Klimatutsläppen är en prövning för vår moral
FN:s generalsekreterare: Vi står inför världens mest brådskande uppdrag
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-12-12
DEBATT. När världen i dag uppmärksammar femårsdagen för antagandet av Parisavtalet, tar en lovande rörelse för koldioxidneutralitet fäste. Nästa månad kommer länder som ligger bakom mer än 65 procent av skadliga växthusgaser och mer än 70 procent av världsekonomin att ha förbundit till att uppnå nollutsläpp vid mitten av seklet.
Samtidigt försämras de viktigaste klimatindikatorerna. Medan covid-19-pandemin tillfälligt har minskat utsläppen är koldioxidnivåerna fortfarande rekordhöga – och de stiger.
Det senaste decenniet var det varmaste som hittills uppmätts. Arktis havsis i oktober var den minsta någonsin. Apokalyptiska bränder, översvämningar, torka och stormar blir alltmer normen.
Den biologiska mångfalden kollapsar, öknarna sprider sig, haven värms upp och kvävs av plastavfall.
Vetenskapen säger att om vi inte minskar produktionen av fossila bränslen med sex procent varje år fram till 2030, kommer det att bli värre. I stället är världen på väg mot en tvåprocentig årlig ökning.
Återhämtning från pandemin ger oss en oväntad men ändå viktig möjlighet att motverka klimatförändringar, fixa vår globala miljö, omstrukturera ekonomier och tänka om kring vår framtid.
Här är vad vi måste göra:
För det första måste vi bygga en global koalition för koldioxidneutralitet fram till 2050.
Europeiska unionen har åtagit sig att göra det. Storbritannien, Japan, Sydkorea och mer än 110 länder har gjort detsamma. Så har också den kommande USA-administrationen. Kina har lovat att nå målet före 2060.
Varje land, stad, finansinstitution och företag bör anta planer för netto noll – och agera nu för att hitta rätt väg att uppfylla målet, vilket innebär att de globala utsläppen minskar med 45 procent fram till 2030 jämfört med 2010-nivåerna.
Till FN:s klimatkonferens i november nästa år i Glasgow är regeringar, enligt Parisavtalet, skyldiga att ha höjt ambitionsnivån med de klimatplaner som ska presenteras vart femte år, så kallade nationellt bestämda bidrag (NDC, Nationally Determined Contributions). Dessa bidrag måste återspegla en ambition för koldioxidneutralitet.
Tekniken är på vår sida. Det kostar mer att driva de flesta av dagens kolanläggningar än att bygga nya förnybara anläggningar från grunden. Ekonomisk analys bekräftar visdomen i denna väg.
Trots det oundvikliga att arbetstillfällen går förlorade kommer också övergången till ren energi enligt Internationella arbetsorganisationen att skapa 18 miljoner nya arbetsplatser fram till 2030. Men vi måste vara uppmärksamma på de mänskliga kostnaderna för ”avkolning” och stödja arbetstagare med socialt skydd, omskolning och utbildning, så att övergången blir rättvis.
För det andra måste vi anpassa en global finansiering till Parisavtalet och hållbarhetsmålen, världens plan för en bättre framtid.
Det är dags höja kostnaden för kol; upphöra med subventioner och finansiering av fossila bränslen, sluta bygga nya kolkraftverk och flytta skattebördan från inkomst till kol – från skattebetalare till förorenare. Vi måste göra klimatrelaterade riskanalyser obligatoriska och integrera målet om koldioxidneutralitet i allt ekonomiskt och finanspolitiskt beslutsfattande.
Bankerna måste anpassa sin utlåning till nollmålet och kapitalägare och förvaltare måste avskaffa kol från sina portföljer.
För det tredje måste vi säkra ett genombrott för anpassning och motståndskraft för att hjälpa dem som redan står inför allvarliga konsekvenser av klimatförändringarna.
Det händer inte tillräckligt i dag – anpassning utgör endast 20 procent av klimatfinansieringen. Detta hindrar våra ansträngningar att minska katastrofrisken. Det är inte heller smart, varje dollar som investeras i anpassningsåtgärder kan ge nästan fyra dollar i förbättringar. Anpassning och motståndskraft är särskilt angelägen för små ö-utvecklingsstater, för vilka klimatförändringar är ett existentiellt hot.
Nästa år ger oss en mängd möjligheter att ta itu med vår världsomfattande nödsituation genom stora FN-konferenser och andra insatser för biologisk mångfald, hav, transport, energi, städer och livsmedelssystem.
En av våra bästa allierade är naturen själv. Naturbaserade lösningar kan ge en tredjedel av de nettominskningar av växthusgasutsläppen som krävs för att uppfylla målen i Parisavtalet.
Nedärvd kunskap kan hjälpa till att leda vägen. Och när mänskligheten utformar strategier för att bevara miljön och bygga en grön ekonomi behöver vi fler kvinnliga beslutsfattare vid bordet.
Covid-19 och klimatet har lett oss till en tröskel. Vi kan inte gå tillbaka till den gamla normen av ojämlikhet och bräcklighet; i stället måste vi gå en säkrare och mer hållbar väg. Detta är ett komplext politiskt test och en brådskande prövning av vår moral.
Besluten i dag styr riktningen för decennier framöver, vi måste göra pandemiåterhämtning och klimatåtgärder till två sidor av samma mynt.
António Guterres, FN:s generalsekreterare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.