Hur kan Leif GW peka ut en frikänd som mördare?
Debattören: Kriminologen gör sig själv till medium, polis, åklagare och domare i TV4
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-04-20
DEBATT. Leif GW Persson kan man säga mycket gott om. Han har som få andra lyckats förmedla kriminologins grunder till en bred allmänhet.
Men när han leker polis och därtill gör sig själv till medium, åklagare och domare, som i tisdagens program i TV4, blir det både fel, kränkande och osmakligt. Det var ett uppenbart rättsövergrepp mot en av domstol frikänd medborgare.
Jag är ordentligt insatt i fallet eftersom jag var den utpekade mannens försvarare. Därför vet jag varför åklagaren inte tog målet vidare till hovrätten efter att en enig tingsrätt hade frikänt min klient för mord.
Det går inte att döma någon för mord, eller för den delen för något annat lagbrott, om åklagaren varken kan svara på frågan om när brottet ägde rum, eller var och än mindre hur. Och i det här målet kunde inte polisutredningen ge svar på någon av de grundläggande frågorna när, var och hur?
Det går i det här fallet inte ens att slå fast att den döda kvinnan blivit mördad. Så frågan om vem ”mördaren” är kan helt uteslutas. Vilket var just vad rätten gjorde.
Därför frikändes den utpekade mannen, och därför valde åklagaren att inte ta målet vidare till hovrätten och än mindre till Högsta domstolen.
Men Leif GW Persson gör sig under en timme i TV4 till polis, medium, åklagare och domare. Och kommer fram till att den utpekade mannen tveklöst har mördat sin sambo. Det börjar med att han agerar medium och går omkring på en plats där han känner ”vibrationer”:
”Får för mig att det hänt något här”, säger han
Han gör en längre utläggning om att den utpekade mannen och hans sambo, som senare hittas död, har åkt bil och blivit osams, vilket inte på något sätt är bevisat. Sedan ska de ha stigit ur bilen på en plats som Leif GW känner vibrationer på. Vilket inte heller är bevisat. Där ska mannen ha slagit till sin sambo som börjat skrika, vilket inte är bevisat. För att sedan strypa henne för att hon ska bli tyst. Vilket inte heller är bevisat, eller ens antytt i utredningen.
Det är att observera att ingen annan person framträder i programmet för att bekräfta Leif GW:s teser och fantasier. Ingen polis, ingen åklagare, ingen anhörig till den döda kvinnan och naturligtvis ingen domare.
Vad Leif GW gör stor sak av är att den utpekade mannen beter sig förvirrat efter att hans sambo är försvunnen. Och än mer förvirrat efter att han blir misstänkt för att ha mördat henne. Vem skulle inte bli det, oavsett om man är skyldig eller inte?
I en domstol i en rättsstat döms man inte för brottsbalkens grövsta brott, eller för något som helst annat brott, för att man uppträder förvirrat. Eller för att Leif GW och eventuella poliser inte tror på vad man säger. Man döms bara om det går att bevisa att man utfört ett brott. Och som sagt, då är frågorna om var, när och hur avgörande.
Det Leif GW gör i programmet är att utpeka en frikänd person som mördare. Alltså exakt detsamma som Leif GW mycket hårt kritiserat Göran Lambertz för när det gäller Thomas Quick.
Leif GW avslutar därtill programmet med att smutskasta den utpekade mannens pappa, för att pappan stöttar sin son under rättegången. Leif GW vet lika bra som jag, efter alla år av erfarenhet vi har av olika rättsfall, att närstående och inte minst föräldrar nästan alltid försvarar och stöttar sina barn när de anklagats för något.
Leif GW Persson och jag har känt varandra i många år. Jag har ofta haft anledning att uppskatta vad han gjort. Men här gjorde han ett antal väldigt grova kränkande övertramp. Han är en välkänd kriminolog och författare. Men han borde inse att han inte är polis, inte är ett medium, inte är åklagare – och definitivt inte är domare.
Syftet med hela programmet är uppenbart att peka ut en frikänd person som mördare. Hur kunde TV4 gå med på det? Det finns fara med att ett sånt här program frammanar rena pöbelfasoner.
I en rättsstat betraktas man som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Men Leif GW tycks ha fått för sig att den direkta motsatsen gäller, att man ska betraktas som skyldig trots att man blivit frikänd. Efter programmet har jag blivit kontaktad av personer som frågar om det som sändes ut i TV4 kan utgöra grund för en stämning? Det är en befogad fråga.
Peter Althin, advokat
Artikeln är även publicerad på www.magasinetparagraf.se
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.