Amnesti är nödvändig för ensamkommande
Debattören: Då visar vi omvärlden att Sverige står upp för utsatta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-10-26
DEBATT. År 2015 sökte mer än 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige, majoriteten av dem var afghaner. Antalet var mångdubbelt mot tidigare, och de svenska ambitionerna om ett ordnat asylmottagande har prövats till och förbi bristningsgränsen. I över ett års tid har Svenska Dagbladets Negra Efendić avslöjat grava felaktigheter hos tre viktiga myndigheter.
Socialstyrelsen har släppt en rapport med uppgifter som visat sig vara felaktiga om möjligheterna att använda magnetkamera för att göra medicinska åldersbedömningar. Riksmedicinalverket har tagit fram bristfälliga mätmetoder som har bidragit till hundratals uppskrivningar i ålder för asylsökande.
Migrationsverket har fått hård kritik från juridiska experter för att ha låtit de bristfälliga medicinska bedömningarna få en utslagsgivande karaktär i handläggningen av asylärenden. Efendićs följetongsavslöjande visar därför på allvarliga brister i rättssäkerheten.
Dessa brister måste åtgärdas, samtidigt som vi blickar framåt. De blodiga konflikterna och inbördeskrigen i Afghanistan och Syrien kommer att fortsätta prägla vår närmaste framtid. Vi kan inte bestämma när och hur världen knackar på vår dörr, men vi kan välja hur vi då vill agera som nation och som medmänniskor.
I denna anda antog riksdagen under förra mandatperioden den så kallade gymnasielagen, bakom den stod de rödgröna partierna och Centerpartiet. Lagen kom till för att värna rättssäkerheten för de asylsökande som drabbats av orimligt långa handläggningstider. De som kommit hit som barn hann i många fall bli vuxna under handläggningen, vilket påverkade deras chanser att få asyl.
Men problemen för de ensamkommande unga går långt utöver långa handläggningstider och rättsosäkra åldersbedömningar. Skarp kritik har länge riktats mot Migrationsverket i alltför många avseenden och fall för att enkelt kunna sammanfattas, med många vittnesmål om icke-auktoriserade tolkar, godtyckliga ”husförhör” med konvertiter (även långt efter att Migrationsverket lovat att denna praktik skulle upphöra) och fall av bristande stöd till de asylsökande från offentliga juridiska biträden.
Bristerna i myndighetsutövningen måste mötas med politisk initiativförmåga. I skrivande stund har Sverige en övergångsregering som ska vara försiktig i sina politiska beslut.
Men den parlamentariska majoriteten för gymnasielagen är intakt; med de rödgrönas 144 mandat och Centerpartiets 31 mandat når de precis den riksdagsmajoritet på 175 mandat som de behöver för att kunna fortsätta agera i gymnasielagens anda, oavsett hur regeringsbildningen ser ut.
I dessa tider av regeringsförhandlingar är det värt att påminna om att gymnasielagen trots många frågetecken ändå var ett styrkebesked för svensk politik: Partierna förmådde rösta igenom en blocköverskridande lösning i ett låst läge och i en mycket laddad fråga. Den innebar en tydlig viljemarkering för ett humanitärt och rättssäkert asylmottagande.
Insikten att den svåra situationen för de ensamkommande inte har försvunnit i och med gymnasielagen måste nu landa i den berörda riksdagsmajoriteten. Situationen kommer att ärvas av nästa regering, vilken den än blir.
De påvisade bristerna i rättssäkerheten inom asylprövningarna och åldersbedömningarna är inte acceptabla. De unga ensamkommande har tvingats vänta alltför länge och i många fall hamnat utanför samhällets sociala skyddsnät. Den psykiska ohälsan i denna grupp är välkänd, med ångest, självmord och självskadebeteende.
Många av dessa unga riskerar att bli en del av ett skuggsamhälle, vilket förstås vore direkt skadligt ur både ett humanitärt perspektiv och ett samhällsperspektiv. Det är svårt att se situationen på annat sätt än att en amnesti nu är nödvändig. En amnesti skulle till exempel kunna införas för de ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år.
De riksdagspartier som stödde gymnasielagen skulle kunna ta initiativet i denna sak och, gärna tillsammans med till exempel Liberalerna och Kristdemokraterna, snabbt samråda kring en amnestilagstiftning för de ensamkommande.
Därmed minskas den administrativa bördan för myndigheterna, den komplicerade gymnasielagens intentioner kan uppfyllas med avseende på att värna dem som har väntat längst på asylbesked. Vi minimerar risken för framväxten av ett skuggsamhälle i avslagens fotspår och vi visar återigen omvärlden att Sverige står upp för de utsatta.
Det är en politisk strid som är värd att ta.
Ulf Bjereld, Förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.