Den rikaste procenten släpper ut mer än EU
Oxfam: Världen har inte råd att låta de välbärgade förstöra framtiden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-09-21
DEBATT. Under de senaste decennierna har koldioxidutsläppen ökat dramatiskt och den kvarvarande koldioxidbudgeten ätits upp i rasande takt. Dessa ökade utsläpp har framförallt kommit från ökad konsumtion bland de redan välbeställda, inte från människor som lyfts ur fattigdom.
I en Oxfamrapport som publiceras i dag avslöjar vi att den rikaste en procenten i världen släpper ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning.
De cirka 70 miljoner människor med högst inkomst har alltså mer än dubbelt så höga utsläpp än de cirka 3,5 miljarder människor med lägst inkomst. Den rikaste procenten står för cirka 15 procent av de globala utsläppen. Det är mer än alla EU-medborgare släpper ut tillsammans.
De tio rikaste procenten står för cirka hälften av alla koldioxidutsläpp och har ökat dem kraftigt under de senaste decennierna. Deras ökade utsläpp står för nästan hälften av den globala utsläppsökningen mellan 1990 och 2015. Den fattigaste hälften av jordens befolkning stod däremot bara för 6 procent av den totala utsläppsökningen.
Faktum är att om alla i hela världen utom de rikaste 10 procenten skulle sluta släppa ut koldioxid helt och hållet, skulle ändå den globala koldioxidbudgeten för 1,5 grader överskridas redan på 2030-talet.
Inkomst och konsumtion är alltså de främst bidragande faktorerna till individers koldioxidutsläpp.
Samtidigt finns det två grupper som är oskyldiga till klimatkrisen men som drabbas hårdast av uppvärmningens effekter: världens fattigaste som lider av den uppvärmning som redan skett, samt framtida generationer.
Denna dubbla orättvisa måste få ett slut. En viktig del av lösningen är att de rikaste minskar sina utsläpp.
I dag bränner de rikaste tio procenten koldioxidbudgeten rekordsnabbt, och skulle de bara sänka sina utsläpp till nivån för medeleuropéen (cirka åtta ton per person, vilket fortfarande är ohållbart högt), skulle de globala utsläppen minska med cirka 25 procent.
En tänkbar lösning för att få ner utsläppen och minska klimatojämlikheten på nationell nivå skulle kunna vara en hög koldioxidskatt som sedan delas ut lika till befolkningen. De med höga utsläpp betalar då mer i skatt än de får tillbaka, och de som sänker sina utsläpp tjänar på det.
Siffrorna på klimatojämlikheten visar också på behovet av att inte ignorera konsumtionsutsläppen.
Länge har fokus legat på utsläpp inom produktion och transporter inom ett land, men för exempelvis en svensk är majoriteten av de personliga utsläppen importerade och sker i andra länder.
Glädjande nog har den svenska regeringen och dess samarbetspartier enats om att riksdagen ska bereda frågan om mål för minskade konsumtionsutsläpp i Sverige. Vi har dock väntat på direktiven till Miljömålsberedningen i snart två år, det är mycket viktigt att arbetet nu skyndsamt kommer igång.
Rika länder måste också betala mycket, mycket mer i klimatbistånd till fattiga länder som redan drabbas hårt av uppvärmningen.
Både för att de ska kunna klara av klimatkrisens effekter, men också för att exempelvis kunna bygga fossilfria energisystem som höjer befolkningens välstånd. Det globala klimatbiståndet är idag en struntsumma i jämförelse med vad som behövs och vad som skulle vara rättvist givet det historiska ansvaret för utsläppen.
Den extrema klimatojämlikheten måste få ett slut. Världen har inte längre råd att låta de rikaste förstöra framtiden för människor i fattigdom och framtida generationer.
Robert Höglund, kommunikationschef Oxfam Sverige. Oxfam är en global hjälporganisation som arbetar med människor mot fattigdom.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.