Ingen kommer sägas upp från Karolinska

Irene Svenonius: Ett styrkebesked för vården i Stockholm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-09-17 | Publicerad 2020-09-16

I dag meddelar Karolinska universitetssjukhuset efter genomgång av antal anställda och behoven för att klara vården att ingen vårdanställd kommer att behöva sägas upp. Jag välkomnar detta och det är ett styrkebesked för vården i Stockholm – och för Karolinska, skriver finansregionrådet Irene Svenonius.

DEBATT. Sjukvården i Region Stockholm har aldrig under modern tid genomgått en större prövning än under årets pandemi. Jag är stolt över de insatser som gjorts runt om i regionen, som såg till att vi trots ett aldrig tidigare upplevt tryck klarat av att ge intensivvård till alla svårt sjuka som behövt den.

På kort tid fyrdubblades regionens intensivvårdsplatser, vanliga vårdplatser frigjordes så vi hela tiden låg ett steg före behovet, skyddsutrustning säkrades i en tid när hela världen efterfrågade samma skyddsmaterial och nästan en miljon tester har hittills genomförts i regionen för pågående smitta eller antikroppar.

Kombinationen av den privata och offentliga sjukvårdens olika verksamheter liksom vård såväl på sjukhus som utanför gav robusthet, flexibilitet och gjorde det möjligt att utföra viktig sjukvård vid sidan om pandemins akuta krav.

Med decentraliserat beslutsfattande där vi har stort förtroende för att låta professionen bestämma mer och leda vårdarbetet ser vi att vi starka tagit oss igenom pandemins inledande fas.

Kraftsamlingen var möjlig och uthållig tack vare vår vårdstruktur, där så mycket som möjligt av vården utförs så nära patienten som möjligt, på vårdcentralen eller i hemmet vilket gör att akutsjukhusens resurser säkras till de som verkligen är i behov av dem. 

Innan pandemin hade vård för motsvarande 1 miljard kronor flyttat ut från Karolinska universitetssjukhuset till andra delar av regionen, samtidigt som de anställt fler medarbetare.

Den ekvationen är inte långsiktigt hållbar och därför beslutade sjukhuset att varsla först 550 anställda i administrationen, kraftigt minska antalet chefer och sedan i februari låg ett varsel på drygt 250 läkare och undersköterskor för att anpassa kostymen till det uppdrag sjukhuset har.

Sjukhuset har i dag färre administratörer och direktörer vilket skapar mer resurser till vårduppdraget.

I dag meddelar Karolinska universitetssjukhuset efter genomgång av antal anställda och behoven för att klara vården att ingen vårdanställd kommer att behöva sägas upp. Jag välkomnar detta och det är ett styrkebesked för vården i Stockholm – och för Karolinska.

Sjukhuset bedömer att de nu genom bantad administration, naturlig avgång och viss omflyttning av personalresurser står bättre rustade att möta sitt uppdrag och samtidigt hålla ekonomin i balans.

Att vara en mer attraktiv arbetsgivare är en prioritet för Region Stockholm och flera stora steg har tagits under året.

  • Fler stannar kvar. Ett stort problem i hela svensk sjukvård är svårigheten att behålla medarbetare. Det påverkar både patienter, arbetsmiljö och ekonomi negativt. Därför är det särskilt positivt att personalomsättningen fortsätter att minska och att färre medarbetare väljer att sluta. Under årets första sju månader är det nästan 600 färre som slutat jämfört med samma period föregående år.
  • Fler vill arbeta i Stockholmsvården. Nya siffror visar att 50 procent fler söker varje ledigt jobb inom regionen. Det nya större intresset innebär större möjligheter att hitta än mer kvalificerade kollegor.
  • Inhyrningen av läkare minskar. Första halvåret minskade inhyrningen av läkare med 23 procent. Detta är en uttalad strategi för regionen och bygger på att vi hellre har anställda än hyr in samma kompetens.
  • Fler vill utbilda sig till vårdyrket. Till höstens sjuksköterske- och läkarutbildningar ökade ansökningarna med 31 respektive 26 procent. Det är rimligt att tro att de stora ansträngningar som vården gjort under pandemin inspirerade till att ännu fler nu vill bidra på samma sätt. Det ställer också krav på oss arbetsgivare att fånga upp detta intresse för att kunna hålla upp kvaliteten i hela utbildningen.  

Vi ser en stabil ökning i nöjdhet bland medarbetarna de senaste åren, vilket är ett bra betyg för personalpolitiken där vi lyfter fram det lokala ansvaret hos respektive verksamhet. Utgångspunkten är att medarbetarna i allt större utsträckning ska ha möjlighet att påverka sin arbetsplats, ha individuell lön och få utvecklingsmöjligheter.

Är det något vi verkligen sett under pandemin är det vilken enorm kraft som finns när professionen får bestämma mer själva och fokusera på sina kärnuppgifter.


Irene Svenonius, finansregionråd Region Stockholm (M)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.