Vi skulle få hjälp – men låstes in och bröts ner

Debattörerna: Isoleringarna på Sis ungdomshem har ökat med över 100 procent på tre år

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-12-04

Vi är inte dömda för brott utan blev tvångsplacerade på grund av vår psykiska ohälsa. På SiS ungdomshem skulle vi få hjälp och stöd med våra problem. Men på de flesta hemmen bröts vi i stället ned och behandlades som vuxna kriminella, skriver Javi, Liv, Izabell och Bella tillsammans med andra drabbade.

DEBATT. Isoleringar på SiS ungdomshem har ökat med över 100 procent sedan 2017. Flickor, ofta med depressioner och självskadebeteenden, isoleras 200 procent oftare än pojkar. Vi kräver en kraftig minskning av isoleringarna av barn och unga.

Sju av oss som undertecknat denna debattartikel har under våra placeringar på statliga ungdomshem blivit utsatta för isoleringar. Statens institutionsstyrelse (SiS) kallar det för avskiljning.

Vi säger isolering eftersom det är exakt samma sak som att isoleras i ett häkte eller i en isoleringscell på en anstalt: Man är inlåst ensam i ett kalt rum med en madrass.

Vi är inte dömda för brott utan blev tvångsplacerade på grund av vår psykiska ohälsa. På SiS ungdomshem skulle vi få hjälp och stöd med våra problem. Men på de flesta hemmen bröts vi i stället ned och behandlades som vuxna kriminella.

Några av oss har blivit isolerade över hundra gånger. Om oss har personal bland annat sagt att vi ”slagit rekord” i antalet isoleringar. Vi om några vet vad isoleringar gör med ungdomar. Det bryter ned, triggar panikångestattacker och bidrar till trauman. Det förstör även relationen mellan ungdom och personal.

Sedan 2017 fram till november 2020 har antalet isoleringar på SiS ungdomshem ökat med över 100 procent. Vissa försvarare av isoleringar brukar hävda att det måste användas för att få bukt med farliga, storväxta kriminella pojkar.

Statistiken talar dock sitt tydliga språk: Äldre pojkar är den grupp som i minst utsträckning sätts på isolering. Yngre flickor är den vanligast förekommande kategorin.

Under det här året har flickor isolerats 222 procent mer än pojkar. På SiS finns ingen nedre åldersgräns vilket bland annat resulterar i att barn i 9–10-årsåldern sätts på isolering. Förra året isolerades barn mellan 9 och 12 år gamla vid sammanlagt 122 tillfällen. Första halvåret 2020 isolerades elva 9–12-åringar sammanlagt 52 gånger.

Isolering får enbart användas som en sista utväg för att skydda barnet/ungdomen eller personalen och det får inte användas som bestraffning eller i terapeutiskt syfte. Men våra egna erfarenheter säger något helt annat: Personalen använder många gånger isolering för att bestraffa oönskade beteenden och skrämma till lydnad.

I SiS interna utbildningsmaterial hänvisas till en analys som myndigheten gjort som visar att vid hälften av isoleringarna hade inte personalen gjort allt de kunnat för att undvika att en situation eskalerar. Personalen ”har smittats av ungdomens/klientens affekter” vilket lett till en eskalering av ”hot och våld”. Det finns oerhört mycket att förbättra i myndighetens arbete.

Här kommer några av våra egna erfarenheter av att bli isolerade:

  • ”Jag ville hellre dö än vara där. Det värsta var när de höll fast mig inne på isoleringen för att jag skulle bli lugn. Men jag blev bara ännu mer upprörd och arg. De tog ifrån mig makten över mig själv”.
  • ”En gång när jag försökt hänga mig på mitt rum kom personalen. Jag låg helt stilla på golvet och gjorde inget motstånd eller något, men de tog mig till isoleringen. Det var ingen som snackade med mig efteråt och frågade hur jag mådde”.
  • ”Än i dag sover jag ibland på en madrass på golvet när jag mår dåligt, det påminner om isoleringarna. Min psykolog säger att jag är institutionsskadad. Jag hade det bättre på kåken, där behandlades jag med respekt och blev inte isolerad så fort jag höjde rösten eller ifrågasatte saker”.
  • ”När det jobbade bra personal med förståelse för oss ungdomar blev man inte isolerad. Men de flesta i personalen stegrar konflikter snarare än tvärtom. De använder isolering för att bestraffa oss”.
  • ”Jag är bipolär och har posttraumatiskt stressyndrom och har varit tydlig med att när jag får mina panikattacker så ska ingen personal röra mig. Jag behövde någon som förstod varför jag var som jag var. Men i stället för att förstå mig så blev jag kastad i isolering för att ”lugna ner mig”. Det gjorde bara allt värre”.
  • ”Jag har aldrig velat dö så mycket som när jag blev isolerad. Jag skrek att personalen skulle komma och släppa ut mig. Men när de inte kom började jag att bita mig i armarna och dra sönder kläderna för att strypa mig själv. Där det bara finns auktoritär personal finns ingen tillit. Jag behövde bli hörd och få bekräftelse. Men isoleringarna skapade en mur mellan mig och personalen”.
Olle Eriksson, projektledare på Ung inlåst.

Det finns inget vetenskapligt stöd för att isoleringar hjälper barn och unga att bli bättre på att hantera starka känslor eller bete sig på ett socialt accepterat sätt, alltså det beteende som en isolering – helt felaktigt och olagligt – ofta syftar till att bryta.

Vi som varit placerade på flera olika ungdomshem har upplevt hur stora skillnaderna är mellan hemmen. På vissa hem används i princip inga isoleringar alls, medan det på andra ungdomshem är vardag.

Ett exempel: SiS Klarälvsgården har 20 platser. 2019 hade de två isoleringar på hela året medan SiS Björkbacken, med lika många platser, hade 182.

Isoleringar kränker, bryter ned och skapar trauman. Det skadar även behandlingstanken då vi som är placerade mister förtroendet och tilliten till de vuxna som är satta att ge den bästa möjliga omvårdnaden och behandlingen. För isoleringar bygger murar mellan oss unga och personalen.

Det behövs mer utbildad personal på SiS som har kunskapen som krävs att arbeta med oss som bär på trauman, depressioner, missbruk och självskadebeteenden. Det behövs en bättre struktur på verksamheterna, bättre ledarskap och tydligare mål om att bedriva vård och inte förvaring.

FN:s Barnrättskommitté har länge kritiserat Sverige för att man inte förbjuder isolering av barn på institution. I väntan på att Sverige lyssnar på FN har vi ett antal krav.

Vi kräver:

  1. En översyn av hur SiS ungdomshem använder isoleringar.
  2. Att SiS till 2021 minskar antalet isoleringar med minst hälften.
  3. Att de ungdomshem som fortsätter att använda sig av isoleringar i syfte att straffa och disciplinera de unga stängs ned.
  4. Att de ungdomshem där isoleringar är vanligt förekommande granskas noggrant, både av SiS men även av Inspektionen för vård och omsorg samt av Justitieombudsmannen.
  5. Att all personal utbildas i konflikthantering och att varje hem har en vision om att inte använda sig av isoleringar.


Olle Eriksson, projektledare Ung inlåst
Bella
Javi Constanza
Liv Grenell
Jasmina Jelassi
Kim
Nadja
Izabell Naj


Fotnot: Ung inlåst finansieras av Arvsfonden.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.