Sluta tvinga kvinnor till att föda vaginalt

Debattören: Blivande mammor är kapabla att göra ett bra val utan påtryckningar från vården

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-05-24

En eller flera vaginalförlossningar är den vanligaste bakomliggande orsaken till urinläckage, framfall och tarmläckage, skriver Fredrik Lundgren och menar att kvinnor själva ska få ta beslutet hur de vill föda – utan påtryckningar från vården.

DEBATT. Föreställ dig en gravid kvinna som av något skäl vill genomgå en abort. När hon tar kontakt med sjukvården möts hon av personal som kräver att hon ska gå i rådgivning som syftar till att få henne att behålla barnet.

Om hon inte gör det kommer hon helt säkert inte att få en abort.

Hon gör då som hon blivit tvingad och möts av personer som visserligen är sympatiska men som på olika sätt, mer eller mindre subtila, skickar signaler att hon är en bättre kvinna om hon behåller barnet. Om hon ger vika för trycket får hon reda på att hon är duktig och att man på alla sätt ska försöka se till att den fortsatta graviditeten och förlossningen blir så positiv som möjligt.

Ovanstående scenario är förstås helt otänkbart i Sverige 2017, men det har varit en lång kamp för att nå fram till den svenska abortlagstiftningen där kvinnans rätt att själv bestämma utgör det centrala innehållet.

I dag finns tyvärr ett närbesläktat område där svensk kvinnosjukvård sitter fast i ett förhållningssätt som liknar det som beskrivs ovan. Det jag tänker på är förstås hur kvinnor bemöts som vill föda med ett planerat kejsarsnitt.

Av medicinska skäl finns det ingen anledning, för vare sig mor eller barn, att försöka tvinga varje kvinna att föda på ett traditionellt sätt.

Att föda barn är alltid förknippat med risker för både mamman och barnet, om än av olika slag, oberoende av om man planerar en vaginal förlossning eller genomgår ett planerat kejsarsnitt. Odiskutabelt är att förlossningar med sugklocka och akuta kejsarsnitt innebär större risker för både mor och barn i en jämförelse.

Det är däremot cyniskt och hänsynslöst att skrämma kvinnor som redan känner stark ångest inför sin förlossning med att överdriva riskerna med ett planerat kejsarsnitt.

Lyckas kvinnan uppnå en okomplicerad vaginal förlossning kan den ur risksynpunkt närmast jämställas med riskerna med ett planerat kejsarsnitt.

Det ser däremot helt annorlunda ut vad gäller långtidseffekterna av de två förlossningssätten. Ett planerat kejsarsnitt orsakar inga bäckenbottenskador.

En eller flera vaginalförlossningar är den vanligaste bakomliggande orsaken till urinläckage, framfall och tarmläckage.

I dag opereras upp emot 20 procent av alla kvinnor i västvärlden av den anledningen, och behovet fortsätter att öka. Mindre än 2 procent av all kirurgi för framfall görs på kvinnor som fött med kejsarsnitt, övriga 98 procent är kvinnor som fött barn vaginalt.

Kostnader för inkontinenshjälpmedel och bindor räknas i miljarder. Lägg till detta kostnaderna för kvinnans eget lidande, sänkta livskvalitet, sjukskrivning, påverkan på yrkesliv, samliv och val av fritidsaktiviteter.

Min fråga blir då följande: Eftersom kejsarsnitt är en mycket stark preventiv åtgärd för att förebygga bäckenbottenskador, måste då kvinnor som önskar kejsarsnitt av denna anledning tvingas till förnedrande övertalningsförsök av läkare och barnmorskor med information om att de flesta kvinnor ändå slipper de allvarligaste skadorna vid en vaginalförlossning?

Detta trots att rädslan för bäckenbottenskador är den vanligaste förlossningsrädslan i dag.

Det är glädjande att förlossningsskador som uppstår vid vaginala förlossningar nu uppmärksammas allt mer i media. Mörkertalet torde vara betydande.

Jag erkänner samtidigt att frågan om förlossningssätt är komplex precis som abortfrågan var tidigare, men är säker på att nästan alla kvinnor är fullt kapabla att göra ett informerat bra val, bara de får chansen.

Forskning har visat att kvinnor som fött på det sätt de själva önskat, oberoende om det var ett planerat kejsarsnitt eller en okomplicerad vaginalförlossning, är mest nöjda.

Det är därför nu hög tid att det blir en rutin i Sverige att varje gravid kvinna får saklig och balanserad information om fördelar och risker med både vaginalförlossning och planerade kejsarsnitt. Kvinnan ska därefter bemyndigas att fatta sitt eget beslut.

Oavsett val ska hennes autonomi respekteras fullt ut och hon skall ha rätt till sjukvårdens oreserverade stöd i sitt val!


Fredrik Lundgren


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.