Att vara svensk är inte att vara nationalist

Debattörerna: Vi är en nation som vilar på individualism och mångfald

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-06-06

Det finns inget som är så svenskt som att vara skeptisk mot begrepp som ”svenskhet”, att vara glad över Sverige men ljummen över nationalismen. För vi är en nation som vilar på individualism och mångfald, skriver Sara Kukka-Salam och Jesper Eneroth.

DEBATT. På nationaldagen påpekas det ofta att svenskarna har en ljummen hållning till att fira den egna nationen, jämfört med exempelvis våra grannar i Danmark och Norge. Samtidigt har vi mycket att fira.

I studie efter studie rankas Sverige bland de främsta i EU när det kommer till sådant som jämställdhet, innovationer och livskvalitet. Det är ingen slump.

I den världsvida värderingsundersökningen World values survey är Sverige en utstickare. Vi befinner oss allra högst upp i ena hörnet av grafen över världens länder, kännetecknade av icke-traditionella familjeband, individuell frihet, deltagande i samhället och universella rättigheter.

Sverige är en av de mest miljömedvetna, antirasistiska, jämlika och jämställda platserna på jorden. Men dessa starka svenska värderingar, som vi i Socialdemokrater för tro och solidaritet är stolta över att ställa oss bakom, är inte huggna i sten.

De är resultatet av ett helt 1900-tal av kamp förd av arbetarrörelsen för ett tryggt samhälle som håller ihop, och där det är en självklarhet att alla människor räknas och alla människor kan mötas i ögonhöjd.

Nu äventyras detta samhällsbygge. Två mandatperioder av socialdemokratiskt regeringsinnehav till trots har högerkrafterna ändå haft ett avgörande inflytande på samhällsutvecklingen, till följd av en lång tids majoritet i riksdag och regioner, liksom i många kommuner.

M-ledda kommuner bär ett stort ansvar för att direkt motarbeta regeringens intentioner, till exempel genom att ägna sig åt social dumpning där nyanlända konsekvent tvingas till en glesbygd som ofta saknar resurser för mottagande, eller att ensidigt bygga bostadsrätter för att personer med låga inkomster inte ska kunna flytta in.

Resultatet av den förda politiken syns i statistiken. Den ekonomiska segregationen ökar, inkomstklyftorna likaså. När människor inte längre möts ger tolerans vika för misstänksamhet.

På allt fler arbetsplatser känner människor rädsla inför att uttrycka sina åsikter, att bli ”obekväma” i en tid när det inte längre är självklart att alla på arbetsplatsen är fackligt anslutna och kan backa upp varandra. Solidaritet ger vika för behovet att skydda sig själv.

Vi vill inte att tystnad, misstänksamhet och rädsla återigen ska få bli en del av svensk kultur. Ojämlikhetens tid måste en gång för alla vara förbi.

Den gamla konservativa högern krokar nu arm med den nya, hårdfört nationalistiska högern för att vinna poäng i debatten, och använder ofta ”svenska värderingar” som ett slagträ mot nya svenskar. Man kritiserar de andras dåliga jämställdhet, de andras starka kollektiva identiteter, de andras intolerans.

Men man ifrågasätter inte det egna abortmotståndet, det egna försvaret för ett ojämlikt samhälle, de egna kraven på konformitet.

Dagens högernationalister försöker att uppväcka gamla 1800-talsidéer om den svenska ”folksjälen” – idéer från en tid före jämlikhetsprojektet, före välfärdssamhället.

Bekvämt nog tiger samma nationalister med att redogöra för vad de djupast kända svenska värderingarna idag egentligen består av. Det är ingen slump att de rasistiska och antifeministiska Sverigedemokraterna är det parti som väcker de starkaste negativa känslorna i Sverige.

Det finns därför inget som är så svenskt som att vara skeptisk mot begrepp som ”svenskhet”, att vara glad över Sverige men ljummen över nationalismen. För vi är en nation som vilar på individualism och mångfald, inte på kollektiva identiteter som formulerats av politiska eller religiösa makthavare.

Det har vi välfärdssamhället och årtionden av sociala reformer att tacka för. Den historiska sanningen kommer att vara fortsatt obekväm för såväl den nya som den gamla högern.


Sara Kukka-Salam, ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Jesper Eneroth, vice ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.