Debattören: Ungdomarna jublar inte över beskedet – ingen vågar hoppas längre
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-09-28
Om båten läcker in kan du ösa ut vattnet, skopa efter skopa, men det kommer fortsätta läcka in. Kanske du får sitta hela livet och ösa vatten och undra hur länge du orkar, eller så kan du laga båten. Det kräver mer än en skopa; material och samarbete. Men när den båten sen vilar så lugnt i vattnet så finns det inga tvivel om att det var rätt.
Vi tog ett viktigt steg mot en bättre morgondag när riksdagen röstade för den nya gymnasielagen som skulle ge 9 000 unga ensamkommande en ny chans till trygghet. Vi fick med våra aktioner, sittstrejkande och debatter landets ledare att se möjligheterna. Den stora vinsten är att majoriteten håller med om att ungdomarna inte ska lida mer. Väntan måste få ett slut och det är verkligen nått som går att bygga vidare på.
Efter det har den nya gymnasielagen kastats fram och tillbaka från olika instanser, precis som vi har kastats mellan hopp och förtvivlan med den. Lagen i sig är inte tillräcklig och det man hoppades skulle lösa situationen har alltså inte fungerat. Det är fortsatt många frågor om vad som händer sen med boende och skolplatser, och med de som hade oturen att hamna utanför ramarna för lagen.
Det hänger en fråga i luften som ingen anmärkningsvärt nog har krävt ett svar på. Hur kunde Migrationsverkets generalsekreterare Mikael Ribbenvik stoppa handläggningarna av ärenden under den nya gymnasielagen?
En svensk lag röstas igenom i riksdagen som Migrationsverket själva sa från början går att använda, ändå blev det stopp. Ingen jag frågar kan berätta för mig när en myndighet tidigare bestämt att inte använda sig av de lagar som finns för att vänta på ett beslut som ska tas i en annan instans på oviss framtid.
Får man verkligen göra det om det försätter individen i ett sämre juridiskt läge? Man går direkt emot en majoritet av riksdagens intention, emot en majoritet av folkets uttalade vilja. Varför har inte våra skarpa journalister pressat Mikael Ribbenvik på att svara på det?
Det hörs inga jubel från ungdomarna efter att Migrationsöverdomstolen kom med sitt besked i veckan. Ingen vågar hoppas på att det ska innebära något bra efter tre år av väntan och vånda.
Det är 13 månader man får uppehållstillstånd med nya lagen och innan dess måste man ha säkrat en studieplats. Som alla vet har det här läsåret börjat för länge sen och eftersom ungdomarna som omfattas av lagen inte hade personnummer är det en stor andel av dem som inte fick en skolplats.
Samma tusentals unga människor är hemlösa och många helt utan samhälleligt stöd. Ska de driva runt på gatorna tills nästa läsår börjar?
Vad händer med de kanske 7 000 ungdomar som är kvar i landet och som inte omfattas av lagen? Vad händer om några år med ett samhälle som låter sina ungdomar leva rättslösa på gatan? Politikerna bara öser och öser med skopan men vattnet i båtens botten kryper högre och högre.
Vi måste såklart ge de ensamkommande som varit i Sverige i över ett år permanenta uppehållstillstånd nu. Även utifrån resonemanget som ledde riksdagen fram till nya gymnasielagen, så är det den mest rationella och humana lösningen. De är tusentals nya möjligheter för vårt land att växa.
Det finns flera exempel där Sverige har sett vinsterna med att göra liknande lösningar, när vissa grupper farit illa eller Migrationsverkets brister fått för allvarliga konsekvenser för samhället. Så som amnestin för papperslösa runt 2005, det var 18 000 personer som blev våra nya medborgare, antagligen fler än vad det skulle handla om idag för de ensamkommande. 16 000 personer som flydde till Sverige på 90-talet fick göra om hela sina asylprocesser för att det varit för mycket brister i hanteringen av ärendena.
Inget fler lappa och laga, inga fler tillfälliga lagar och korta lösningar. De fungerar inte. Vi som lever i landet visar varje dag vad vi är kapabla till med ett starkt civilsamhälle som ställer upp för varandra. Vi kan få politikerna att följa vårt exempel, ge permanenta uppehållstillstånd och fördela samhällets resurser jämlikt.
Ingen behöver hamna efter eller falla mellan stolarna. Vi lämnar ingen ensam.
I morgon är första dagen i resten av vårt liv som jämlikar. Tillsammans seglar vi mot horisonten.
Fatemeh Khavari, talesperson för rörelsen Ung i Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.